Göteborg & Livet.



uppdaterar inte särskilt ofta här längre.
Tiden räcker helt enkelt inte till.

I helgen som var så "firade" vi våran fyra årsdag(lite sent) i Göteborg. blev väl inte så mycket firande direkt. Men jag fick nästan alla julklappar färdiga och det känns gôtt.
Sen så vandrade vi på julmarknaden på Liserberg och köpte världens största julkula till vårat fönster :)
Det var mysigt. Synd att det regnade bara.
Vårat planerade restaurant besök på kvällen blev inte av, alla kök var stängda :O
Vi smugglade därför upp en varsin kebabrulle i min väska upp på hotellrummet och låg i sängen och mumsade på dem och drack cider.

Mitt knä är inte sig likt efter den resan, och dansen igår blev verkligen en enda stor plåga. Kan knappt gå.
Vi får se hur showen och alla övningar inför den nästa vecka kommer att gå om jag fortsätter ha lika ont. Kan inte ta ut dansstegen så som jag skulle vilja.

Vad händer annars i mitt liv?
Absolut ingenting mer än jobb.
Tråkigt. Ja. men det som gör det tråkigare är att jag aldrig träffar Marcus.
Och när jag väl gör det känns det som om det var min bror som kom innanför dörren.
Ibland i alla fall.
Usch, det är för lite romantik och alldeles för mycket vardag.

Jag vet inte vad han vill längre.
Igår när jag försökte somna med världens huvud- och knä värk så tänkte jag på oss, eller honom rättare sagt.
Det känns som han har ett dubbelliv, inte så att han har en annan tjej nån annan stans. Men han har ett liv på skolan som jag inte är det minsta delaktiv i, eftersom han nästan aldrig delar med sig av det till mig, och så kommer han hem till mig och vantrivs.
han tycker inte att något här hemma är roligt längre. och det känns som att det är mitt fel.
Men tror han att jag tycker livet är roligt?
Jag sitter fast på en tjänst med 35%, utöver det blir jag utnyttjad att jobba extremt utan raster och shit. Sen är han aldrig hemma och jag bor i en stad utan mina vänner!
Jag är rädd för mitt liv. jag vill inte att det ska fortsätta såhär. Jag vill gå upp på morgonen och känna att jag gör nåt vettigt. Jag vill se honom glad och jag vill känna mig glad när han kommer hem till mig.
Jag vill känna att det jag gör har nån mening, jag vill inte bara jobba för att jag måste ha pengar.

Jag vill studera, jag vill hitta mina drömmar. Men han gör att jag sitter fast.
Jag funderar ofta och mycket fram och tillbaka, väger för och nackdelar.
Jag vill inte ha det så som det är nu.
Men samtidigt vill jag inte flytta härifrån och lämna honom.
Ett förhållande på distans funkar inte för mig, jag behöver närhet.
Jag vill inte lämna honom, jag vill dela min framtid med honom...
Jag trivs så otroligt bra här, med honom... så att det skulle inte vara värt det.


men... jag måste göra något med mitt liv!

Önskar att han skulle kunna öppna sig nångång... och att jag ibland kunde finnas med i hans planering.


Jag känner mig ensam...

/A


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback