Det står en mur mellan mig och den jag har kär



Dagen började inte på bästa tänk bara sätt direkt.
Vi "bråkade" och jag vägrade kliva ur sängen förrän han gick hemifrån.
Jag ville helst inte ens se honom i ögonen. Han lovar alldeles för mycket som han aldrig håller, han säger så mycket som jag inte vet om han verkligen menar.
Han ska ut ikväll efter sin tenta. Jag har inga problem med det egentligen, men jag vill inte sova själv. Samtidigt som jag inte vill att han kommer hem som han gjorde för två veckor sen när han sa en massa saker till mig som han inte nämt något om nu i efterhand. jag vet fortfarande inte om han verkligen menade det. Jag känner mig så sårad. Sådant säger man inte på ett sånt tillfälle. Jag har alltid drömt om den stunden och inte någonsin har jag tänkt den på det sättet.
Jag får väl se om han kommer hem eller inte.
Jag känner mig så liten. Som världens sämsta flickvän, när det egentligen är han som ska känna sig så.


Snart ska jag färga mitt hår svart. Det är väl ungefär vad min enda lediga dag denna vecka kommer innehålla. Ingen har tid för mig idag. Tråkigt. Vädret är underbart, jag kanske ska ta mig en promenad så kanske jag kan rensa tankarna lite.


Men jag ska i alla fall börja med att göra mig lite frukost nu.

/A

För övrigt har jag varit kristinehamnare ett år nu. (f.o.m 1a november) Det är inte dåligt.
Kom och tänka på Calle imorse, såg att det var den andra idag. För sju år sedan blev han och jag tillsammans. S J U år sen. Herregud vad tiden går fort... Snart fyller jag och Marcus fyra år också. Fast jag knappt kan tro det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback