Jag måste vara stark.


sad 
Ingen vacker bild direkt. Jag kommer inte ihåg när den togs men det var i alla fall minst fyra år sedan. Under en otroligt jobbig tid som innehöll mycket tårar och tankar.
Damir tog bilden, och för någon månad sen påminde han mig om den.
Han påminde mig om att jag alltid klarat mig igenom varje hinder som stått i min väg, och att trots att jag är sårbar så är jag start, väldigt stark.

Jag behöver läsa det smset om och om igen, och tänka på det idag.
För igår kände jag mig minst i hela världen och inte alls stark.

För att citera från en kent låt, den beskriver precis hur jag känner just nu.
"Jag är livrädd för att leva och jag är dödsrädd för att dö"

Jag tror att det skulle vara bra för mig att börja studera nånstans till något som intresserar mig.
Helst ska det vara långt bort från allting, att bara han och jag flyttade.
Vi skulle börja om på samma villkor. Kanske skulle allt bli bättre då.
Här är jag ensam, väldigt ensam.
Jag vet inte vem jag är eller i vilken roll jag passar.

Jag känner att alla hatar mig och det är ingen rolig känsla. Folk som jag inte ens har träffat!
Jag tror att det aldrig sägs nåt bra om mig och därför är jag bara rädd.

Igår började jag blöda näsblod, helt utan anledning.
Annars brukar jag ha lätt för det om jag varit förkyld eller om jag nyst mycket.
Inget sådant har jag gjort senaste månaden och helt plötsligt färgades vattnet och mitt ansikte rött.
Mådde konstigt igår, kroppen gjorde ont och huvudet kändes ansträngt. Jag vet inte om näsblodet berodde på det, eller om det är ett bevis på att jag inte mår bra just nu.

Jag saknar mina gamla vänner så otroligt mycket. och det ska väl vara så f-n att man aldrig kan ta sig tid att ses. Jag tycker att vännerna är det värdefullaste man har, och att man inte ska glömma sina gamla vänner.
Jag tänker på dem dagligen och saknar dom. Det är jobbigt.


Nu ska jag hämta tidningen och göra mig lite frukost.
Sen så ska jag försöka få ordning här hemma innan jag knallar till jobbet.
Kommer bli hektiskt där idag, barnbidrag och grejer, det var fullt ös redan igår :S
Plus att jag har minuhuset i 1½ timme, och för er som inte vet vad det är så är det där alla föräldrar lämnar barnen som inte vill med in och handla. Det brukar bråkas om den enda datorn där.
Men en gång så fick jag lära mig precis allting om flygplan av en kille som bara var fem år. Så det finns sina mysiga stunder där med. Men minhuset är inget man ser fram emot direkt, har det en timme imorn med. suck.

Ciao
/A





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback