AnnaIda

Jag avundas många just nu.
Jag får panik bara jag ens tar fram alla papper och oändliga högar med utbildningskataloger.
Hur kan ni veta vad ni ska göra hela erat liv?
Hur kan ni bara hänge er åt en sak sådär och veta att det är rätt?
Jag vill inte vara vuxen. Jag vill bara lattja runt sådär som man gjorde förr och slapp bry sig om så mycket annat.
På den tiden fanns det inget som var framtid, det var inget jag tänkte på.
Skolan den gick och det behövde man inte tänka på, lågstadiet blev mellanstadiet, som senare blev höstadiet och gymnasiet. Sen tog tryggheten slut.

Jag ville gråta igår. Jag gråter av tanken på att flytta härifrån. Jag vet att jag måste det för att kunna göra något med mitt liv. Jag vill inte bara vara en i mängden på ica hela livet (misstolka mig inte, jag älskar stället och arbetskamraterna<3) 
Jag vill göra något större med mitt liv. påverka människor!
men... jag vill inte flytta.
Jag vill bo såhär nära min familj och Marcus familj.
Jag trivs så otroligt bra med alla i min närhet nu. Jag vill se mina brorsbarn växa upp på nära håll inte bara på högtider.

Ibland tror jag att jag är gammal, men då måste jag nypa mig själv.
Herregud 21 år. troligtvis lever jag tills jag är 80 kanske, jag har alltså bara levt en fjärdedel av mitt liv och har tre kvar. Kanske kan jag faktiskt unna mig själv att slänga bort ett par år till och bara ha kul istället?
Resa och se världen kanske? Istället för att stänga in mig i studier och familjeliv.
Det kan jag ju göra andra halvan av livet sen istället.

men gaah. Det är lika jobbigt ändå, för jag vill, jag vill, jag vill... så otroligt mycket.