AnnaIda

Äntligen har det löst sig, efter två veckor, med skolan och kurserna jag ska gå.
Så nu har jag beställt kursmaterial och kikat runt på kursplaner osv.
Kommer ha en hektisk vecka framför mig.
Den ena kursen har en inlämningsuppgift redan den 12e oktober, och för att ens kunna börja med den måste jag ha den nya datorn som borde komma idag eller imorgon. Sen måste jag även ha tre program nedladdade för det och det kan ju ta ett tag. så jag kommer vara datanörd ett tag framöver sen. Uppgiften görs nämligen på datorn helt. Det ska bli roligt, hoppas bara att det blir bra.

Den andra kursen tänkte jag nästan hoppa av men nu är jag pepp på den igen och jag ska plugga så hårt att jag kommer vara bäst på tentan sen! =)

Blev lite suris igår när jag läste lönespecen.
Hade inte fått några pengar för semestern jag hade!
Fick ju ingen semesterersättning utan skulle få den som dagar istället och då trodde jag självklart att den veckan jag var ledig i början av augusti skulle bli betald. men icke. Visserligen fick jag ut 11000 cirkus, efter skatt, så jag klarar mig gott ändå. Sska väl inte klaga, nu har jag ju tio semester dagar att ta ut istället och det kanske är skönare. men det är surt när det är något man har räknat med. morr.


Nej nu ska jag bli lite snygg sen ska jag träffa Jenny sötnosen.
Sen är det jobb som vanligt.
Slog förresten personligt rekord igår när jag stängde, stämplade ut 22.29!
Brukar alltid bli 22.35-22.40 eller något.  =)
Som om ni egentligen bryr er men jag tyckte det var kul. hehe.

/A

Idag är jag trött. Mycket för att jag var trött hela dagen igår och för att jag inte slutade jobbet förrän halv elva och inte kom i säng förrän vid tolv eller något. Mycket är det också att jag vaknade upp och insåg att det var mulet och trist ute.

Jag älskar hösten, men bara när solen skiner. Inte när det är kallt, regnar eller bara är grått.
Det ska vara precis som den där dagen för fem år sedan, när jag cyklade genom Degerfors på en alldeles för stor cykel och såg de där söta små tanterna som satt på en varsinn rolator och filosoferade i solen. Precis så kallt och precis så värmande ska solen vara. Kanske minns jag den dagen av hela andra skäl än vädret. Kanske minns jag den dagen för att det var den sista gången jag såg D?


Nu slog det mig precis varför jag inte känner mig helt hundra idag och varför vädret får mig sämre.
Nu i dagarna var det sex år sedan du lämnade oss mormor... sex år.
Det är otroligt vad fort tiden går. Samtidigt känns det som en evighet sen.
Det är fem år sedan jag träffade Marcus och med honom har årena bara flugit i väg <3,
men tänker jag på att det bara är ett år plus sen mormor gick bort så känns det som att tiden står stilla.
Jag kan än i dag känna det ögonblicket när hela världen stannade, hur det telefon samtalet gjorde så ont i mig.
Hur en helt vanlig dag förändrades så radikalt på bara en sekund. Hur hela livet förändrades.

Jag tror innerligt att min mormor ser ner på oss från himlen och är lycklig och stolt över oss.
Men jag önskar varje dag att hon hade fått vara med. Fått vara med när jag slutade nian och skulle börja gymnasiet, fått vara med på min student. Se mig kliva ut i det riktiga livet. Träffa Marcus.
Jag tror att det är en av de sakerna som gör mig mest ledsen, att hon aldrig fick träffa Marcus.

Jag förstår inte hur jag har klarat mig i sex år utan dig. Du var mitt allt. Livet är inte detsamma utan dig.
Det bästa jag visste var att få sitta i ditt knä och du höll om mig hårt, fast jag var femton år så var det min värld.
Varför fick jag "bara" ha dig hos mig i femton år? Varför inte i 30?
Jag sa aldrig hur mycket jag älskade/älskar dig, men jag vet att du visste det ändå.
Jag tänker på det varje natt innan jag somnar. Jag tänker på hur mycket jag saknar att ha dig i mitt/vårat liv. Hur innerligt jag önskar att jag bara fick se dig och tala om för dig hur mycket du betyder och har betytt för mig.
Jag älskar dig mormor, för alltid. <3


Jag tror aldrig någonsin att jag kommer sluta fälla tårar när jag tänker på henne.
Även fast jag förstår att hon aldrig mer kommer tillbaka och att jag istället ska ta hand om de som finns kvar här hos mig så gör det lika ont ändå.


Idag är det dans, det ska bli skönt att få skaka ur sig allt och tänka på annat.
Efter att Elin har slutat skolan för dagen så kommer hon och hälsar på =)
Då far vi in till Kga för en liten sväng på stan också. Jag vill ha en halsduk!
Ska se om jag kanske kan hitta mig en snygg jacka också.
Jag trivs så bra i henns sällskap <3


/A

Det känns som att alla dagar i mitt liv är söndagar.
Det händer inte mycke om dagarna inte, mest det där jobbet man måste gå till.
Har dock haft en mysig helg med film och sånt mys.

och idag så kom min ängel och lyste upp hela söndagen för mig!
Toklänge sen vi sågs! Det är så härligt att bara se och träffa henne även om det inte blev så jätte länge.
Men med tanke på att hon nu mer bor i Mariannelund så var det helt otroligt roligt att hon tog lilla bilen och hälsade på =)
Vi kom fram till att det var ett tag sen hon var här eftersom hon inte sett att vi har målat om, och det gjorde vi för minst ett år sen ju =P

Det värsta är bara att nu känns det ännu mer tomt när jag vet att den där lilla bilen åker i väg ända ner dit med henne och att det inte längre är ett sånt avstånd att man bara kan ta bilen över för en fika.

Men i mitt hjärta finns hon alltid och jag vet att jag alltid kommer finnas i hennes, det är det som känns så bra <3



Vad som inte känns lika bra är att jag snart måste till jobbet. Jag är så trött på det just nu.
Jag vill göra något roligare med mitt liv.

/A

Jag blir så trött. Bara jobb, hela tiden. Jag tycker inte att det är roligt längre.
Jag vill göra något annat, men alla arbetskamrater gör allt så himla bra! Jag älskar dem, de är helt underbara!


i Måndags var jag på dansen igen, och wiiie vad roligt det var, har saknat det  mer än vad jag trodde.


äh, har inte så mycket tid på mig att skriva, ska träffa Jenny vid tio och jag har inte ens börjat duscha eller någonting.

Vi har beställt en ny dator också som borde komma i slutet av nästa vecka. Pirrigt.


/A

Det var det värsta jag varit med om alltså.
Hade inte Macus följt med så vet jag inte om jag hade klarat av det.
Jag höll i hårt i hans hand och det gjorde mig lugn.
Det är ingenting jag rekommenderar någon att göra.
Jag trodde det var en smal liten söt slang som skulle ner i magen, men icke den var ju stor som f*n.
och iiisch, vilken känsla alltså, det var inte roligt.
Fick även titta på skärmar vad som skedde i min mage men jag lät bli, jag blundade istället.
Marcus han tittade fascinerat på insidan av mig mage minsann, mer intimt än så kan det nog inte bli va.
Sen fick jag inte äta något på ett par timmar för svalget var helt bedövat och då fungerade inte "locket" som ser till att man inte sväljer ner det i andningsorganen. Det var läskigt, kunde inte ens svälja saliven.
Det värsta är nästan att jag har haft fruktansvärt ont i magen och där han stack ner slangen, och har det fortfarande. Jag tror fanken att han rev sönder halva mig med den där saken.

Men nu är det gjort och Marcus är stolt över att jag klarade det så bra som jag gjorde, även fast jag inte fick något lugnande som jag egentligen ville.

Jag hoppas jag aldrig behöver göra det igen!



Jag skulle börja plugga nu denna veckan men jag fattar ingenting.
Introduktionen var i onsdags men då kunde jag inte åker ner eftersom jag hoppade på kryckor.
Så nu vet jag inte vart jag ska få tag på böcker eller vilka uppgifter som ska göras eller någonting! =S
Det var inte så smidigt som jag trodde att plugga på distans inte, men jag får ta tag i det där till veckan nu.

Ska även ringa gymet faktiskt, för nu är det dags!
Köpte mig springskor i Lördags, har ju inte fått användning för dem än eftersom jag klantade mig så med foten. men nu är kryckorna borta och foten är bra igen så nu jävlar =)
Jag är riktigt peppad på det faktiskt, ska bli gôtt att få slita lite och känna sig nöjd.


Nej nu ska jag äta, duscha och greja lite innan jag börjar jobba klockan 14.

/A

När vi låg och svalkade oss med ac.n på rummet i Grekland så skickade en liten pingla till mig om att det var kräftskiva på G på Lördagen hemma hos Stefan (arbetskamrat och även fotbollskamrat till Marcus). Det takcade vi inte nej till så på Fredagen när vi kom hem från Grekland sov vi ett par timmar sen var det åttioårskalas hos Marcus morfar. Blev rätt sena hem därifrån. Sen upp på Lördagen för att fixa massa saker på stan sen svida om för att äntra Stefans resident.
Det var så jäkla roligt! Jag älskar festerna med personer från jobbet alltså. Det finns inga skönare människor.
Vi spelade brännboll till en början och jag fick kramp i foten.
Sen kollade vi på Stefan när han gjorde paj, sen högg vi in på den och senare även kräftorna och nubben.
Hela kvällen i genom hade jag "kramp" i foten.
När vi väl kom hem i sängs så hade jag så ont så jag bara grät.
Vi fick ringa och väcka Marcus föräldrar vid en ett halv två och se skjutade mig till akuten.
Jag var inte så pigg på det egentligen, huvudvärk och full som jag vet inte vad.
Men väl där så konstaterades det att jag måste ha fått någon muskelbristning eller sträckning i foten och fick med mig ett par kryckor hem. Skulle även komma tillbaka på Söndagen vid elva. Lycka till tänkte jag, eftersom jag då var så full så trodde jag ju såklart att jag skulle vara bakis som aldrig på söndagen men jag kom allt upp i tid och fick röntga och så. Ingen spricka som tur var.
Lyckad fest var det i alla fall =)

Nu hoppar jag runt på kryckorna. Foten känns mycket bättre och på Fredag har jag tänkt att jag ska jobba utan kryckorna. Idag sjukanmälde jag mig för att jag har världens huvudvärk och jag orkar inte halta och kryckorna har gjort så min handled gör tokont!

Jag har klippkort hos Läkaren i alla fall.
var på vårdcentralen innan vi åkte till Grekland. Ska dit imorgon och få den där äckliga slangen nerstucken i halsen.  Fick även en ny tid i brevlådan idag. Ska tydligen dit igen och ta massa fler prover och allergitest.
Det blir inga billiga sjukhusräkningar framöver inte. men men, bara jag blir bra snart!



/A

Resan var underbar.
Vi kom ner dit mitt på dagen på Torsdagen och vi hoppade i poolen och hade det gôtt.
Sen på Fredagen utforskade vi runt lite och tog gick till Chania! (2km i högklackat) Vi hade ju ingen aning om vart vi skulle eller någonting men vi kom allt fram och hittade det vi letade efter. Vi bestämde oss för att restan av resan så skulle lokalbussen in till Chania vara våran bästa vän. Det var en upplevelse att åka buss där vill jag lova. =D

Vi har ätit massa gott! Badad och legat på luftmadrasser mitt i havet och bara haft det helt underbart.

Var på ett litet äventyr också. Vi tog en båtresa och snorklade. Det var intressant men det var också en väldigt traumatisk upplevelse minsann. Jag har aldrig förut haft simfötter på mig och att då hoppa i vattnet från båten med dessa på fötterna gjorde så att jag fick jordens panikångest!
Jag har sedan jag var lite väldigt stor respekt för vatten, är rättare sagt rädd för vatten efter att jag höll på att drunka en gång. Så när jag hoppade i så kändes det som att simfötterna vägde bly och att de var på väg att dra ner mig under ytan. Jag fick svårt att andas (huvudet var aldrig ens under ytan), hur mycket eller hårt jag än andades in så kändes det inte som att kroppen tog upp  något syre alls. Jag slängde av mig all snorkelutrustning till Marcus och simmade allt vad jag orkade in till stranden. Sen efter att jag lugnat ner mig och så så var det dags att prova igen. Det gick mycket bättre och det var skitkul!

Vet inte mer vad man kan skriva om resan men jag ville verkligen inte åka hem!
Men som mamma sa så har allt roligt också ett slut.

Dock var detta slut inte roligt. Bussen till flygplatsen gick 22.20 från vårat hotell. När vi väl kom till flygplatsen så meddelas vi att vårat plan är TVÅ timmar försenat. vi skulle ha landat i Sverige 03.50 och våran buss till Kristinehamn som vi hade beställt skulle gå från Arlanda 05.30. Skulle passa perfa alltså, vi skulle få vänta lite men nu blev det tvärtom. Ringa från Grekland och försöka få tag på nummer för att avboka resa och allting.
Tillslut ordnade det sig och vi rusade till arlanda express tåget när vi fått våra väskor vid 06.30 ungefär. Väl på centralen i Sthlm hittade vi en säfflebuss så vid elva tiden stod vi på Mc Donalds här i stan helt utsvultna =)

Jag längtar verkligen tillbaka. Trivdes som fisken i vattnet där i Grekland.
Nu sparar vi redan till att åka dit och öluffa och ta dykcert.


/A