AnnaIda

De senaste dagarna har varit underbara. Jag kan inte direkt sätta fingret på varför för det har verkligen inte hänt något speciellt men jag känner mig verkligen lycklig och jag ser på Marcus att han också är det.


Ibland kommer det dagar då man tänker lite extra.
Idag är en sån dag.
Jag tänker på allt som hänt senaste året, för 2008 har verkligen varit ett omtumlande år för mig, och oss.

Vantrivdes på ett jobb som jag egentligen älskade.
Bytte till ett jobb och arbetskamrater som jag verkligen saknar.
Tog mod till mig och sökte in till textilhögskolan. Trodde nog innerst inne att jag inte skulle komma in men sen när beskeded kom kunde jag inte tacka nej.
Marcus var underbar och sa att han skulle följa mig till världens ände.
Vi tog vårt pick och pack och flyttade ner till första bästa lägenhet. En lägenhet som gett oss mycket på så kort tid. Vi älskade området och fick perfekta läget.
Marcus lyckades få två jobb att välja mellan och tog det som var på heltid såklart.
Började skolan och insåg att jag verkligen hamnat rätt, nu när snart första terminen gått så är jag mer än säker på att detta är rätt för mig. Underbara känsla att veta att man äntligen har hittat det som man brinner för och vet att man vill göra resten av livet. Dessutom öppnar utbildningen många dörrar, inte bara en. Så jag ser fram emot framtiden.
Vi fick erbjudande om att köpa lägenhet, en lägenhet som vi nu idag bor i och verkligen trivs i.
Vi har bott bara dryga veckan egentligen men jag trivs så fruktansvärt bra och jag känner mig verkligen hemma i den och den känns verkligen som våran, och det är den också. Även om lägenheten också har kostat oss mycket och lite till p.g.a. bilköp, men det är värt varenda liten krona vi har i skuld till banken.
Jag har träffat underbara människor här nere i Borås och jag förundras över vilken tur jag har haft detta år.
Även om jag mådde dåligt som ett as i början av året och inte såg ett slut på lidandet så har allt verkligen fört med sig något bra. Jag vågade ta klivet ifrån allt dåligt och vågade äntligen börja tro på mig själv.
För om jag själv inte tror på mig, vem ska då göra det?
Så mycket som jag har växt som människa de senaste två åren trodde jag inte var möjligt.
De som möter mig idag kan omöjligt tro på att jag var den där otroligt blyga tjejen som knappt vågade ha ögonkontakt med folk och helst ville sjunka genom jorden när någon sa något till mig. 
Visst händer det än idag att den lilla tjejen gör sig påmind men idag har jag styrkan att trotsa henne och inse att det bara är jag själv som förlorar på henne. Ibland kan blyghet vara lite charmigt men när den sätter stopp för en att leva ett normalt och socialt liv då är det bara ett h-vete.

Jag tänker säga att jag är stolt över mig själv, och jag tänker sträcka på mig och veta att jag är värd allt det här, för det är jag.
Sen att jag helt plötsligt blev sådär tokigt nykär igen kommer bara som ett enda stort plus just nu.


Jag kan inte annat än att säga att mitt liv verkligen flyter på nu och jag älskar det! 
Jag har så många fina människor att tacka för det, men mest av allt måste jag nog pussa lite extra på min blivande man för jag vore ingenstans i världen utan honom. Han gav upp allt för min skull och jag har en evig skuld till honom för det. Jag behöver aldrig tvivla på att han älskar mig. För han skulle inte ha lämnat allt för mig om han inte gjorde det.

Jag trodde inte att 2008 skulle bli ett bra år, men jag kommer aldrig att glömma detta år, någonsin.
Nu när vi snart går in på ett nytt år så är jag säker på att det kommer slå alla år med buller och bång. För 2009 kommer bli ett kanonår med alla nya vänner och nya roliga utmaningar.

Om jag längtar? yes I do, men nu längtar jag mest hem till värmland en stund igen.


/A