AnnaIda

Jag har suttit och funderat, och det lilla fröet som Lena sådde i mig i Måndags bara växer. Tre år går otroligt fort, det gör det.
Jag tror nästan att jag har bestämt mig. Jag kommer troligtvis att flytta till Borås om jag kommer in. Inte i höst men kanske till våren eller nästa höst. 
Det hänger på M också. Jag vill inte flytta utan honom, vi har något speciellt mellan oss och jag vill inte förstöra det genom att flytta trettio mil bort. Det fungerar bara inte för mig. Utan det gäller att han kan flytta med mig, antingen om han fixar ett jobb eller om han kanske läser sitt sista år där.
Funderingarna är fortfarande bara funderingar, men det handlar om min framtid.
Jag vill inte vänta hur många år som helst bara för att jag är för feg att flytta så långt.
Men när jag tänker efter, hur mycket har jag att stanna för som inte kan vänta på mig i tre år?
Jag har min familj och de vill inget annat än att jag ska göra något bra med mitt liv, de skulle stötta mig till 110% utan tvekan. Samma med M´s familj, de skulle stötta oss också och tycka det vore jätte roligt.
Elin och Jenny, de jag umgås mest med, det kommer bli svårast, men det finns tåg, buss och bil. Vi hinner inte ses så mycket nu heller så att det kanske inte blir så stor skillnad.
Jag kan heller inte låta sådana saker hindra mig, det handlar ju om min framtid.
Egentligen så ska inte M vara något hinder heller, jag ska inte strunta i mina drömmar för hans skull egentligen.
Men nu är det så att jag vill det. Jag vill leva mitt liv med honom och därför tänker jag inte bara lämna allt och dra.
Jag vet att när tiden är mogen och det finns utrymme för en flytt så är det han som kommer vara den drivande kraften i flytten. Jag vet att han skulle ställa upp på det utan att ens tveka.
Han vet så väl att jag vill mer än att bara jobba hela livet, han vet att jag vill så mycket mer.

Så nu är det sagt. Kanske blir jag Boråsare för ett tag sen framöver.
Skulle ni kommer och hälsa på mig?


/A