AnnaIda

Jag insåg det igår morse. Det alla små flickor drömmer om kommer att slå in för min del.
Jag å andra sidan drömde aldrig om att vara prinsessa eller att någonsin vilja gifta mig.
men nu när jag funnit en person som får mitt hjärta att slå så hårt och som jag saknar så fort han inte ens är i samma rum som mig så ser saker och ting annorlunda ut.
 Vi tågar nu fram under vårat femte år tillsammans och det kunde inte kännas bättre.
Jag trodde inte att förlovningen skulle betyda så mycket som den faktiskt har gjort. Jag har alltid undrat hur en ring ska kunna få allt så bra. Men att känna eller se ringen på mitt finger gör mig varm och alldeles lycklig.
Jag vet att vi en dag kommer stå där och lova varandra trohet för resten av våra liv.
Jag har aldrig ägnat så många tankar åt det där med bröllop och sådant, men nu har jag allt funderingar kring det. Till och med så mycket att jag ser fram emot den dagen.
Vi har inte pratat så mycket om det, enligt traditionen gifter man sig inom ett år efter sin förlovning, det fungerar nog inte riktigt i vårat liv. Jag vill helst se att vi har råd med ett bröllop.
Brukar tjuvläsa Evelinas blogg och drömma mig bort. Hon har gett mig mycket inspiration och mycket tips genom sin blogg. Hon är ung och kommer gifta sig till sommaren.

Men som sagt, i mitt och Marcus liv passar det sig kanske inte just nu.
Men ibland så vill jag gå efter traditionen men förnuftet säger något annat.

Jag har i alla fall bestämt att klänningen jag ska ha på mig på våran dag ska jag sy själv. Såklart med experthjälp från alla håll men jag vill ändå vara den som syr den och jag vet redan sen länge hur jag vill att den ska se ut <3

Det pirrar i magen när jag tänker på allt <3
Jag har aldrig trott att jag skulle vilja gifta mig. Det är inte många i min släkt som är det.
Men nu känner jag att det är något jag verkligen verkligen vill, annars hade jag aldrig förlovat mig.



/A