AnnaIda

Nu börjar det faktiskt pirra lite i magen. Jag vaktar brevlådan som en hök.
Denna vecka kommer antagningbeskeden.
Det pirrar mest för att jag tror att jag har en chans att komma in, men förut var jag inställd på att jag inte hade en chans.
Det börjar liksom kännas verkligt...


Det värsta med allt är faktiskt att jag kommer sakna våran lägenhet såå otroligt mycket.
Jag älskar den, den är perfekt.
Jag tycker om våra hyresvärdar, aldrig några problem med dom.
Jag trivs så otroligt bra här och det är svårt att hitta en lägenhet som kan mätas med denna alltså.
fyyy vad kräsen jag är efter denna.


Sen får jag ont i magen när jag tänker på hur långt ifrån mina katter jag kommer.
Nu är det 20-30 minuters bilväg så kan jag gosa med dom.
Sen är det 26 mil ungefär, och det gör man inte över en dag direkt.
Men, det får vara värt det, jag får en utbilning jag vill ha och kan börja livet på riktigt sen.


Pirrpirr


/A