min älskade älskade mormor
Oj, jag skulle precis börja med att göra iordning bilden på mormor och jag hann inte mer än scanna in den och börja beskära den så kom tårarna. Det är ofattbart vad sjukt jobbigt det fortfarande är. Att jag inte ens kan se en bild på henne utan att tårarna faller. Kanske blir det värre för att jag lyssnar på sån musik som man blir känslomässig av, men jag får verkligen ONT i magen av alla saknad... Det är sjukt att det är sju år sen. Sju långa och svåra år utan henne.
/A
/A
Så nu känner jag att jag faktiskt inte orkar pilla mer med bilden på henne, det är alldels för svårt och jobbigt för det idag. Jag får ta det en dag när jag mår bättre och är piggare, för idag är saknaden alldeles för jobbig.
Men jag tycker ändå att jag har gjort ett helt okej jobb på en liten stund, eller vad tycks?
Om du ändå kunde vara med mig nu... Jag vet inte hur jag ska klara varje dag i livet utan dig när jag inte ens kan se en bild av dig utan att det gör ont. Det finns så mycket jag skulle vilja visa dig. Du skulle vara så stolt över mig...
Ärligt talat så har jag aldrig riktigt trott att det skulle vara såhär svårt att leva utan en person. Jag har alltid trott att det blir lättare med tiden och att saknaden skulle förvandlas till alla fina minnen en dag. Men för varje dag som går så blir det bara värre och värre. Det gör verkligen ont i mig, så fruktansvärt ont! Jag kan inte ens fundera på hur min mamma mår, ibland så undrar jag men jag är för feg för att fråga henne. Men om jag mår såhär dåligt och saknar henne så otroligt mycket så kan jag bara ana hur mycket min mamma gör det...
Hur kunde hon försvinna så tidigt från våra liv?
Jag önskar att jag var tio igen och fick krypa upp i hennes famn och förlora mig i hennes varma kramar, hade jag vetat då att världen skulle ta henne ifrån mig så hade jag aldrig någonsin släppt henne igen...aldrig någonsin...
Jag älskar dig min älskade älskade mormor.
/A
Kommentarer
Mikaela säger:
Jag förlorade min pappa för snart ett år sedan, och jag tror inte att det spelar någon roll hur många år som går. Saknaden gör fruktansvärt ont.
Trackback