AnnaIda

Nu när jag sitter här med min onda mage och precis tvingat i mig lite frukost så kom jag att tänka på våran årsdag förra året. Då låg Marcus på sjukhus och det var minsann ingen rolig upplevelse. Jag blir fortfarande ledsen när jag tänker tillbaka på den dagen jag fick lämna honom i Karlstad och inte fick med honom hem igen.
Jag börjar tro att våra årsdagar är otursdagar, alltid är det något.
Fast samtidigt så är minnet lite fint också, sjuksköterskan som var ett år äldre än oss försökte göra dagen så bra som möjligt i alla fall. Alla tyckte så synd om oss eftersom våran förlovningsannons var i tidningen och alla trodde att våran speciella dag var helt förstörd. (men vi fuskade ju ett par dagar innan ;) )


Jag ska bädda ner mig någon timme i sängen och hoppas på det bästa.
Egentligen skulle jag ju ha tagit mig i väg till fashionmarket men jag får lyssna på kroppen idag.
Väldigt synd när jag faktiskt bor i en stad där saker och ting händer emellanåt och speciellt när det gäller en sak som ligger mig varmt om hjärtat. Men det handlar om prioriteringar och jag får prioritera hälsan idag och hoppas på att jag orkar ut och äta ikväll. Annars får vi fira på hemma plan. Dock skulle jag verkligen ha behövt orka knalla upp på stan och systemet. Vad är en årsdag utan champagne?


/A