AnnaIda

Usch jag vet inte hur jag ska orka med den här nackvärken, speciellt inte om den håller i sig upp till två veckor som den kan göra!

Idag känns den väl något bättre, eller så har jag bara vant mig vid den.
Jag är glad att jag faktiskt inte har ett jobb för då hade jag blivit sjukskriven minst en vecka utan betalt, nu får jag ändå mina pengar så länge jag klarar kurserna och det kommer jag att göra.


Ska försöka ta en dusch och komma ordning lite mer än igår.

Om cirkus en timme är det provtagning.
Jag tänkte strunta i det p.g.a. nacken men jag har redan väntat två veckor för länge och vill verkligen ha det gjort nu.
Så jag trotsar nacken och går dit ändå så jag får skiten gjord och kan få svar någon gång.
Förhoppningsvis är det ingenting och stenen i mitt hjärta kan försvinna.
Känner mig otroligt nervös... men det är bara ta ett djupt andetag få fixar det sig.


Sen har en i våran projektgrupp hoppat av, skit också.
Det betyder kanske inte mer jobb egentligen men vi blir bara fyra kvar och jag hatar verkligen att redovisa muntligt.
Dessutom vet jag inte hur mycket jag kommer att orka göra den här veckan, för det är inte direkt smärtfritt att sitta här och skriva.

Jag har valt att skratta åt allt istället för att gråta, för det är verkligen skrattretande vilken otur som förföljer mig nu.
Snart kan det knappast bli värre och då lär det bara gå uppåt igen, jag lever på det hoppet.


Får se hur mycket jag orkar efter mitt besök sen.
Skulle gärna göra Mikaela och Zandra sällskap under dagen så man får något annat att göra och tänka på en stund.

Men nu ska jag se hur äventyret med duschen går, kan knappt röra armarna så tvätta håret blir intressant.


/A