I´m yours forever if you want to


Efter denna sommar är jag nog mer än säker, jag har hittat den jag vill dela resten av mitt liv med och den jag vill bilda familj med.


När vi inledde sommaren det här året visste jag att det skulle bli svårt, jag skulle bo hemma hos familjen i Degerfors och jobba i Kristinehamn. Marcus skulle bo kvar i Borås och jobba fram till sin fyra veckors semester i slutet av sommaren.
Att gå från att ses varje dag och somna bredvid varandra varje kväll till att inte ses på flera veckor var en omställning som hette duga, det medförde även väldigt mycket tankar och förvirring.

På ett sätt var det väldigt bra, samtidigt som det var väldigt svårt.
Nu idag inser jag att vi behövde den tiden för oss själva båda två.
Jag kan inte svara för M's tankar om det hela men jag fick i alla fall mig en tankeställare.

Till en början var det svårt, vi tjafsade mest om onödiga saker över telefonen och vissa kvällar ville jag inte ens ringa.
Jag hade dagar då jag inte ens ägnade en tanke åt oss eller honom, och jag var rädd att det var ett tecken på att kärleken mellan oss börjat att försvinna. Ju mer jag tänkte på det desto mer ledsen blev jag. Jag ville sakna honom, jag ville sakna oss.

När M äntligen fick semester så var det verkligen ett kärt återseende även om det var ansträngt och tjafsigt i början.

Resan till Portugal förändrade dock allt, jag tror det var där bland all feber och alla toabesök som jag insåg att jag skulle kunna göra allt för denna kille. Det kändes på något sätt fint att ligga sjuka och jävliga, så länge vi gjorde det tillsammans.

Efter resan väntade ytterligare en vecka isär, Marcus i Borås och jag i Degerfors.
När jag äntligen kom hem tillbaka till Borås i lördags så försvann alla tvivel jag haft hela sommaren, där var han, den killen jag vill dela mitt liv med. Mer säker kan jag nog inte bli. Det där pirrandet i magen är tillbaka och den här helgen har varit den bästa på länge.
Jag kan se i hans ögon att han skulle ge mig månen om jag så ville.

Och även om det emellanåt kommer bli svårt, så vet jag att det är värt att kämpas för, jag vill detta av hela mitt hjärta.


Nu har jag lovat mig själv att vara en bra flickvän, och att vi ska hålla en öppen dialog när något gått snett.
Jag vill inte förlora det bästa jag har på småsaker som bara växer sig stora för att man inte pratar om det.


Jag längtar väldigt mycket efter den dagen då vi köper hus, för den dagen innebär att vi ska starta familj på riktigt, och det spelar ingen roll hur långt fram i tiden det är, jag kan vänta en hel livstid så länge jag får vänta tillsammans med mitt hjärta.


Det känns helt varmt i kroppen att veta att vi båda längtar lika mycket.


Jag älskar dig, av hela mitt hjärta!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback