Jag skulle ge dig allting du pekar på



Jag hatar att veta att någon eller några man står väldigt nära mår dåligt, jag känner mig så maktlös för ibland spelar det faktiskt ingen roll vad man än säger, det är bara ord. Mot verkligheten så är de orden ganska små.
Det känns ibland som att armarna är alldeles för korta för att omfamna alla.
Allt löser sig alltid, även om det ibland inte löser sig på det sättet man hoppats.
Jag har under mina 23 år lärt mig att människan är beundransvärd, den tar sig ur det mesta, och ju fler motgångar man haft desto starkare har man blivit.
Saker och ting kanske aldrig slutar att göra ont, men man lär sig leva med smärtan och tillslut kan man till och med gömma undan den för en stund.


Ibland önskar jag att jag kunde dela mig i flera delar, jag behövs både här och där och överallt ibland och det gör ont i mig att jag inte kan vara där jag behövs, det skulle vara omöjligt jag vet.
Men ni finns ständigt i mina tankar och jag finns alltid här, vad ni än behöver, jag hoppas ni vet det!


/A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback