AnnaIda

Idag har jag haft en riktigt bra dag.
Började med en slapp morgon där jag inte hade något att ha bråttom till, slutade dock med att klockan visst började närma sig ett, då jag skulle vara i Karlskoga för att träffa Jenny, men jag hann allt i god tid, fick till och med vänta på henne.
Sen dök också Sandra upp, som jag inte träffat på säkert minst 1½ år sedan.
Vi tog oss mat/fika på "som hemma" och sen tog vi rundan på stan innan vi avslutade med nybakade bullar och kaffe hemma hos Jenny.
Mycket mysigt får jag lov att säga.
Det som är så skönt med Jenny är att även om man vi inte varken setts eller pratat med varann på väldigt länge så känns det inte konstigt att ses.
För er som inte vet så träffade jag Jenny första gången i klass sju, då vi började samma klass, men det var egentligen först på gymnasiet som vi började umgås på "riktigt". Sen när jag flyttade till Kristinehamn umgicks vi faktiskt mycket, och det tack vare pôjken hon hittade där.
Tyvärr går det väldigt länge mellan gångerna vi ses nu sen jag hamnade i Borås, men som sagt, man vet alltid vart man har henne.

Ska försöka vara duktigare på att höra av mig, det är faktiskt inte så jobbigt att slå en signal någon gång och höra hur hon mår.


Skulle ha avslutat dagen hos Natta också men hon var sjuker så jag får se om jag hinner med henne något innan jag åker till Borås, just nu verkar det kört.


Mina tankar idag går främst till mina "systrar" som varit på begravning, det jobbigaste är att jag vet precis vad de just nu går igenom och det gör mig så ont att veta att de är ledsna. men samtidigt vet jag också att man lär sig leva med sorgen.



Jag har också köpt en present, eller om jag sparar den till jul, till en fin vän(som inte fyller än på många månader), och det värmer så i hjärtat att veta att den är så mitt i prick, jag vet inte om jag kan hålla sig så många månader. Kanske får hon den ändå, vi får se ;)



Just nu är jag väldigt splittrad.
Jag längtar hem väldigt mycket samtidigt som jag på något vis vill vara kvar.
När man ser sina gamla vänner sådär så kan man inte hjälpa att sakna tiden man hade, allt vi gått genom tillsammans och alla skratt.
vissa vänner finns ju alltid där oavsett avstånd och jag har haft turen att få ett par såna i mitt liv, men det är svårt att lämna dem och inte veta nästa gång man ses.


Sen finns det även de som man faktiskt får lov att säga att man är mycket besviken på, men det är upp till den/de.


Nu ska jag kolla nya ikea katalogen och drömma lite om hus och framtid ;)
/A