090210



Det är svårt att somna på kvällarna och jag sover oroligt.
Jag ser ut som hej-kom-och-hjälp mig med stora påsar under ögonen och en hud torr som fnöske p.g.a. allt salt i tårarna.

Jag börjar sakteliga få bort den där jobbiga känslan i kroppen. Hjärtat kommer nog fortsätta att göra ont ett bra tag framöver men det får det göra. Så länge kroppen inte gör ont och skakar så funkar det.
Jag ska försöka ta mig ned till skolan och genomföra min labb som jag har idag.
Jag vill inte hamna efter i den och jag tror att det kan vara bra att komma ut lite.


Jag känner mig ändå stark.
Jag har valt själv att jag får vara ledsen och nere ett tag men jag känner ändå att jag har allt under kontroll.

Det som för tillfället känns värst är att jag har morfar i huvudet dygnet runt, han är det enda jag tänker på vare sig jag vill det eller inte. Jag antar att det kommer vara så ett tag och att alla tanknar tillslut kommer se ut på ett annat sätt.
Jag har fortfarande svårt att få ur bilden på hur allt hände och hur vi fick reda på det ur huvudet.


Det är tungt, det tänker jag inte hålla undan.
Men på något vis så måste man gå vidare.
Jag vet innerst inne att det var hans tur nu. Han hade levt sitt liv till fullo.
Men i såna här fall så undrar jag varför inte människor kan leva för evigt.
Jag tror också att man aldrig tror att ens mor- eller farföräldrar ska försvinna, dom ska ju alltid finnas där.

Nu får dom för alltid finnas i mitt hjärta och i mina tankar.
Jag kommer aldrig mer ha en fysisk kontakt med dom, men vad gör det när kärleken varit så stark att man orkar leva vidare på minnet av allt.



Jag mår rätt okej idag. Även om jag ibland känner att jag vill lätta lite på trycket och gråta en stund.
Jag tror att tårarna idag kommer hålla sig undan tills ikväll, det är alltid svårast på kvällen.



Nu måste jag försöka äta lite så att jag orkar med dagen.


/A


Tack till er alla som skriver så fina saker genom bloggen, sms. på msn eller på något annat vis.
Det uppskattas verkligen och känns bra att veta att ni ändå tänker lite extra på mig emellanåt.
Tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback