AnnaIda

Portugal börjar närma sig med stormsteg!
När resan bokades för nästan ett halvår sen så var det ingen idé att börja räkna ned eller längta, det var alldeles för lång tid kvar, nu är det sex dagar kvar hemma i Sverige! Och på de dagarna ska det hinnas med en del.

En tur till Karlstad och hitta några bra linnen till resan och lite annat smått.
Fira pappa som till veckan blir 60.
Spendera två dagar på jobbet.
Planera och packa resväskan.
Betala räkningar och försöka få till en bra resebudget.


Jag önskade jag hade mer tid över än vad jag har.
Jag hade velat träffa Jenny massa gånger denna sommaren men än har det inte hunnits med en enda gång : (
Det måste bli av efter resan sen, har ju nästan två veckor kvar i Degerfors då.
Elin skulle jag också väldigt gärna ha träffat mer ofta.

men man ska väl inte klaga antar jag, ingen blir gladare för det.

Längtar verkligen efter resan, bara få komma bort och koppla av.
Inte tänka på någon annan än mig själv, läsa bra böcker och dricka många goda drinkar ; )


Jag längtar efter Borås. Idag är det en månad kvar tills jag far ned, om jag inte åker efter Portugal bara för ett par dagar.
Planera är lite splittrade.


nej nu ska jag ta mig en dusch och försöka komma igång med dagen lite...


/A

Jag har inte riktigt tid för mig själv, jag försummar mina vänner och jag har ständigt ont i magen.
Livet på distans var inte lika enkelt och kul som det skulle.
Den här sommaren skulle bli den allra bästa av alla somrar någonsin, men allt jag har fått är. . .  ingenting.

Vänner som inte hör av sig, jag som inte hör av mig.
En trötthet som ständigt infinner sig i kroppen och en ro som skriker med sin frånvaro.
Jag känner mig som en osalig ande och i natt var första gången jag sov gott och inte vaknade med en molande huvudvärk.
Jag känner mig ofreds med det mesta, jag vill ingenting samtidigt som jag vill allt.
Det är en svår kombination.


Jag längtar efter hösten. Att få komma tillbaka till Borås och komma in i vardagen igen som man annars inte gillar.
Men jag behöver mina underbara nyfunna vänner där, jag behöver mitt och ditt på ett och samma ställe.
Jag behöver ett stabilt hem, inte en ryggsäck som flackar mellan två orter hur som helst, utan någon speciell planering bakom.


Jag behöver varva ned fast jag egentligen är allt annat än stressad.

Jag tänkte ta och börja redan ikväll.
Ska lägga mig i badet och njuta av ensamheten och ta hand om mig själv för ett litet tag.
Sen ska jag krypa ned i bäddsoffan och somna relativt tidigt för en fredagskväll.
Vänta in M som är på grillfest, jag bangade, orkar inte vara social när jag egentligen känner mig instängd.


Jag behöver hitta mig själv igen, orken finns ingenstans, jag vill inte ens göra roliga saker fast att det egentligen är det enda jag vill. Hela jag är ett enda virrvarr.



/A

Vädret idag är minst sagt... intressant.
Åt frukost ute på altanen i värmebölja, sen nån timme senare kom ösregnet, åskan och blixtrarna. Efter en dusch så tog jag på mig det varmaste och gosigaste jag hade, för jag älskar att sitta på altanen i ösregn. Men icke, nu har jag bytt om till något svalare, nu skiner solen igen. haha.


Gissa om jag just nu längtar otroligt mycket efter Portugal, det börjar dock närma sig nu med stormsteg, 20 dagar kvar : )
Innan dess ska det jobbas och umgås för fullt så tiden kommer gå fort minsann...


Idag har jag saknad i kroppen, en otrolig saknad.
Borås veckan gav mig helt klart mersmak och jag längtar efter hösten då jag får se mina tjejer ofta!


Jag saknar M också, det slutade ju inte riktigt som någon av oss önskat, men vi ses snart, han kommer senast fredag.
De har inget att göra på jobbet så igår läste han tidningar och liknande hela dagen, får se hur länge han står ut med det eller om han tar ett par dagars obetald semester och kommer tidigare.
Det är ju redan onsdag så det är ju egentligen bara två dagar kvar.


Jag har kommit till en punkt där jag känner att jag behöver bestämma mig, få ur mig en del.

Jag och elin har planerat myskväll imorgon och det ser jag fram emot, jag behöver pratas vid med en bra vän ett tag. Få någon som kan se saken objektivt istället för att blanda in massa känslor. Jag behöver en spark i baken och jag vet att hon kan ge mig den.


Det pirrar i min mage och den känslan gillar jag.


/A

Går kvällen slutade väl på sämst tänkbara sätt, två surisar med ryggen mot varann. Något väldigt litet som förstorades upp alldeles för mycket. Varför är det så svårt att sätta ord på känslor eller berätta vad som trycker i en ibland?Vvaknade med en obehaglig känsla i hela mig, kroppen bara skrek om att få stanna kvar i Borås och magen strejkade.

Packade min väska och gick med tårar i ögonen mot stationen för att åka mot Degerfors.
Tårarna av många anledningar.


På tåget tänkte jag på vilka fina vänner jag har.
Björkan och jag bokade aldrig in någon tid för tatuering då han inte hade förrän nästa år, vi ska avvakta och kolla om det kommer gästtatuerare istället tidigare i höst. Han verkade dock väldigt bra och jag bestämde att min tatuering kommer bli svart/vit. Han förklarade läget bra om att man inte kan ha bara lite färg i, den skulle se ofärdig ut då, och jag vill inte att det ska se ut som en kalle anka tatuering/gnuggis. Så valet var enkelt ändå, även om det tar emot litegranna. men jag litar på honom.
Efter tog vi en fika, vilket var hur mysigt som helst. Gud vad jag gillar den tjejen alltså, synd att vi inte kunde sitta hela dagen och prata, för det kändes som att vi hade mycket att prata om. Härligt när man finner någon som befinner sig i liknande situationer vad gällande sambolivet.
Känns få fint att ha kommit henne så nära, det är verkligen en tjej man inte vill släppa taget om.


Väl framme i Laxå kom mamma, pappa och min brorsdotter Emma och mötte upp mig.
Emma väl fascinerad av att hon sett hela två tåg ; )

När vi ändå var i Laxå tog vi en tur förbi för att kolla om farmor var hemma, och det var hon.
Så hon och Sven bjöd på fika.

Ett kärt återseende, träffar henne alldeles för sällan och samvetet känns lite tung för det.
Hon har haft ett tufft liv och det fortsätter i samma spår.

Min farfar dog i en olycka när min pappa bara var fem år, så farmor blev lämnad ensam med tre barn.
Hon har haft diabetes så länge jag kan minnas och behövt tagit sprutor med insulin och inte kunnat äta sötsaker.
Många år har hon kämpat mot bröstcancer och till och med opererat bort sitt ens bröst, hon har nu varit utan cancern i fem år, starkt.
Hon berättade om att hon har tre ställen i ryggen som det har bildats brosk och liknande mellan kotor vilket gör att hon har ständigt ont och har svårt att gå. Igår fick hon reda på att de inte kommer operera henne. Kanske både bra och dåligt med tanke på hennes ålder.
Hon har också sin ena sons(min farbror) svåra cancer att bearbeta, vilket säkert också river upp hennes gamla kamp mot cancern.
Hon oroar sig säkert för min far emellanåt också, även om han nu mår bra och sådär.

Jag har nog aldrig tänkt på farmor så mycket men ju mer jag gör det desto mer inser jag vilken stark kvinna hon är, en riktig förebild. Även om hon idag kanske inte orkar hålla skenet uppe och gärna pratar om sin misär så har hon ändå tagit sig genom allt det där i stora drag på egen hand och hon är en riktigt härlig människa, och farmor.

Jag hoppas vi ses något mer i sommar, man ska ta vara på varje stund man kan få med sin familj/släkt. Jag hoppas och tror att det värmde i hjärtat på henne att jag var med, det hinner tyvärr gå ett par år mellan gångerna : (


Nu sitter jag här i Degerfors och redan har den där tristessen intagit min kropp.
Jag hade rätt tråkigt emellanåt i Borås också men jag hade min M där, och även om vi bara var i samma gamla spår och gjorde samma saker som vilken dag som helst så uppskattar jag ändå hans sällskap.
Jag uppskattar att vara hemma hos familjen också, på alla sätt och vis, men mitt hem är ändå mitt hem.

Den här veckan i Borås har varit både bra och jobbig, på många sätt.
Jag har en del saker att reda ut i mitt huvud och ännu mer att reda ut utanför, men jag låter det vara över sommaren.
Det får vila tills vardagen i Borås är densamma igen, sen är det dags att göra något jag borde gjort för längesen.



Jag längtar redan efter Borås igen... men jag kommer få vänja mig, det är 6½ vecka tills jag är där igen...


/A

Sista hela dagen i Borås för den här sommaren, jag är inte tillbaka förrän skolan drar igång igen. Måste säga att det känns väldigt konstigt. Tur är väl att Marcus har semester snart, för det är väl en av de största anledningarna till att jag längtat till Borås. Home is where your heart is.


Jag har hittills tvättat och vikt kläder, otroligt tråkigt, speciellt när allt egentligen bara var Ms grejer, men vad gör man inte.

Ska snart ner och hämta upp det sista, sen slänger jag mig i en härlig dusch.
Sen ska jag vara tjejig och fixa naglar och lite sånt där.
Bara ha en allmänt mysdag för mig själv.

Slänger i mig rester från igår och sen tar en sista tur på stan, kolla gina och lite sådär, har ju inte det så nära hemma så det är lika bra att passa på. Sugen på någon söt tunika inför Portugal.

Vi halv fem möter jag upp Björkan och sen går vi till tatueraren. Spännande!
Väntetiden är dock lång, så framåt vintern någongång lär vi få tid, men den som väntar på något gott...



Ikväll blir det nachotallrik och mys här hemma. Min sista kväll i Borås på nästan två månader.


/A

Jag har haft otroligt nära till gråt ett par dagar nu.
Saknaden av morfar (och mormor) har varit överväldigande.
Jag kom på mig själv med att ha tårar i ögonen när jag stod i badrummet en dag.
Som vanligt så sväljer jag det bara och låtsas som ingenting, jag tror inte någon riktigt kan förstå att det fortfarande gör så himla ont i mig. Men jag undrar samtidigt varför det kommit tillbaka. Jag har ändå accepterat tanken på att det är såhär och att vi får leva med saknaden och det har varit okej, saknaden finns alltid där men tårarna var länge sedan dom föll...
Jag kan inte riktigt förstå själv varför det gör så himla ont i mig igen eller varför tårarna är tillbaka.
Jag vill kunna tänka på honom utan tårar, jag vill kunna minnas allt fint tillsammans och vara glad för den tiden vi fick.

Jag kommer inte ihåg att det var såhär tufft för snart åtta år sedan då mormor gick bort.
Jag antar att jag förträngde det då, jag var ju så ung. Jag kommer antagligen inte ihåg det för att jag inte låtsades om det då, att jag bara trängde undan alla känslor som vällde upp inom mig. Kanske är det det som nu kommer?
Allt jag gömt undan i åtta år, och mer därtill, allt som hänt under detta gångna året.


Jag är stolt att jag orkar gå upprätt och ändå tar mig genom allting, för tufft det är bara förnamnet på vad allt är.



/A

Den här veckan har verkligen sprungit iväg och jag vet inte om jag gillar det, om ett par dagar sätter jag mig på tåget mot Degerfors igen. Längtar tillbaka litegrann faktiskt, mest för att att vara nära familjen gav mersmak.
Sen får Marcus semester om en vecka också så jag vet att vi inte är ifrån varann så länge till.



Jag har nog aldrig sett så mycket folk i Borås tidigare än igår kväll. Knökat överallt.
Men jag, Marcus, Zandra, Björkan och Louise hittade tillslut ett ställe att sitta på, även om det kunde vart mysigare ;)
Sen satte vid oss vid trappen vid viskan och mös lite bara. En fin kväll, synd bara att vi var så trötta allihopa.


Idag är planerna inte så många.
Avvaktar och ser om Camilla hör av sig, i så fall blir det nog en liten fika eller liknande.
Annars ska jag nog ta fram symaskinen, hittade ett gammalt syprojekt igår när jag sydde upp klänningen jag hade på mig, behöver nästan bli klar med det i sommar eftersom det ska bli en härlig sommarklänning.

När Marcus slutar drar vi upp till knalleland och köper en bordsfläkt, det behövs i värmen.
Sen ska jag hämta min kamera som jag köpte häromdagen, Wiiie.
Hoppas verkligen att denna är bra nu, men jag hade öppet köp så är den inte det är det bara att gå tillbaka med den.


Kanske blir det bio vid sex också. Änglar och Demoner, eller kanske baksmällan som Marcus egentligen hellre ville se.
Men nu när jag läst boken så vill jag ju se filmen också.


/A

Jag har en speciellt känsla i magen, och jag gillar den.
Det har varit väldigt upp och ned att vara ifrån M ett antal veckor och lika upp och ned att träffas igen.
Men det där lilla pirret i magen skvallrar ändå om att trots all skit så finns det något som är värt att kämpas för.
Vi närmar oss sju år tillsammans, är inte det rätt sjukt? Sju år, av tjugotre, nästan en trejdedel av våra liv
Ibland slås jag också av längtan efter att leva resten av livet tillsammans i ett litet hus vid vattnet någonstans och med små barnasteg omkring oss.
Är inte det något av det bästa livet kan erbjuda oss?
Att se sig själv och sin andra hälft i någon annan?



Vad jag egentligen ville få fram är att jag är otroligt lycklig och jag älskar Marcus så innerligt mycket.


/A

Vi har gått igenom mycket tillsammans du och jag <3

Det är verkligen skönt när man tar tag i saker som man annars bara drar ut på.
Idag har jag skickat iväg två viktiga mail, varav det ena är uppsägning på gymmet.
Till hösten blir det friskis och svettis istället med Mikaela och Zandra, något jag funderat över länge och nu kommit fram till att det är ett bättre alternativ. Det ät tråkigt att gå till gymmet själv men har jag två stycken som kan tjata på mig så vet jag att jag kommer att komma iväg och att det kommer att bli regelbundet. Dessutom är det mycket roligare och mer peppande att gå dit med sina vänner, man vill ju inte vara sämre direkt ; )

I natt sov jag gott för första gången sen jag kom hit till Borås, vi insåg att duntäcken inte är en hit nu mitt i denna värmebölja så vi tog våra finaste satinpåslakan och använde dem utan täcke i. Mycket svalt och skönt vill jag lova.


Nu på morgonen/förmiddagen har jag bara slappat och njutit av lite ensamhet.
Ibland är det skönt att bara vara och göra sånt som man tycker om.
Dagen ska i princip fortsätta så fram till ikväll då vi beger oss ut i vimlet i Borås.
Ska bli så himla mysigt att träffa Björkan igen, har inte sett henne sen veckan innan vi slutade skolan, efterlängtat!

Ska prova ut något fint att dra på mig.
Ska inviga mina nya skor jag köpte igår i allafall.
Lämnade tillbaka mina favvisar som hade gått sönder totalt, men det var inga problem.
Fick tillgodo av skopunkten som även gällde på din sko så jag köpte mig ett par snyggingar där istället.

Mitt andra favorit par skor som jag fått reklammera nu på sista tiden. Jag har lite skootur minsann.




Det är inte kul att få en räkning så 625 j'kla spänn från skolan mitt i sommaren. Vad tänkte dom med? De kan ju inte skicka ut räkningar när man inte längre har csn.
jaja, jag kan betala den när nästa lön har kommit så det är ingen fara på taket heller för den delen.



Nej nu ska jag nog mysa ner mig i soffan och ta en lite powernap tror ja ;)



/A

Nu har vi övergått i Juli, helt sjukt, tiden går så himla fort.

Borås har bjudit på toppenväder sen jag kom, om man bortser från gårdagens åskskur, men det var riktigt skönt att luften fick ladda ur sig lite.

i Måndag tog jag och Zandra en heldag vid Almenäs, vilket resulterade i att min rygg fortfarande bränner illa.
Notis till mig själv: slarva aldrig med solskyddet igen!


Igår tog jag, Zandra och lollo en frukostdejt på espressohouse vid halv tio, sen knatade jag och Zandra runt på stan till halv fyra, med ett lunchstopp på viskan såklart. Men hallå...vad gör man på stan så länge i Borås? Så stort är det inte. haha.


Idag är det kanonväder och jag hade mer än gärna pressat vid almenäs, men jag får låta bli. Får helt enkelt skylla mig själv när jag brände mig så illa häromdagen, nu kanske jag lärt mig något på det.
Ska i alla fall gå upp till studentcentrum och hämta ut mina tentor.
Fick VG på den sista, vilket betyder att jag fick VG i kursen, wiieho. Jag hade inte ens läst på till den tentan, läste alla häften till frukosten samma dag som tentan var, såå värt. haha.



/A