090611




Ett par dagar i Degerfors har nu gått, och det känns helt okej.
Jobbet kändes det som att jag aldrig lämnat, allt satt precis nära till hands i minnet och jag trivs som fisken i vattnet!
Det är inte ofta man har känslan i kroppen som säger fyy vad jag gillar mitt jobb varje gång man går hem.
Skönt att det är så när jag ändå har 2,5 mil dit och lika långt hem igen.

Tyvärr händer det inte så mycket mer än jobb för mig om dagarna, jag är väldigt trött när jag kommer hem.
I natt var första gången jag sov bekvämt och gott, det var en befrielse.

Imorgon efter jobbet åker jag till Nathalie för lite festande, det ser jag verkligen fram emot!
Sen sover jag kvar där och spenderar lördagen med henne, det ser jag nog om möjligt fram emot ännu mer!




Jag har avsaknad av vissa känslor just nu. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Kanske är det mitt sätt att tackla problem, bara stänga av allt, eller så har det gnagt för länge att jag nu gett upp.
Jag vet inte, blir ledsen och nedstämd av bara tanken, samtidigt som att jag inte blir det.
Kan inte förklara, eller vill inte?
Jag har varit rädd för att det här skulle ske, samtidigt som jag haft det i bakhuvudet länge.
Varningarna har varit många men situationen förblir densamma, väldigt tråkigt.
Jag gick in helhjärtat för det här och trodde att allt skulle förbli så, men jag inser mer och mer att det nu mer är halvhjärtat och att det så också varit så alldeles för länge.
Jag vet inte riktigt om jag nått till den punkten då jag behöver bestämma mig, antingen måste det blir helhjärtat igen eller inte alls. Jag är inte den som vill gå halvhjärtat in för saker och ting. 
Jag tror jag låter beslutet vila i alla fall några veckor till, kanske är det situationen jag är i nu som gör att det känns, eller rättare sagt inte känns alls.




Nu är det dags att krypa ned i min bäddsoffa igen, imorn väntar en dags jobb.
Sen är jag ledig i tre dagar som jag hoppas kunna fylla ut tiden på, på allra bästa sätt.


Jag saknar Borås-livet, det gör jag verkligen!
Jag saknar att se Björkan och hennes härliga personlighet.
Jag saknar kaffestunderna och allt-och-inget snacken med Mikaela, eller fotorundorna.



Jag saknar att bara vara jag och att få ha mitt.
Även om Degerfors är hemma så saknar jag verkligen mitt hem, mitt alldeles egna hem.


äsch, jag bara svamlar... och grubblar.


/A


Kommentarer
Mikaela säger:

Saknar dig vännen.

2009-06-12 | 00:11:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback