Två sidor



Det finns två sidor av att jag mår lite kasst och har hemlängtan.
Å ena sidan känns det pissigt att tillbringa hela sommaren från Borås och min älskade.
men, det bästa och den andra sidan är ju att det betyder att jag trivs där nere.
Och det känns verkligen bra, hade jag inte trivts så hade jag heller inte längtat dit så igen.
Jag känner bara att jag vill hem, hem, hem!
Mest för att jag saknar alla godnattpussar, jag har inte fått någon på en vecka nu! ABSTINENS!
Men dels också för att jag vill vara där jag känner mig som mest hemma.


Det är inte så att jag har det dåligt i Degerfors. Jag älskar att vara nära min familj!
Jag får maten betald och lagad och allt sådant.
Men efter att ha bott hemifrån i 3½ år och tillsammans med någon så känns det allt lite konstigt att behöva vara inneboende hos någon.
Jag har inget direkt rum kvar, och alla mina grejer är borta sedan länge.
Jag delar rum med datorn, en bäddsoffa, tv och lite leksaker.
Sängen får jag för ofta dela med en katt.

På tal om katt så går min allergi bra.
Jag fick nässpray av min brors fru, Jessica, hon hade en starkare och bättre på recept och sedan jag började med den har jag inte behövt ta vanlig nässpray alls. Näsan är som vanligt. 
Kan klia lite i ögonen ibland men det är för att jag inte tänker på att jag måste tvätta händerna om jag gosat med katterna, och lite kli är bättre än massa nysningar och en näsa som rinner och kittlas.
Väldigt skönt att faktiskt till och med kunna vara i närheten och mysa med katterna emellanåt, inte bara beundra dem på håll.



Planerna inför imorgon är inte fler än idag, snarare färre. Tvättmaskinen pajjade idag så jag kan inte ens tvätta imorn.
Om vädret är bra ska jag nog ta mig en runda till fots genom Degerfors, det slår ihjäl någon timme i alla fall, kanske kan jag till och med dra med mig kameran om vädret tillåter och bjuda på min uppväxtsort.
Den har sin charm men idag när jag såg samma "gamla" människor i kassan på ica som är ett par år äldre än mig så undrar jag vad som håller dem kvar? Det finns ingenting i Degerfors.
Jag kommer aldrig flytta tillbaka, det vet jag, även om jag tycker om att komma hem hit ibland så är jag också glad att kunna lämna det bakom mig. Människorna här är lite för inskränkta på något vis.
Jag kan förstå att äldre väljer att bo kvar, för Degerfors har sin charm som sagt och det är mysigt och har både vatten och natur i närheten. Men ungdomar, det kan inte finnas jobb eller någonting som kan locka.
Det kommer förbli ett mysterium men jag hoppas nästan att jag slipper se dem nästa gång jag är här och hälsar på, men jag vet ju att det inte kommer att vara så.



Just nu längtar jag som en tok efter min varma famn.
Men jag tror att det är bra att vara ifrån varann emellanåt.
Nu har både han och jag tid att fundera. Våra år tillsammans har tagit oss långt men vi har kanske inte alltid stannat upp och funderat, tiden går så fort. Nu kanske vi lär oss att uppskatta dagarna, timmarna och minuterna vi får tillsammans på ett annat sätt. Man kan inte alltid vara säker på att den andra kommer finnas vid ens sida för alltid, inte ta varandra för givet.


Vuxenlivet skrämmer mig lite, men så länge jag får gå genom det hand i hand med dig älskling, då klarar jag allt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback