Husdjur och speciella band till dem




Jag saknar dessa två något otroligt mycket!


Jag grämer mig varje dag åt min otroliga otur att bli allergisk. De är ju mina små bebisar, trots att missi är 14 år och Alfonz närmre tio ;)  Det är så orättvist!

Det finns inte mycket som slår den tillgivenheten de har mot mig, den speciella känslan man får när de möter mig i dörren när jag komme hem. Sättet Alfonz "pratar" på när man säger hej till honom, eller sättet Missi hoppar upp och kramar om en på när hon ser mig och vägrar hoppa ned eller lämna mig i fred. Det märks att de saknar mig när jag inte är där. Det är rikitg kärlek som man bara kan få av dem.

Jag har bestämt att när vi har köpt hus och slagit oss ned där vi vill spendera våra liv på, då ska jag ha en katt. Jag vet att det finns allergivänliga katter och jag längtar till dess. Den kommer aldrig slå mina katter jag har nu, det går inte att byta ut dem, det vet jag.
Men jag vet också att jag kan "uppfostra" min nya katt till en lika speciell och härlig katt som mina.
Helst av allt skulle jag vilja plocka med mig kissarna hem till Borås efter sommaren men jag vet att det inte är möjigt med min allergi och dessutom vill jag inte ta ifrån dem friheten att kunna gå ut på gården när de vill och ha det gott i solen. Här skulle de bli instängda i lägenheten.
Jag får helt enkelt fortsätta nöja mig med att gosa sönder både dem och min näsa/ögon när jag hälsar på.
Det är absolut bättre än inget och det är värt att må skit ett par dagar för.

<3
Det är verkligen ett speciellt band man har med sina djur.


/A

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback