Att följa sina drömmar



Jag vet inte om det beror på att jag nu är inne på min andra kopp kaffe på bara en liten stund, eller om det är för att logistikplugget inte motiverar mig ett endaste dugg. Men i alla fall så har tankarna satts i rullning.
De började egentligen redan i lördags då Elin bankade in i skallen på mig att jag är dum som inte följer mina drömmar. och visst är jag det. Här sitter jag i Borås, staden av alla städer där man verkligen SKA studera mode och sömnad. Jag har länge haft en dröm, en dröm som inte många känner till. Varför? Jo, av den enkla anledningen till att jag är för feg. För feg för att satsta, för feg för att ens våga prova. För dålig självkänsla för att tro att jag kan. Sen är jag rädd, tänk om det visar sig att det inte alls är min dröm?
Men vad är det att vara rädd för? Provar jag inte kommer jag aldrig någonsin få veta om det var min dröm eller inte.

Min mormor är min stora förebild. Jag hatar varenda dag att hon inte är här med mig. Hon skulle aldrig linda in något utan vara rak och ärlig. Jag skulle vilja göra henne stolt. Visa att jag vill gå i hennes fotspår. Jag skulle vilja säga till henne att jag vill vara som hon. Att mitt intresse kommer från henne. Att jag beundrar henne.

I alla fall. Jag kommer nog inte att avslöja vad min dröm är. De som vet, de vet det.
Men jag kan avslöja att jag sökt en extra kurs i vår, alldeles för sent dock, men jag hoppas innerligt att jag kommer in.


Just nu är jag mer sugen på att läsa de kurser jag vill. Precis det jag vill. Inte massa strunt som nu.
Men jag är för feg för att hoppa av nu, ett halvår kvar av den ordinarie studietiden. Det är egentligen bara dumt att hoppa av också, det inser jag ju själv, och samtidigt vill jag inte. Jag trivs med min klass och utbildningen även om jag kanske hade gjort andra val om jag fick vrida tiden tillbaka.
Dessutom vill jag ha ekonomiåret sen också. Ha något att falla tillbaka på ifall allt skiter sig.

Jag hoppas verkligen att min motivation kan hålla mig uppe, även om detta kommer innebära en massa mer plugg och långa dagar. Men vill man något riktigt mycket så tror jag absolut att det går.
Helst av av allt vill jag vara klar med skolan om ett och ett halvt år, men som det ser ut nu så finns det så många kurser jag vill läsa utanför utbildningen att jag kanske läser ett halvår eller ett år till. Framtiden får utvisa helt enkelt. Och, jag är bara dum om jag inte passar på medan jag är ung och är i Borås där jag kan göra detta.

I mitt hjärta känns det så himla bra nu och jag är så glad att Elin fick mig att inse detta.
Hon om någon känner mig utan och innan och vet mer vad jag vill än vad jag själv vet ibland.


Det här kan bli bra, riktigt bra.

men först... logistikplugg :(
/A

Men en sak är säker. Jag måste sluta vara feg. Jag måste följa mina drömmar, annars kommer jag ångra mig resten av mitt liv, det är jag då fullt säker på.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback