AnnaIda

Först vill jag klargöra att det jag skrev häromdagen, behöver ingen ta åt sig personligen av, den det gäller har jag pratat med och den vet om det. Vill inte att det ska bli missförstånd för jag vet att jag gärna skriver i gåtor.
Men det är min blogg och för mig känns det bättre att skriva så än att peka ut personer, vissa saker kanske jag behöver få ur mig men inte på andras bekostnad. Så nu vet ni.


Jag har kanske inte kommit närme ett beslut, men jag och den det gäller har startat en diskussion, vi har pratat ut en del, mer behövs, men det börjar ändå kännas som att en lösning kan finnas inom räckhåll. Frågan är egentligen vad båda vill. Vad vill du och vad vill jag?

När det handlar om två personer som i detta fall faktiskt egentligen tycker om varandra innerligt mycket, vet det mesta om varandra och har gått genom mycket i livet tillsammans så är det svårt att släppa taget men det kan också vara otroligt svårt att fortsätta.
Ingen av oss vill fortsätta i samma spår, det är vi överens om.
Vi vet dock inte hur vi ska lösa det. Det kommer krävas mycket av båda två för att komma nånvart. Vi vet faktiskt inte ens om det kan finnas en lösning och hur denna lösning i så fall skulle kunna se ut.

Jag är rädd att vi satt ett för högt pris med våra hjärtan som insats.
För visst vill man inte medvetet såra någon nära, någon man vet allt om?

Vi har en öppen dialog nu och jag hoppas att ingen av oss stänger den när det blir tufft, för tufft kommer det att bli. Det kommer finnas dagar då vi inte har tid, vi lever helt olika liv även om det på många sätt också är lika.


Jag vet fortfarande inte hur framtiden ser ut, om du finns med i den eller inte.
Kommer jag klara ett liv utan en av mina bästa vänner vid min sida?


/A