AnnaIda

Tillbaka i Borås, och det är precis likadant varje gång, blandade känslor.
Det känns så härligt att komma innanför dörren och ta ett djupt andetag och känna sig riktigt hemma, men det känns samtidigt lite tomt och det känns jobbigt att inte riktigt veta när det bär iväg med oss till Värmland igen.
Familjetid är verkligen toppen emellanåt, det laddar batterierna lite.


Idag orkar jag inte riktigt, jag sitter i morgonrocken med min kopp te, skolan börjar om en och en halv timme, men jag har redan sen jag slog upp ögonen lite för sent i morse bestämt mig för att stanna hemma. Mest bara för att jag är i behov av lite lugn och ensamhet en stund. Komma i kapp mig själv lite.
Men, bara för att jag stannar hemma så betyder det inte att jag är sysslolös, i eftermiddag är det ett berg av tvätt som ska tvättas och det ska jag varva med lite marknasföring.

Jag skulle egentligen ha tagit upp telefonen och ringt vårdcentralen imorse, men det tog emot, som alltid.
Ibland känner man sig som en hydokondriker som ingen ändå tror på. Sen är jag ganska bra på att fläkta bort allt som att det inte är så farligt. Men efter påtryckningar från mina närmsta är det nog dags att ta tag i det en gång för alla, om inte för min så för deras skull.


Jag måste säga att jag är lite trött på att snön bara faller och faller om dagarna, samtidigt som jag älskar det. Det är något med vintern som gör mig glad. Det är kallt och luften är frisk. Alla härliga minnen från när man var mindre, alla pulkaåkningar, alla röda ben som sved när man kom in i värmen. Åh det känns så härligt.


/A