AnnaIda

Två gånger nu på någon vecka har jag vaknat av att jag drömt något riktigt hemskt. Jag har två gånger drömt om att någon nära till mig eller Marcus har avlidigt. Det är knappt så att jag vill skriva om det. Drömmarna är väldigt obehagliga. Jag gillar inte att drömma sådant och blir så himla rädd att det ska hända någon något. I båda drömmarna har jag känt en sån himla smärta och sorg och jag har inte ens vågat säga det till M. Dels för att i en av drömmarna så dog en som står honom väldigt nära. Jag hoppas att i natt var allra sista gången för jag kommer ha svårt att somna nu med rädsla av att drömma mer sådant.
Kanske beror drömmarna på den hemlängtan jag har? Att jag känner ett stort behov av att få vara en nära del i familjen igen, att det ibland känns så himla ohållbart att bo så långt bort från dem.

Jag gillar inte känslan, för jag gillar att jag klarar mig själv. Att jag följer mina drömmar och det jag vill i livet. Och egentligen har jag fler drömmar för mig som skulle innebära ett ännu längre avstånd än nu.
Men ibland är jag lite för fäst vid mitt "hemma" för att ta de där stegen.



Vi fick ett erbjudande att köpa en lägenhet på Algarvekusten. Den lägenheten som Ms farmor och farfar tidigare ägde men sålde för ett par år sedan. Den är åter till salu och Ms far försöker övertala oss att köpa den tillsammans med honom. På något litet vis lockar det otroligt mycket, tänk att få ha sin egen lilla lägenhet i paradiset och känna att man kan åka dit när man vill utan att behöva betala stora summor på att hyra lägenhet.
Men insatsen är istället väldigt hög, så det finns absolut två sidor av det. Men drömma kan man alltid ;)



/A