Kvar i nåt jag lämnat



Inte nog med att M jobbar över många, många timmar om dagarna, nu är det dessutom fotbolls VM som gäller om kvällarna. Behöver jag ens säga att tristessen är total och att jag snart bryter ihop av den?
Det finns dock något positivt med detta och det är att jag planerar mina träningspass varje dag, aldrig tidigare har jag varit så otroligt motiverad till att gå och träna, fatta, få lämna lägenheten för en stund och träna lite, det är guld värt dessa dagar. Tyvärr börjar Friskis med sitt sommarschema till veckan vilket innebär färre pass och dessutom så finns det inga pass fre-sön. Vilket innebär att om jag vill klämma in fyra pass i veckan så blir det träning varje dag de har öppet, mån-tors, med andra ord ingen vila emellan, men vem tusan behöver vila egentligen? ;)


Idag har jag köpt något jag svor på att aldrig någonsin låta min kropp bekläda sig i, men tanken av det praktiska med det hela tog tyvärr över och jag ser nästan fram emot att få ikläda mig detta framöver. Haha.





Mina goa brorsbarn när de var på besök förrförra helgen :)




Har faktiskt slagit till och beställt en rejäl (och dyr!) plattång, jag som redan har spikrakt hår liksom.
Men, jag hoppas att den fungerar bra att locka håret med, eller jag vet att den gör det, och dessutom så kände jag att det var något vettigt att lägga skattepengarna på. Mitt hår ska bli långt och det kommer det aldrig kunna bli om jag inte vårdar det och använder så bra verktyg som möjligt. Så det känns faktiskt välinvesterat, nu väntar jag bara på att den ska dimpa ner i brevlådan. Väntar också på två klockor som jag är väldigt nyfiken på : )


Nu ska jag hämta boken jag har fastnat i - den förlorade symbolen - fylla upp mitt drinkglas och krypa ned bredvid M i soffan för att läsa. Lite sällskap till fotbollen kan han ju få i alla fall, men titta, det vill jag däremot inte.


/A


Kommentarer
Marica ☆ Rödebäck säger:

Det kommer att funka, men det känns så trist att man måste ta bilen för att åka och hälsa på sina vänner.. för näe, även om en mil är gångavstånd kommer jag aldrig gå ;)



25-30 mil är otroligt långt! Jag är ändå rätt glad över att mina vänner finns inom 10-15 mils avstånd..

2010-06-14 | 12:41:39
Bloggadress: http://rodeback.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback