AnnaIda

Dagen igår är en av de dagarna som kan läggas till på sämsta-någonsin-listan, kanske inte topp ett men bra nära. Jag undrar hur mycket mer dåliga besked en människa, eller två, kan orka ta?

Jag vet inte, men sedan morfar gick bort för snart två år sedan så har det inte varit mycket som har varit bra. Det är inte okej att inte vilja svara i telefonen när någon ringer hemifrån av rädsla, men såklart man svarar ändå, likaså igår. Det samtalet hade vi helst inte velat ha, timingen är värdelös, inför jul och när det är som mest i skolan. Jag måste vara stark för min andra hälft, men hur ska jag kunna vara stark när jag inte ens orkar bära mig själv? Vi måste orka vara starka för andras skull också.

Det kanske blir så att jag inte läser kvar sista halvåret, eller så kan det hända att jag får bo här ensam under den tiden och M flyttar i för väg hem. Vi väntar på ytterligare ett besked och om det inte är ett bra besked, så är det nog så det kommer att se ut framöver.

Faan! Det känns som att allt har hänt under tiden vi bott i Borås, och vi kommer alltid förknippa Borås med all förtvivlan och längtan efter att få vara där saker och ting händer. Vara ett stöd och kunna stötta varandra på plats.


Jag är inte den som ber om mycket, jag begär i princip aldrig något, men nu ber jag, jag ber om bra besked och jag ber om att få fira en lycklig jul. Jag gissar på att 2011 kommer bli ett riktigt tufft år, så låt slutet på 2010 vara ett lyckligt slut. Jag vet inte om vi orkar någonting annat...


/A