Om du vet.



Helgen har återigen passerat, den här helgen snabbare än tidigare.
Vi ville inte riktigt åka tillbaka till Borås igår efter att ha spenderat helgen i Värmland.
Förnuftet säger dock att livet inte kan pausas utan att vi måste återgå till vår vardag och leva den som vi bör, det blir inte hållbart i längden annars.

Igår hade vi vår åttaårsdag, men som jag tidigare skrivit så firade vi den inte över huvud taget. Vilket känns otroligt tråkigt men samtidigt som det bästa.
Vi kan väl säga att vårat firande blev den fyra timmar långa bilfärden tillbaka, vanligtvis tar det lite mindre än tre timmar men det var halvt om halvt snöstorm efter vägen så på vissa sträckor gick det inte fortare än 20-40km/h och då är det ändå 100 sträckor. Det gick dock bra, lite mer ansträngande för kroppen och huvudet bara eftersom man fick vara på helspänn hela tiden.


Plugget blev lidande i helgen och jag fick sota för det igår kväll när jag fick sätta mig direkt när jag kom innan för dörren, men å andra sidan, jag har bara mig själv att skylla.
Idag har vi presentation på en kvart, det ska nog gå fint. Jag är dock inte nöjd med min del, men just nu fungerar inte huvudet riktigt som det ska så någon vidare utveckling blir det inte riktigt.


Beskedet/provsvaren kommer att komma lagomt till jul. Det kan möjligtvis ha potential att bli den värsta julen någonsin, eller kanske till och med den bästa. Jag hoppas såklart på det sistnämda. Jag hoppas innerligt på det eftersom det troligtvis kan vara den sista julen då alla är med oss på Marcus sida. Tyvärr så börjar åldern krypa uppåt på vissa =/


Nu måste jag helt lägga om min fokus. Jag får lägga allt utom plugget åt sidan, det är full fart framåt och det finns inte tid över för några andra tankar. Det är säkerligen både bra ont och bra för tillfället. 

Nu ska jag öva lite redovisning och dricka mitt kaffe.


/A 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback