AnnaIda

Det är sjukt långa dagar med skolarbete som ligger både bakom och framför mig, jag längtar efter torsdag då vi bör vara klara med vårt grupparbete och jag kan börja andas igen. På måndag är det redovisning/seminarie på det.

Det bär ju iväg hemåt skogarna i helgen, dock vet jag inte riktigt. Jag hade helst åkt efter vårt programmöte på torsdag för att få ha fredagen hemma, men mitt resesällskap kan inte åka förrän fredag kväll. Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Det känns väldigt sent samtidigt som att det aldrig är fel med att ha resesällskap, restiden känns på så vis lite kortare. Dilemma, dilemma.



Jag börjar vänja mig med att lägenheten är tom, kallt och tyst när jag kommer hem och framförallt på kvällen.
Har nu sovit själv två nätter och det har gått över förväntan. Nog för att jag vaknar ett par tusen gånger varje natt, men jag har ändå kunnat somna efter ett par avsnitt SATC. Jag försöker tänka att för varje minut som går så är M en minut närme hem, det går på så vis lite enklare att orka igenom saknaden och längtan.

Något jag däremot har svårt att vänja mig med, det är att lägga på efter att ha pratat med M en stund. Han känns så himla långt bort och att få höra hans röst för honom något närmre. Stackarn kommer ha en dyr räkning på mobilen sen, men han tyckte det var värt det ♥
Jag måste säga att jag är avundsjuk på honom, eller det kanske är fel ord, jag unnar honom verkligen sol och bad men jag hade gärna varit där jag med.


Nepp, dags att dyka ner med näsan i plugget igen, snart är det över för denna gång ;)

/A