Den eviga ångesten



Idag åker vi hemåt, om ungefär en timme. Det här är nog första gången som det verkligen tar emot, jag har inte lust att åka. Att åka hem nu för tiden känns mest som ångest och dåligt samvete för att jag inte kan vara på alla ställen samtidigt. Det känns som att jag missunnar en del vid våra hemvisiter och jag orkar inte riktigt med den tanken. Det är inte kul att vi åker hem mer för att vi känner att vi måste eftersom det händer så mycket där hemma och det finns de som behöver vårat stöd. Vi åker sällan hem för att det är något roligt som sker. Den här helgen ska vi hinna med att fira Kevin och gå på Lena och Karins 50års fest. Det ska absolut bli kul, men samtidigt är det svårt att inta ett festligt humör när kroppen och huvudet skriker av stress.


Nej, den här helgen hade jag nog helst krupit ned under täcket här i Borås och inte lämnat lägenheten.
Nu är det inte så situationen ser ut så det är bara att försöka göra det bästa av det, för samtidigt ska det bli kul att träffa familjerna igen, det kan ingen ta ifrån mig.


Med våran sedvanliga tur så har det under natten och morgonen snöat, så nu är väl vägarna snorhala och vi som har lite tidspress på oss under färden eftersom vi måste vara i Kristinehamn senast halvtre.


Nu måste jag packa.

Hoppas ni har en fin helg*

/A


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback