Värmlänning på villovägar längtar hem.


Det här är ett tidsinställt inlägg, så för tillfället har vi våran redovisning. Wish me luck!

Nu börjar det bli verklighet. Marcus sökte sina två första jobb på hemmaplan igår, det kändes konstigt för oss båda och det är på något vis blandad med både lycka och ren skräck. Han sa att det var på vinst eller förlust, men jag ser inte någon förlust i det hela. Får han nej så väntar säkerligen någonting annat bättre runt hörnet för honom.

Jag vet fortfarande inte vart jag vill bo. Jobben som är sökta befinner sig i Karlskoga. Då känns det bara dumt att flytta till Karlstad så att M får 1½ timmes enkel resa. Jag får ångest av bara tanken på att flytta tillbaka till Krisitnehamn, varför vet jag inte riktigt, men kanske är det det bästa för stunden. Det ligger liksom lite mittemellan. Jobben jag vill ha ligger ju i Karlstad. (eller Örebro).

Det är minsann inte lätt, det ska liksom klaffa för två personer. Inte konstigt att vi mår som vi mår emellanåt.


/A



Kommentarer
Stella säger:

prova när det är från två olika kontinenter ;)

Nä, men skämt å sido - det är supersvårt när det inte är samma. nån ska ju liksom "offra" sig. men om en av er fick the drömjobb, då kanske det kan vara värt att bo i den staden? i alla fall ett tag? kompromissa lite?

hoppas det löser sig!

kramar

2011-01-12 | 11:55:16
Bloggadress: http://stellastella.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback