AnnaIda

Det var en välbehövlig helg som sprang förbi. Vi bilade neråt Ullared för en tur in på Gekås i fredags där julklappar inhandlades, avslutade dagen med thaikäk på något litet hak bakom hotellet i Göteborg - ljuvlig mat! Lördagen spenderades på stan och nordstan för shopping. Vi strosade mest runt utan stress. Kvällen spenderade vi med att äta god mat och bada bubbelpool i relaxavdelningen på hotellet - där vi var helt själva!

På söndagen njöt vi av den sista hotellfrukosten och tog vi bilen mot Mölnlycke där Elin visade oss hela skolan. Det är tufft för mig emellanåt att ha henne så långt bort, men det värmer gott att veta hur bra hon har det där.

Summa summarum - en härlig och välbehövlig helg hemifrån.
Jag hade en hel del tuffa besked att smälta och helgen fick mig att göra det med ett lugn - även om det stormade och regnade om vartannat vädermässigt därnere.

Nu är det dock mer kaos och paniken börjar infinna sig, fast jag tror på mitt eget motto att allt löser sig till det bästa så jag får välja att tro på det den här gången också antar jag.

Något helgen dock gav mig var ännu mer längtan tillbaka till Borås. Vi åkte genom där både ner och hemvägen och det är galet hur det fortfarande kan kännas så hemma. Det kändes konstigt att bara åka förbi, som om staden var helt obekant. Jag ville bara hoppa ur där på Kellgrensgatan och hoppa in i min lägenhet. (Tur för han som köpte den att jag glömt bort portkoden.)


Gårdagen - som var vår riktiga 9årsdag blev en total flopp. Storhandling och mat alldeles för sent. Vi skulle julpynta men väl i källaren insåg vi att alla julgrejer är kvar i kristinehamn. Så pyntandet får vänta ett tag till.
Det bästa med gårdagen var att mamma ringde och vi pratade en stund och att jag äntligen fått min efterlängtade trälåda att ha tyger i! Dock ska jag hitta på något roligt med den nu inför jul, använda den i julpyntet på något vis tänkte jag.

Rörigt som vanligt, men det blir så med mycket som ska ut och alldeles för glesa uppdateringar.

/A

Jag får ofta höra att jag planerar för mycket, att jag måste våga drömma mer. Jag drömmer hela tiden, det är bara det att jag med varje ny besvikelse drömmer ytterligare mer i det tysta. Om jag planerar behöver jag inte bli besviken. Det är inte så att jag ställler höga krav, troligtvis de minsta, men ändå hamnar jag där platt igen. Jag vågade hoppas och ingenting händer. Att jag aldrig lär mig? Jag vet ju om det här och jag har på sätt och vis valt det själv.

Jag har alltid trott på att göra det lilla i någons vardag och jag vet också att jag är ganska duktig på det. Däremot är gångerna lätträknade när någon gjorde det för mig.

Idag är ingen bra dag. Tårarna bränner mest bakom ögonlocken och jag har till och med övervägt att sjukanmäla mig från jobbet - jag orkar inte gå dit. Jag kommer dock ta mig i kragen och bege mig mot en lång dag i kassan. Åtminstone vet jag vad jag får där och jag slipper känna det här.

Jag har aldrig tänkt om mig själv som en typisk tjejig tjej. såna där "tjejgrejer" intresserar mig inte mer än vanligt liksom. Men jag har insett att jag ändå är den där tjejen som väntar på att min riddare ska komma ridandes på en vit häst. Tyvärr måste jag nog inse att det aldrig kommer att ske, att de inte finns på riktigt.

/A

Att kliva upp strax efter sju på en dag när man börjar tolv och dessutom tar bilen till jobbet och slipper busstider känns inte helt okej - men så var fallet idag. Hade migränkänning och kunde inte somna om så det var bara att kliva upp. Nu har jag petat i mig frukost och inser att jag mår illa och helst av allt bäddar ner mig hela dagen. Något jag märkt av antibiotikakuren jag äter är ett ständigt illamående, framförallt efter en kopp kaffe och under natten när jag ska sova. Jag hoppas att det är som med huvudvärken jag hade första veckan, att det är något som är övergående. Under natten kan jag ju stå ut, men jag får snart byta ut morgonkoppen mot något annat tror jag.


Träningen blev inställd igår, så istället blev det en fika på Waynes med Pernilla och sedan begav vi oss till Sundsta för att titta på a-laget som spelade match mot mitt gamla lag. Hade lite svårt att veta vilka jag skulle hålla på. Våra Karlstadsdamer vann matchen och det var de förtjänta av - helt klart.

Ikväll är jag ensam och det känns sådär. Känns ännu mer sådär eftersom jag nog därför kommer att lägga mig extremt tidigt. Det är visserligen bra eftersom jag börjar jobba klockan sex imorgon. Jag går nu på en sjudagarsvecka som avslutas med tre dagar i Götet med hjärtat - välbehövligt!


Jag ska fila lite på mitt cv också, hittade ett jobb jag skulle kunna tänka mig ifall jag inte kan vara kvar på IKEA sen. Är inte så sugen på att börja om från noll, samtidigt som den tjänsten jag hittade nu inte är mer är 25tim/v, vilket känns i minst laget. Varför är inte jobbletandet mer enkelt?!


/A

Idag är jag ledig från jobb och unnade mig en sovmorgon fast att jag egentligen inte hade tid med det. Jag gjorde det dock med gott samvete eftersom jag börjar klockan 6 på morgonen både lördag och söndag. Känner att det hade vart skönt att få ha två dagar ledigt, det är så mycket jag skulle behöva hinna med, fast jag får väl vara glad åt det lilla antar jag. Efter nyår sen vet jag ju inte om jag har något jobb ens - dags att ta tag i sökandet igen.


Idag står plugg på mitt schema - jag har avverkat alla föreläsningar. Nu är det "bara" att skriva en essä på 4-5 sidor inom ämnet. Har inte kommit igång me det, det tar verkligen emot. Svårt att komma in i det igen när jag varit ifrån studierna ett tag. Tror dock att krampen släpper bara jag börjar ordbajsa. Ju tidigare jag blir klar med det - desto tidigare slipper jag det ju ;) Vecka 49 ska det lämnas in så jag har ju lite tid kvar.


Ikväll blir det efterlängtad volleyträning också - det är så jäkla kul!


Under dagen ska det även bokas både hotell och tåg upp till Stockholm - yes, jag har äntligen fått klartecken om ledigt!

/A

Jag är galet sugen på en ny tatuering - jag vet precis hur den ska se ut och vart den ska sitta! Vill. Ha. Nu.

Nu för tiden kanske jag slår på datorn en gång i veckan - om ens det. Det är också därför uppdateringarna här är sällsynta. Jag gillar inte riktigt att blogga från mobilen, jag är ett freak när det kommer till layout och sådär och mobilinläggen blir helt enkelt inte lika snygga ;)

I förra veckan hade jag utvecklingssamtal med min chef och det gick riktigt bra. Hon är nöjd med vad jag åstadkommit och jag fick även lite ansvarsområden. Dock kunde hon inte säga så mycket om framtiden för mig, vilket känns sådär. (Dock vet jag att den jag går istället för har fått en ny tjänst inom ikea så hon kommer inte att komma tillbaka till avdelningen = fördel mig?).

Jag har haft en rätt tung vecka emotionellt, men det bästa är att jag har en fantasstisk man vid min sida som lyssnar. Även om han inte kan komma med svar som jag vill eller behöver höra så kan vi i alla fall prata om det. Det är en stor skillnad mot för ett tag sedan. Vi har det tufft båda två just nu med flytten och vad den innebar, tyvärr känner jag mig mest ivägen för hans liv emellanåt och det är riktigt jobbigt.

Ikväll, efter två veckors uppehåll ska jag ÄNTLIGEN iväg och träna volleyboll! Slutar för en gångsskull i god tid så att jag hinner dit. Ska bli riktigt gôtt, ska försöka ta ut mig rejält. Jag saknar faktiskt att träna och igår kom jag på mig själv med att sakna löpbandet!

Imorgon ska jag istället för att vara på jobbet och kassan befinna mig på hotell Scandic hela dagen för information kring facket, det ska blir riktigt intressant faktiskt. Dessutom kommer jag gå mellan 9-16, helt galet att slippa sluta sju liksom.

Det blir som vanligt väldigt röriga inlägg när de väl kommer, men nu vet ni att jag lever ;)


/A

Jag somnade med ett tung sinne efter klockan två inatt men vaknade till solsken vid elva nu på förmiddagen och genast känns livet lite bättre. Jag älskar solsken, det gör så mycket för mig. Jag blir tokig på känslan i kroppen som är som en bergochdalbana - jag mår illa av det. När kommer min tid? När kan jag börja tro på framtiden igen och börja drömma?


Idag tänker jag mest bara lata mig och plugga, får se om det blir en fika med Pernilla i eftermiddag eller inte. Jag hoppas det, det vore mysigt att komma ut lite och få vara lite social.

Nu ska jag fortsätta slösurfa lite och dricka upp mitt kaffe.


/A

När idag bli igår - kommer du att älska mig då?

Även om jag har en riktigt trist jobbtid idag - 15-20 - så kan jag inte låta bli att tycka att det är lite underbart. Lite som ledig på låtsas. Jag har hunnit med att sova ut, tagit ett bad med hårinpackning och lite ELLE. Ska alldeles strax värma mig lite lunch och sminka mig innan jag beger mig mot jobbet. Är jag klar tidigt så kanske jag tar mig en tur på Bergvik och Skopunkten på jakt efter skor - jag får se.

Min andra halva är återigen iväg till Stockholm så det blir en ensamkväll för mig, han är hemma sent imorgon. Fick dock ett sms från en överlycklig kille som ska gå på fotbollsgalan ikväll -  det unnar jag honom verkligen.

Jag börjar undra om jag var ond i mitt tidigare liv? Jag tycker ändå att jag gör ett bra jobb på att vara omtänksam och tänka på andra i mitt nuvarande men ändå är det som att livet skrattar mig rätt i ansiktet emellanåt. Ingenting blir som jag vill och jag börjar tycka att det är jobbigt. Jag lever dock efter mitt eget tankesätt att min tid kommer och när den gör det kommer det vara såå värt det. Även om jag emellanåt inte ens vill kliva ur sängen.

Jag har ledig helg nu i veckan, ja jag vet - det är bara måndag! Helgen ska spenderas med mitt hjärta, vi har en del att prata om - sådant där som man inte har tid att prata om på en vardagskväll. Allvarliga saker och sånt där annat som är bra att ventilera tillsammans. Bland annat känns det som att vi vill olika inför framtiden och det skrämmer mig lite. Vi får se om vi hittar någon medelväg tillsammans. Om inte annat är det bra att veta vart den andre står, vissa val vi gör kan ju faktiskt vara avgörande för om vi har en framtid tillsammans eller inte. Oj, vad drastiskt det låter men så farligt är det inte, men hur mycket man älskar varandra så bör man också vilja ungefär samma saker i framtiden, annars fungerar det ju inte.


/A

Tänk...hur är det möjligt att älska någon mer och mer för varje dag efter snart nio år tillsammans? Ju mer vi slösar med kärleken desto mer får vi - märkligt. Det var kärlek vid första ögonkastet och det är fortfarande kärlek när jag ser på dig <3