AnnaIda

God morgon.
Idag klev jag upp redan halv åtta, fast jag inte börjar förrän ett. Har en ljuvlig och lugn morgon för mig själv med kaffekoppen. Försöker smälta senaste tidens intryck och en sån här start på jobbveckan är helt underbar.

I lördags var vi till Örebro för shopping, riktigt mysigt. Dock lade jag mest pengar på apoteket. Men jag fick en del inköpt, ett par jeans, en tröja, lite träningst-shirts, strumpor och sånt där.

I fredags var jag till läkaren för min hy och jag fick verkligen superbra hjälp. Hon förstod mitt problem med att svälja tabletter och ifrågasatte ingenting. Hon ringde till och med upp ett apotek för att dubbelkolla om det gick att dela tabletterna som hon hade som förslag till mig. Det hela slutade med att hon kollade upp storleken på några kapslar och jämförde med panodil (som jag ibland får ner). Jag fick Tetralysal utskrivet och jag började med dem igår, lyckades faktiskt få ned dem men att bara tänka på att jag ska ta fyra sådana om dagen i sex veckor nu väcker en liten ångest i mig. Jag ska kämpa på, för förhoppningsvis är det såå värt det i slutändan. Fick även en kräm för att behandla ansiktet extra. Ååh, det är som en stor sten som släppte från hjärtat. Jag ska ringa till henne om två månader för hon vill kolla så att det hjälper, har jag inte blivit bättre får jag komma på nytt besök. Helt underbart, TACK!

Igår spenderade vi dagen i soffan, det var fantastiskt härligt. Det känns idag, jag känner mig utvilad och redo för den här veckan. På torsdag får jag förhoppningsvis bästisbesök här i Karlstad och jag röstar för en fika på stan - jag saknar det!

Nu ska jag fylla upp koppen igen och sen ska jag slå ett öga på lite föreläsningar.


/A

Efter ett långt kassapass igår så var jag helt slut i kropp och huvud när jag kom hem igår kväll. Marcus stod och fixade kvällsmaten när jag klev innanför dörren och jag fick chansen att hinna duscha innan vi satte oss och avnjöt den - det är vardagslyx när det är som bäst.
Idag var det en seg Anna som knappt kom ur sängen, halv elva klev jag upp. Som jag behövde det! Dock innebär det att jag har en hel del att ta tag i nu på eftermiddagen.
Sy byxor, sy duschdraperi OCH så åkte jag på att städa vårt äckliga badrum, men den dealen innebär att Marcus dammtorkar allting i helgen när jag jobbar. På så vis slipper jag allergiutbrott, så jag antar att det var en bra deal.
Ska börja med badrummet, sen sy det där lite fort sen MÅSTE jag börja med sommarkursen som jag struntade i, jag ska tamejtusan se till att få den gjord nu i alla fall.


/A

Inatt gick jag ut och la mig på soffan, kunde verkligen inte somna och tårarna brände bakom ögonlocken. Kändes nästan som att någon slags panikångest började krypa sig på. Så för att inte väcka och oroa Marcus förflyttade jag ut mig och kollade på tv. Somnade kanske närmre tvåsnåret så jag fick ändå helt okej med sömn.

Imorse kände jag det - magkänslan! Den där oroliga, onda och jobbiga känslan i magen har börjat försvinna. Jag är på väg uppåt igen och jag ska tala om att jag kämpar med det, jag kämpar med att lägga undan alla dumma och idiotiska teorier som min kropp har besuttit senaste tiden. Jag har börjat rannsaka mig själv och vad jag lägger energi på. Istället för att lägga mig i fosterställning i soffan när jag känner mig nere så ger jag min M en stor kram - vilket alltid innebär att jag får en lika stor tillbaka. Det är nog det jag behöver mest - närhet. Känna att jag är trygg och att det finns människor vid min sida som älskar hela mig för den jag är - inte den jag tror att alla vill att jag ska vara.

Tankens kraft är så himla mäktig, jag vet ju det. Man kan vända mycket genom att bara ändra attityd och tänka positivt, det svåra är bara att vända upp sig så pass mycket att man orkar det, för det är en smärre kamp.

Varför är det så lätt att skada den man älskar allra mest, eller egentligen ännu mer sig själv. Jag skadar mig själv, kanske inte fysiskt men jag förstör mig själv på insidan genom allt det här - varför? Ge kärlek så får du kärlek tillbaka. Det enda jag egentligen vill är ju att känna den där kärleken - kärleken till livet och allt som hör det till. Det är egentligen mer jag än vad jag varit senaste tiden. Varför gör jag så mot mig själv?

Jag har mycket kärlek att ge - så varför inte fokusera på det? (Note to myself)

♥

/A

Idag klev jag upp lite tidigare än vad jag behövde, men det finns inget bättre än att ha en lugn morgon med kaffekoppen innan dagen sätter igång. Idag börjar jag så sent som halv ett på jobbet, vilket innebär att jag jobbar sent såklart. Idag slutar jag visserligen strax efter sju, men imorgon börjar jag samma tid och slutar halv nio.

Det var ren lyx att börja tio och sluta tre igår, fem timmar flög förbi på nolltid och det kändes som att jag knappt hade hunnit börja innan jag fick gå hem. Tog en runda på stan för att köpa lite träningskläder efter jobbet och hämtade ut mina två nya Disneyfilmer till samlingen. Det blev några t-shirts att träna i, ett snyggt vardagslinne, vitaminer och ansiktsskrubb. Sedan köpte jag en olja som ska bleka ärr, vet inte om jag har stora förhoppningar på den men jag ska testa den i tre månader på mina armar och funkar den är den ju kanon, om inte så får jag i alla fall mjuka och goa armar. (För er som inte vet så har jag fruktansvärt mycket ärr på axlar och överarmar efter acne sedan tonåren och det är något jag mår väldigt dåligt över, går väldigt gärna inte i linnen.)

På tal om acne så har jag tid nästa vecka hos vårdcentralen, nu hoppas jag på att få hjälp.

Jag försöker att fokusera på livet nu, allt bra jag har i det. Det är svårt att ta sig ur en sån här period och jag höll på att brista i gråt på jobbet igår, det kändes läskigt. Jag tog mig dock i kragen och tänkte på hur mycket jag trivs där och att jag skulle iväg och träna igår - det hjälpte.
Jag ska också försöka att omge mig med positivitet och ta bort allt negativt som påverkar mig. På torsdag eller fredag ska jag dessutom göra ett besök hos min gamla vän Nathalie och hälsa på, även äntligen få träffa hennes lilla dotter som hon fick i somras. Det ska bli ett kärt återseende.

Nu ska jag tog ta mig ett dusch/bad. Sedan ska jag se om jag hinner sy upp två par arbetsbyxor. Det ena paret skulle jag sytt upp redan i Juni när jag började på IKEA ;) Snacka om att dra ut på saker - det måste jag också bli bättre på.


/A

Igår kväll bröt jag ihop. Jag grät i över två timmar och idag skakar jag som ett litet asplöv i vinden. Jag har en riktigt jobbig känsla i kroppen fortfarande och allra helst hade jag bäddat ner mig under täcket hela dagen med fler tårar. Det känns som att jag har överflöd av dem och jag orkar inte hålla kvar dem längre.
Jag behövde få ur mig allt igår, jag tror jag fick sagt allt jag gått och burit på senaste tiden och det är en tyngd som lättar från mina axlar även om det kanske finns lika mycket till som behöver ur mig.
Nu står vi här, jag vet inte riktigt hur vi tar steget framåt igen. Det är något som vi behöver jobba på. Jag längtar redan till ikväll. Jag behöver en famn att somna in i och en famn som säger att allt kommer att bli bra igen. Jag behöver någon att prata med om allt som finns i huvudet. Hur bygger vi vidare på det här?

Jag har blivit så himla osäker både på mig själv och andra. Jag vet knappt vart jag har mina nära längre. Finns de där när jag behöver eller står jag där ensam? Kan jag lita på det som sägs när så mycket tyder på annat? Finns jag för mig själv? Jag vet att de största problemen ligger hos mig själv och det är nog även det som gör det så himla svårt. Hur ska jag hjälpa mig själv? Hur ska jag gå vidare och börja leva livet igen, att inte ta allt på för stort allvar.

Fast det är allvar. Livet ska börja, vi är vuxna nu. Det finns en del beslut och tankar vi inte längre kan lägga på framtiden. Det finns en del som man faktiskt måste prata om och inte bara låta det ske. Jag vet att jag är ett planeringsfreak och att allting i livet inte varken kan eller bör planeras, men jag tror stenhårt på att prata om saker. Om jag inte vet vart jag själv står, hur ska jag veta vart du står?


Jag tror att det här nederlaget och alla tårar kan leda till något bra, jag hoppas verkligen det. Jag vill bara få ur mig allting så att jag kan hitta tillbaka till den där gnistan och fjärilarna i magen igen. Jag vill inte känna mig såhär tung och tom på samma gång mer.


/A

Jag önskar att jag kunde få känna en sån där riktig glädje och lycka igen. Jag minns knappt hur det känns längre. Det känns som att jag går sönder lite mer för varje dag, som att någon berövar mig det enda jag innerligt trott på hela mitt liv.

Den här flytten gjorde mig mer illa än vad det blev bra och det gör så himla ont i mig. Jag känner inte igen dig längre. Jag känner inte igen mig själv eller mina känslor heller längre. Det finns så många tankar och så mycket rädsla i mig att jag inte vet i vilken ände jag ska börja trassla ut nystanet och virrvarret.


Varför finns det inga enkla svar?

Min hud är mer blå än vad den är något annat. Mitt sinne är trött och kroppens alla muskler ännu mer. Min sju dagars första heltidsvecka är nu över och jag är tröttare än någonsin. Jag hade svårt att gnugga ur sömnen ur ögonen när jag klev upp halv tio och nu - klockan 13 - har jag fortfarande inte förmått mig att klä på mig. Jag vet inte om jag ens kommer att göra det idag. Sådana dagar får man ha.
Min andra hälft ska på AW och kommer inte hem förrän senare ikväll, vilket för mig innebär en hel dags ensamtid och gissa om jag behöver det nu? Jag har planerat - ingenting. Kanske tar ett bad och njuter av Elle och bra musik. Eller så slår jag på någon film och slumrar framför. Något jag absolut tänker göra är att beställa två nya Disneyfilmer - det är min belöning.

Igår var jag iväg på volleyträningen och jag kände verkligen hur livsenergin började fyllas på igen. Det behövs efter en veckas sjukdom och andra tråkigheter. Imorgon ska jag fylla på den ännu mer med lite kärlek, min älskade bästa Elin kommer hemåt skogarna för att fira sin födelsedag och det ska bli ett sånt himla kärt återseende. Jag ställde till och med in min medverkan på första matchen för mig - såå värt det!


Tänk vad lite kommunikation kan göra underverk, varför verkar vi människor har så otroligt svårt med det när det egentligen är så himla enkelt? Tänk vad många missförstånd som skulle undvikas om vi bara pratade med varandra. Tänk vad mycket kärlek vi skulle kunna visa genom att bara prata med varandra - om allt.

Nu ska jag fortsätta dagen med att, göra ingenting.

/A

Det känns som att jag är på väg att gå under, en väldigt obekväm känsla. Jag känner mig som en vålnad som glider obemärkt förbi. Ser du mig? Ser du att det du gör mot mig sakta bryter ned mig i minsta partikel? Att jag bara går på rutin och inuti går jag itu. Jag försöker suga in energi från alla håll jag kan för att hålla mig över ytan. Vad ska jag göra för att du ska se mig igen?

Jag går i vinterskor på hösten, alltid förberedd för storm.
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar, jag har känslor utan uppehåll

Idag fyller världens bästa Elin år! Jag önskar jag hade kunnat fira din dag med dig idag men vi får fira desto med nästa helg! Stort grattis på din dag - du är bäst!

Idag vilar jag hemma i soffan. Gårdagen var fullspäckad med information och utbildning om kassan, det blir nog bra när jag väl börjar där men det var inte riktigt samma som jag är van med.
Jag har åkt på halsont, så det blir ingen volleyträning idag, det är lika bra att vila upp mig för imorgon går jag på en riktigt jobbvecka - är inte ledig förrän nästa fredag.

Jag har en känsla i magen som jag inte riktigt vill ha där, men vet inte hur jag ska bli av med den. Det är något som känns så himla fel men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Kanske är det bara omställningen att börja jobba som spökar så. Jag hoppas det.

Jag behöver något att se fram emot känner jag. I december ska jag ju upp till Stockholm men just nu är den resan lite hotad av att jag jobbar och det känns så jäkla jobbigt. Måste försöka lösa det på något vis.

Usch vad jag saknar någon att prata med. 

/A 

Det här med att bli vuxen och jobba heltid vet jag egentligen inte om det är något jag vill göra hela mitt liv. Tänk vad mycket tid man lägger ned på att jobba egentligen. Missförstå mig rätt, jag älskar att jobba! Jag antar att tankarna kommer ifrån att jag är i ett varuhus som faktiskt har öppet hela tiden, vilket innebär att jag har många kvällar på jobbet. Är det värt det? Just nu, absolut, men sedan då? Någon gång i framtiden kanske det är dags att bilda familj på riktigt och då tror jag nog inte att de där kvällarna kommer att kännas speciellt attraktiva. Att dessutom jobba varannan helg som jag kommer att göra. Gaah.

Allt det här bottnar nog i att jag kikade igenom schemat för att se när jag kan åka till Borås/Mölnlycke/Göteborg för att hälsa på och jag insåg att det tamejtusan aldrig passar. Bästa helgen är nästa men då kommer Elin hem till Värmland. Att dessutom jobba varannan helg när ens andra hälft är ledig varje innebär också att jag faktiskt vill spendera mina helger tillsammans med honom när jag väl är ledig.

Varför är man egentligen aldrig nöjd? Jag är nog bara ovan med att ha så begränsad fritid.

Något lite roligare. Att jobba heltid innebär att tanknar på radhus/hus växer sig starkare. Vi vill så gärna! Vi tog en tur med bilen häromdagen för att kika lite på områden, och vi har hittat ett par guldkorn. Det är ju i alla fall största moroten med att jobba mycket - spara, spara, spara! :)
Vi funderar på att boka ett bankmöte för att se om vi kan få lånelöfte. Handpenning har vi ju faktiskt redan vilket underlättar otroligt mycket.


/A

Sedan volleyträningen i torsdags har jag haft den mest fruktansvärda träningsvärken jag någonsin haft. Som tur i oturen var vädret inte alls lika fint i helgen så lördagen spenderades i soffan - helt ärligt kunde jag inget annat, kunde knappt gå! Söndagen bjöd på en tripp till ikea i kundsyfte och med hem kom en garderob till tredje rummet. Nu börjar det ta sig där inne.


Igår jobbade jag första dagen på mitt schema och det gick riktigt bra, trots att jag återigen inte sov en endaste blund och började klockan sex. Dagen avslutades med volleyträning igen.

Idag är jag ledig från jobbet, vilket är lite skönt. Det blir väldigt intensivt och mycket att lära. Imorgon har jag utbildning för kassan hela dagen, det ska bli spännande.

På min agenda idag står en tur på stan, jag är så shoppingsugen! Hämta ut lite klockor som varit inlämnade för batteribyte, fixa busskort och hämta paket med lite godis för håret och sen bara vara. Röja upp lite i röran här hemma med.


/A