alltid förberedd för storm
Min hud är mer blå än vad den är något annat. Mitt sinne är trött och kroppens alla muskler ännu mer. Min sju dagars första heltidsvecka är nu över och jag är tröttare än någonsin. Jag hade svårt att gnugga ur sömnen ur ögonen när jag klev upp halv tio och nu - klockan 13 - har jag fortfarande inte förmått mig att klä på mig. Jag vet inte om jag ens kommer att göra det idag. Sådana dagar får man ha.
Min andra hälft ska på AW och kommer inte hem förrän senare ikväll, vilket för mig innebär en hel dags ensamtid och gissa om jag behöver det nu? Jag har planerat - ingenting. Kanske tar ett bad och njuter av Elle och bra musik. Eller så slår jag på någon film och slumrar framför. Något jag absolut tänker göra är att beställa två nya Disneyfilmer - det är min belöning.
Igår var jag iväg på volleyträningen och jag kände verkligen hur livsenergin började fyllas på igen. Det behövs efter en veckas sjukdom och andra tråkigheter. Imorgon ska jag fylla på den ännu mer med lite kärlek, min älskade bästa Elin kommer hemåt skogarna för att fira sin födelsedag och det ska bli ett sånt himla kärt återseende. Jag ställde till och med in min medverkan på första matchen för mig - såå värt det!
Tänk vad lite kommunikation kan göra underverk, varför verkar vi människor har så otroligt svårt med det när det egentligen är så himla enkelt? Tänk vad många missförstånd som skulle undvikas om vi bara pratade med varandra. Tänk vad mycket kärlek vi skulle kunna visa genom att bara prata med varandra - om allt.
Nu ska jag fortsätta dagen med att, göra ingenting.
/A