AnnaIda

Den där envisheten min kära fästman har fick tillslut erkänna sig besegrad. Idag var han först iväg till vårdcentralen, sen fick jag slänga i mig en klunk kaffe och in i duschen för att skjutsa honom till sjukhuset där tån skulle röntgas - sedan vidare till aktuen där de plockade ut en 8mm lång nålspets. Jag har nog inte bara sagt det en gång till honom den här veckan men han är envis som jag vet inte vad. Men, nu är tån uppsnittad och han kan gå någorlunda i alla fall. Usch, jag gillar verkligen inte sjukhus, satt där ett tag och väntade och hela omgivningen fick mig att må illa. Men, jag är ändå glad över att vi har så pass bra sjukvård som vi har så egentligen har jag inget att klaga på.

Jag börjar inte jobba förrän tisdag till veckan så nu kan jag verkligen säga att jag klättrar på väggarna här hemma. Det är en sak att jobba och ha fullt upp och en helt annan sak att ha vareviga minut ledig och inte känna en själ här. I vanliga fall hade jag åkt över till Degerfors för att umgås med Elin eller min familj, men nu har jag ingen Elin där och min familj jobbar ju om dagarna. Jag hoppas verkligen att mitt jobb kommer stärka mitt humör, jag orkar inte riktigt känna mig såhär mer - det är inte jag.


/A