Bokat och klart!
Igår bokade vi resan - äntligen.
Skönt att komma iväg det första vi gör på semestern för när vi kommer tillbaka så har vi tre veckor kvar här hemma som ska spenderas väl i stugan och med goda vänner. Ååh så bra det kommer att bli!
/A
2012-06-14
Jag har haft en ett par riktigt jobbiga dagar, sådana där dagar så jag helst inte kliver ur sängen. Häromdagen kände jag hur tårarna brände bakom ögonlocken på promenaden till jobbet - den kvällen bröt jag ihop i tårar här hemma. Tack och lov för en tröstande famn när jag känner mig otröstlig. Jag lever just nu på sviterna av det nedfallet, har inte riktigt klamrat mig ur det. Det ligger mycket bakom alla dessa tårar, men det som får allt att rinna över är ryggen. Den där förbannade ryggen! Jag har så ont om dagarna att jag inte orkar, jag orkar inte hålla mig på fötter. Varje morgon när jag vaknar och känner att smärtan sitter kvar så vill jag bara gråta, jag vill somna om och inte kliva upp. Jag vet varken ut eller in längre.
Skulle till sjukgymnasten imorgon igen för att gå igenom träningsprogram och jag hade en hel del frågor till henne. Dock har hon ställt in, och jag ska istället få en tid nästa eller nästnästa vecka. JAG ORKAR INTE VÄNTA! Jag behöver komma igång att träna.
Jag lever på längtan efter fyra veckors semester och efter längtan av att Elin ska komma hem. Jag räknar ner varje dag och för varje dag jag kämpar mig igenom är jag en dag närmare. Det är så jag får ta livet för tillfället - en dag i taget och ett steg åt gången.
Det är så jäkla svårt att glädjas över livet och ta tillvara på det just nu. Det är en fasansfull situation jag har just nu. Jag kan inte vara glad åt något för hela tiden har jag den där molande värken som aldrig känns som att den kommer att gå över.
Jag är bitter, riktigt bitter och jag känner att jag måste få vara det ett tag. Jag måste ösa ur mig allt skit så att jag kan tömma mig på all negativ energi. Jag kan inte bara fylla på med den dåliga energin utan att göra mig av med den - det går inte, då går jag under.
Marcus är så himla fantastisk som finns där, som lyssnar på mitt ständiga gnäll och som gör allt för att trösta. Jag kan inte nog beskriva vilken kärlek jag känner för honom, den ligger så djupt i mig. Jag vet inte vad jag hade gjort utan honom, jag vet verkligen inte det.
/A
Faller
Jag ramlar, slår mig, reser mig upp och borstar bort smutsen och torkar tårarna från kinden, plåstrar om såren och väntar. Med tiden är där bara ärr kvar som påminner och ju längre tiden går desto mer bleknar de.
2012-06-12
Godmorgon vänner!
Fick kliva upp lite onödigt tidigt idag för att hinna duscha, vattnet stängdes av vid 8. Lika för morgondagen vilket är mindre roligt då jag inte börjar jobbet förrän 15. Man märker ju vilka i-landsproblem man har när man får panik av att vara utan vatten - vilket faktiskt är en vardag för många människor.
Igår hade jag fruktansvärt ont i ryggen igen så när jag kom hem från jobbet däckade jag efter en värktablett i soffan. Fick med mig M ut på en promenad senare och det gjorde inte ryggen bättre men välmåendet i alla fall. Kilade en sväng bakom KMTI (ett gym här) och det var ett riktigt härligt motionsspår som jag kommer gå igen. Det luktade skog! :)
Ska nog ta mig ett par rundor imorgon innan jag börjar jobbet, om det inte regnar förstås. Idag är det riktigt grått ute.
Idag är jag på jobbet precis hela dagen, helst hade jag nog bäddat ner mig i soffan och tyckt synd om mig själv. Men vad hjälper det egentligen? Ryggen gör lika ont hur synd eller inte jag än tycker om mig själv.
Ska i alla fall ta en promenad dit, förhoppningsvis hem också.
M och jag ska försöka boka resa nu i dagarna, vi kollade lite igår kväll men det blev lite för sent. M hittade ett riktigt lyxhotell på Kefalonien i Grekland. All inclusive för 8200:-. Lite dyrt kanske men samtidigt - hur ofta lyxar vi till det så? Om vi vill behöver vi ju inte spendera en endaste krona utöver det. Så vi får se vart vi hamnar, längtar otroligt mycket i alla fall vart det än blir. Bara han och jag ♥
Nej nu ska jag packa väskan med lunchlåda och dra på mig bra kläder inför promenaden till jobbet, det ser kallt ut ute.
Ha en bra dag!
/A
2012-06-07
Nu är sommaren här, kallt som skråen är det men det blir nog snart varmare. Veckorna verkligen springer iväg och jag vetesjutton hur jag ska ta tillvara på tiden.
Snart är det fyra veckors semester och i alla fall en av dom ska vi åka någonstans på. Det lutar på Kroatien men det är ju så svårt när man inte kan något om landet eller ställen att vara på där. Enklast vore det att åka till Grekland bara för att det är bekvämt och tryggt men samtidigt så är det lite tråkigt. Vi får se, det börjar bli dags att beställa snart i alla fall.
Annars är semestern väldigt oplanerad. Jag hoppas på att vara mycket i stugan och vara med nära och kära. Någon tur till Göteborg/Borås måste det bli också.
Elin är "hemma" över sommaren så jag ska försöka spendera så mycket tid jag kan med henne.
Insåg häromdagen när Lena var och hälsade på hur mycket jag saknar dem - Elin och henne. Livet är så mycket ljusare tillsammans med dem. Även om jag är så innerligt glad för deras skull så kan jag inte låta bli att må dålit över att de flyttade när vi flyttade hem. Det gör hela saken mycket värre att de faktiskt flyttade ner till Göteborg där vi faktiskt bodde. Ibland känns hela mitt liv så himla feltajmat. Tyvärr ältar jag det alldeles för ofta också, jag vet inte riktigt hur jag ska sluta med det.
Aja, jag älskar min nya vana att försöka gå till och från jobbet. Det ger mig värdefull egentid och en stund i tankarnas värld. Hittills har jag lyssnat på Morgan Allings bok och det har varit ett bra sällskap. Nu måste jag hitta en värdig ersättare.
Väldigt rörigt inlägg, bäst jag slutar nu. Det är alldeles för rörigt i skallen nu.
Ta hand om er och varandra - varje dag.
/A
Ryggen
Idag var jag hos sjukgymnasten - äntligen! Dock inser jag att jag måste skriva ned det vi kom fram till för att jag inte ska glömma, jag känner redan nu hur tankarna snurrar.
Först kollade hon noggrant genom min kropp, reflexer med mera, en grundlig undersökning verkligen vilket kändes skönt. Sedan kom domen.
Jag skadade två diskar i ryggen i somras - då på sovrum när jag lyften en säng fel och det knakade till - det är det jag fortfarande har ont av. Eftersom det gör mer ont nu är det ett varningstecken, jag kommer att få diskbråck om jag har otur och inte tänker mig för. Jag trodde inte att jag skadade ryggen då eftersom det gick över men så är alltså inte fallet. Note-to-self; kolla med någon på jobbet om jag kan skriva incidentrapport på det här så sent efteråt...
Hur undviker jag att det blir diskbråck?
Bålstabilitet, jag måste träna upp bålen. Träningsprogram ska jag få om en vecka då jag ska tillbaka.
Fram tills dess m å s t e jag tänka mig för på hur jag lyfter.
Inte svanka, spänna magen, ryggen rak och lyfta med benen - använd benen i allt!
Det är inget nytt för mig, jag har gått kurs i hur man ska lyfta. MEN verkligheten är ju en helt annan och så svår hos oss - men om jag inte sköter det här nu kommer jag behöva se mig om efter ett nytt jobb. Hon trodde inte jag skulle bli långvarig på mitt nuvarande om jag inte blir bättre. Hjälp.
Sådana här ryggproblem är välidgt ovanliga på någon så ung som mig - varningsklocka igen.
Huggen och strålandet i benen är troligtvis en nerv som hamnar i kläm när mina diskar blir svullna. Jag måste träna upp bålen för att få upp ryggen och sluta svanka. Det kommer hjälpa mina diskar att hålla sig på plats och avlastningen blir som den ska för ryggen.
Hon visade mig bilder på hur allt ser ut i min ryggrad - väldigt pedagogiskt och bra - det är svårt att veta vad hon pratar om annars. Nu fick jag det ju liksom svart på vitt.
Även om utsikterna i dagens läge ser rätt mörka ut så känns det ändå bra.
Jag ska ge mig sjutton på att följa mitt träningsprogram till punkt och pricka - jag kan inte nalla värdefull tid på att softa i soffan istället för att träna för mitt liv. Det kanske låter drastiskt men det är så det känns nu. Att ha ont i ryggen som jag har nu påverkar verkligen allt i livet och så vill jag inte ha det längre. Jag orkar inte ha ont och att humöret dras ned varje dag på grund av det. Jag vill inte att ryggen ska hindra mig från att ha roligt och göra saker.
På något vis känns det som en fet käftsmäll men kanske är det egentligen bara en jäkla spark i rumpan. ANNA! Dags att ta hand om kroppen nu.
/A