2014-01-28
Vardagen rullar. Jag är projektanställd sedan två tre veckor tillbaka och har en och en halv kvar - jag trivs så jäkla bra! Vi är fem personer plus lite inredare och snickare som bygger om h e l a barnavdelningen på IKEA. Det blir ett helt nytt koncept och det har också tillkommit en helt ny målgrupp, barn 8-12. Så himla spännande att se allt växa fram efter att ha rivit precis allting och börjat med en helt tom avdelning. Nya arbetstiderna är 7-16 om dagarna vilket också är helt fantastiskt.
Jag behövde detta, mer än någonsin. Det är roligt att gå till jobbet vilket också medför att den tunga hösten börjar att blekna. Den kommer såklart alltid att göra lite ont i både hjärta och mage men jag måste också så framåt, våga tro och hoppas igen. Jag får helt enkelt inte glömma att allt sker av en mening.
Jag känner mig ganska lugn och harmonisk igen. Jag börjar hitta tillbaka till mig själv efter många omvägar under hösten. Tårarna finns där emellanåt men det får vara så, jag tror att det är nyttigt att låta dom rinna. Låta det som berört fortfarande beröra.
Jag börjar känna att jag står på benen igen. Jag vågade ta klivet och faktiskt söka en annan tjänst på jobbet, nu inväntar jag att alla intevjuer ska bli klara och rekryteringen ska bli klar (jag hade min intervju igår). Jag håller faktiskt tummarna för mig själv, det skulle göra mig så gott att få lite miljöombyte och få ladda om. En välbehövlig nystart.
Vad mer. Jo, vi har ett nytt lånelöfte på hus och billån.
Våran bil sjunger på sista versen så det är dags att byta upp sig. Husjakten har pågått många år och har väl egentligen inte direkt intensifierats men detta år har fått oss att inse att det är Karlstad vi vill bo och nu vet vi vart vårat tak ligger på hur mycket vi kan lägga på ett hus här. Vilket underlättar vid sökandet av vårat framtida hem.
Det är rätt mysigt att planera för framtiden, fast ingen av oss egentligen vet hur den kommer att se ut. Vi har lärt oss genom livets hårda skola att livet är skört och att vi aldrig kan vara säkra på någonting. Däremot har vi makten att forma våran egen framtid, en ganska häftig känsla ändå.
/A
2014
Då är det här, det nya året. Året som har stor press på sig att leverera. Ett år med så skyhöga förväntningar att det knappast går att uppnå, men snälla - nu är det faktiskt min tur att få njuta av livet ett tag. Kan vi säga att det är bra så?
2013 bjöd ändå på en hel dej höjdpunkter.
Mitt femte brorsbarn och att inte förglömma mitt gudbarn Leon föddes, vi åkte till Tyskland på roadtripp jag och min blivande, jag blev FRU, besökte Barcelona, dopet för Leon, åkte till Thailand, träffade vänner för livet.
Däremellan har två stora förluster slitit mig och oss itu, vänner har svikit och jobbet har varit för svårt att hantera.
Den stora lärdomen av allt är att jag verkligen vet vilka som stället upp när det verkligen behövs. Vilka som inte bara tar och tar utan faktiskt helt villkörslöst ger av sig själva när någon annan behöver. Herregud, jag hade inte stått på mina fötter idag utan dem. Jag har så många människor runt mig som har sett mig och bara funnits där, bara gett mig en kram eller bjudit mig på ett skratt - värdefullt.
Jag lovade mig själv förra året att rensa ut det som tar enegi från mig utan att ge tillbaka, och jag tror faktiskt jag har lyckats ganska bra. Jag lyckades också med att lyssna på mitt hjärta, något som går hand i hand med det nyss nämda. Vad jag däremot inte lyckats med är att må bra på mitt jobb, jag kämpar vidare med det även det här året.
Inför 2014 kommer jag inte lova någonting, jag tar lärdom av 2013, minns det vackra, minns sorgen och försöker blicka framåt. Jag tänker inte lova att gå ned tio kilo eller liknande. Jag tänker fortsätta lyssna på mitt hjärta och gå mina egna steg framåt.
Något jag däremot ska ha uppnått när detta år är slut är att ha köpt en ny bil, hittat drömhuset och förändrat min situation på jobbet. Däremellan ska jag njuta av livet och skratta åt de små glädjestrålarna som skiner på mig mellan molnen. Jag ska resa mig sakta men säkert och på den resan har jag en trygg hand att hålla i och ett flertal stöttepelare som håller mig upprätt när benen vacklar.
Tack 2013 för lärdomarna men far nu vidare åt h-vete med all skit du tog med dig och allt ont du gett oss.
Vi är starkare nu.
/A