AnnaIda

Vad vaknar man till? Jo snö som verkligen vräker ned över Borås.
Suck. Vart tog våren vägen? Dessutom åker vi till Värmland efter skola och jobb, runt fem-sex och det är minsann inte kul att köra i sånt här skitväder. Hoppas verkligen inte att det fryser på.


Nu ska jag snart ned till stan och lämna tillbaka en tröja och sen luncha med Camilla.
Sen är det trikålabb som gäller innan vi drar hemåt skogarna.

Jag har faktiskt inte packat än, det tar emot lite att behöva packa.
Speciellt kläderna till begravningen.
Nu är den nära, redan imorgon.
Det känns jobbigt faktiskt men jag är övertygad om att det blir ett vackert avsked.


/A

Ledig dag idag och vad vaknar man av? Att grannen i gamla trapphuset(bredvid) börjar såga!
Han har hållt på med sin lägenhet en månad eller något.
Antingen är han sjukt dålig på hantverk eller så måste han bygga något helt otroligt där inne alltså.
Så lång tid tar det inte att göra ordning på två rum, speciellt inte eftersom han håller på från åtta på morgonen till tio på kvällarna, varje dag . . . i en månad.


Jaja.
Jag ska inte vara bitter för det. Det var skönt att komma upp till liite solsken.
Ska knata ned till bageriet om en stund och köpa en varsin semla till mig och M, om det ens finns några kvar.

Sen ska jag möta upp Mikaela som jag inte sett på bra länge nu, och Zandra för antingen lunch eller pizza.
Man måste ju bli uppdaterad ; )



Mina tankar går just nu mest till vad fanken jag ska ta på mig på begravningen.
Det är viktigt för mig att det ska kännas bra och jag har ingenting som känns bra här hemma.
Jag vill heller inte köpa en massa nytt för risken är att jag kanske inte vill använda det igen eftersom det kanske kommer associeras till begravningen hela tiden. Kan vara jobbigt.
Ska i alla fall kolla en sväng på stan, kanske kan hitta en bra kofta bara så fixar sig resten.


Nu ska jag hoppa in i duschen och sen gå på semmeljakt.


/A

Vi har städat här i eftermiddag, äntligen.
Och monterat möblerna som vi köpte för en månad sen!
Bättre sent än aldrig heter det ju ;)

Nu har vi iallafall nytt soffbord, två stolar till i köket (utan klädsel dock, jäkla IKEA).
Packat upp sänggaveln också som ska målas vit så småningom.


Så imorn blir det att åka till sopstationen för att slänga det gamla bordet som verkligen var såå skabbigt och slänga alla kartonger från IKEA. Skönt att få lite ordning äntligen. Vi har ju trotsallt bott här i tre månader snart.


Nu är det snart melodifestivalen.
Vem/vilka hejar ni på?


Trevliv kväll!

Marcus kom inklampandet runt halv ett tiden, precis lagom tills att jag hade hunnit somna in sådär gott.
Vad gör han då? Jo han börjar skramla i köket för att värma mat.
Jag blev arg som ett bi och vägrade prata med honom och försökte somna om, vilket jag gjorde efter nästan två timmar.
Suck. Jag får aldrig sova ordentligt.

Han kompenserade lite med att bjuda på världsgo fika på Café lokal. Verkligen supergod och latten har gjort mig på jordens bästa humör. Det behövdes verkligen vill jag lova.


Ikväll blir det melodifestivalen på tv, kanske får man se lilla Mikaela någonstans i publiken. Liite avis är jag på henne minsann.


Usch jag är så sjuuukt sugen på utlandsresa nu.
Jag vill verkligen åka till Portugal, saknar det grymt mycket, mitt andra hem(typ.)


/A

Shiiet. Min kvällsmat bestod av. En påse chips(visserligen less-fast som om det vore bättre liksom) och en skål med dipp. Till det coca-cola.
Magen är stor som en boll och spänner just nu.
Hur fanken gick detta till?
Snacka om ångest just nu.
Känns som att jag inte vill äta på två veckor igen.


=S

/den dåliga karaktären

Det är konstigt, man tycker på något sätt att tiden bara stannar till, men det har redan gått två veckor.
T v å  h e l a  v e c k o r. Det är sjukt. Jag vill inte att det ska vara såhär men jag vet att jag aldrig kan få som jag vill.
Det gör ont i hjärtat av saknaden och vetskapen om att vi inte ses något mer i detta liv.
Begravningen är om en vecka nu. Det ska bli skönt när den är över och man har fått säga hej då.
Det blir ett avslut och jag tror att det är då jag låter mig själv acceptera och gå vidare.
Han kommer alltid fattas hos mig, det kan jag aldrig komma ifrån men jag får acceptera att han nu finns vid min sida på ett helt annat sätt och jag vet att han kommer hålla koll på mig. För visst kommer du det morfar?

Blä, det är hårt. Men man blir nog bara starkare av en sådan här sak. Man har inget annat väl än att bearbeta och gå vidare även om det känns som att ingenting är värt någonting för stunden. Det är synd att man ska behöva gå genom sådana här saker, men det är en del av livet och det är oundvilkligt.

Usch, allt jag skulle vilja är att spola tillbaka tiden till sist vi sågs, då hade jag hållt om honom i den där hejdå kramen lite längre.


Det var faktiskt ett tag sedan jag fällde en tår. Jag antar att tårarna tog slut.
Det känns skönt, tårarna kan jag vara utan även om han är värd varenda liten en.


Det finns ett tomt hål i mitt hjärta nu, det fattas två bitar, två värdefulla bitar.




Jag saknar er

Jag tänker massvis på min blivande tatuering.
Just nu är jag lite inne på att ta en av varje duva och sätta på en varsin handled.
Men jag vet inte. Helst vill jag ha dem som de är. Det är trotsallt så jag sagt det i många år nu.
De ska ju sitta ihop, min mormor och morfar. Det är ju bara så.

I alla fall är jag så himla osäker på placeringen på kroppen.
Det är det absolut svåraste.
Eftersom det ska bli en minnestatuering vill jag gärna ha den så att jag kan kika på den när jag behöver.
Annars är jag sugen på att sätta den i nacken, mellan skuldrorna. Då kan den döljas om man vill och visa den om man vill. Men som sagt, där ser jag den inte själv.



Någon som har ett bra tips på vart man ska placera den på kroppen?
Jag har en tatuering på vänster fotled sedan tidigare.


/A

Jag har snart tagit mig genom dagen.
På vilket sätt?
Handlade lite godsaker inför ikväll + mat.
Har lagat mat och städat iordning i köket.
Jag började med en teckning men gav upp ungefär lika fort. Har tappat bort mina bra teckningspennor! Morr.
Tittat på tv.
Läst bloggar.
Kollat facebook sisådär tre miljoner gånger.
Plockat undan lite i lägenheten som ser ut som ett bombnedslag.

Jaa, det var väl ungefär det.


Jag är rätt uttråkad men samtidigt är det otroligt skönt att veta att jag är ensam hela kvällen.
Saknar faktiskt inte ens Marcus just nu, det brukar jag annars göra på en gång.
Jag behöver verkligen min egentid just nu.

Jag tror inte riktigt att man förstår att jag kanske inte mår helt hundra även om jag kan skratta och vara glad.
Innerst inne är jag fortfarande väldigt ledsen och tom. Är det så konstigt när man förlorat en viktig person i sitt liv?
Kanske är det förståeligt att man inte orkar vara den som tar ansvar för allting precis hela tiden. Det räcker med att jag måste ansvara för mig själv och mina grejer men jag pallar inte att fortsätta som förut just nu.
Varför ska allt fallera bara för att jag inte orkar eller har lust just nu.
Ska det behöva vara så?


Usch vilka neggoinlägg det blir iag.
Men det är trotsallt min blogg och det är mina tankar som återspeglas här.
Take it or leave it. Det är inte så att jag tvingar någon att läsa.


Nu ska jag blanda mig lite dipp, krypa upp i soffan med lilla datorn (som internet fortfarande inte funkar på! morr) och kolla lite ducktales och bara mysa lite. Ska tända lite doftljus också och ha en riktig myskväll med mig själv.


/A

Jag behöver verkligen någonting som aktiverar mig.
Jag vill ha ett jobb, saknar verkligen att jobba.
Jag saknar till och med AMB, och då är det illa ;)
(Jobbade där ett par månader 2005 och det var egentligen inget roligt jobb, men härliga människor)


Jag vill ha vår, NU.
Jag är trött på att det är kallt och att det snöar.
Det gör min hud torr och jäklig.


Jag vill göra massa roliga saker.
Jag är trött på vardagen.


Jag älskar Borås och mitt nya liv här men just nu är jag riktigt less på allting runtomkring.


/A

Jag är verkligen i någon svacka nu. Humöret räcker inte till för att hålla mig uppe utan framåt kvällen sjunker det igen.
Det är nog alldeles för mycket i mitt huvud just nu och ingenting går min väg.
Det värsta har väl varit all ensamtid jag haft i veckan, det är väl den som gör att man hinner tänka på alldeles för mycket.


Idag ser jag inte M någonting. Väldigt tråkigt, men samtidigt kanske välbehövligt.
Han skulle på något möte i Göteborg för att senare gå ut där eller vad det nu var så han kommer inte hem förrän efter midnatt någon gång.


Så jag har en hel dag att spendera precis som jag vill.
Jag struntade i gymmet igår bara för att jag ska gå dit idag istället och slå ihjäl någon timme där.
Ska bli skönt att gå dit ensam med ipoden i öret och bara köra skiten ur mig. (Synd att det inte är boxning jag ska på.)


Ikväll ska jag mysa ned mig med coca-cola, har inte druckit riktig cola på evigheter (bara light och sånt äckel), gott godis och chips och sen bara vara. Kolla Let's dance får det nog bli och sedan kanske en gammal favorit, moulin rouge, eller kanske rent. Jag får se vad kvällen erbjuder helt enkelt.


/A

Trött är bara förnamnet, jag blir galen på datorerna.
Jag har i alla fall lyckats genom att ladda hem openoffice istället och på så vis faktiskt kunnat skriva cv och sånt och sökt ett par jobb. Det är inte så att jag hoppas på någonting för det mesta var bara intresseanmälan och sådär, men bättre än inget.


Jag är sjukt uttråkad och blir galen på att det ser ut som ett bombnedslag hos oss, j ä m t.
Jag orkar inte vara den som alltid ska hålla ordning och städa, det är ju så tråkigt och dessutom blir jag så jäkla snuvig av att städa p.g.a. dammet. 
Men det verkar som att jag snart inte kan hålla mig längre. Städar hellre nu än i helgen.


Skojjig dag va ?



/A
 

Usch.
Humöret är visst inte mycket bättre idag.
Jag är så trött på att alla datorer bara ska krångla.
Häromdagen slutade internet på min minipc att fungera. Jag satt i flera timmar i går med att försöka fixa det.
Det fungerar med nätverkssladden i men inte det trådlösa som har fungerat helt felfritt innan. Morr.
Jag vet verkligen inte vad problemet är och det irriterar mig otroligt mycket att det bara helt plötsligt slutade att fungera när det har funkat i två månader.


Nu sitter jag och försöker lägga in CVn lite här och där men fungerar det?
Nej, word har ballat ur och vill inte fungera alls.

Jag blir så trött på allt vad datorer heter.
Tänk vad bra man hade det innan allt krångel när man bara kunde umgås som normala människor.


Förlåt att jag är bitter men jag hatar när allt bara går emot mig och krånglaar.

/A

Heldag i skolan igår med trikåteknik och sedan introduktion i nya kursen färglära.
Jag blev riktigt trött fram emot eftermiddagen, vi är bortskämda med att oftast bara gå halva dagar, men jag ska inte klaga.


Hade en otroligt dålig dag igår och var arg som ett bi på kvällen.
Somnade i soffan runt halv tolv och knatade in till Marcus och sängen när tidningen kom vid tre i natt.

Vaknade i alla fall på ett bättre humör.
Dock snöar det en massa ute och det gillar jag inte, jag vill att våren ska komma nuuu...


Dagens planer är få.
Jag har en bestämd sak att göra och det är att träna i kväll.

Ska nog försöka plugga lite nu på dagen och även se till att söka lite jobb.
Sound good?

Skulle egentligen behöva ta mig i väg till göta för att hämta ett paket från belcol.
Ja jag bestämde mig för en produkt (svinigt dyr) därifrån så nu hoppas jag den är bra.



/A

Ja, min mamma gav mig ett ganska så chockerande besked igår.
Kan bara tänka mig hur chockad hon själv blev då det berör henne mer än mig och mina syskon.
Kändes väldigt konstigt att höra allt och vi har alla många frågetecken.
Kanske kan dom frågetecknen heller aldrig rätas ut då de som hade svaren inte längre finns med oss.

Vi får väl se hur detta utvecklar sig, jag väntar med spänning på mer.



/A

Jag har inte riktigt prioriterat bloggen det senaste.


Det blev ingen promenad i fredags, det blev en älskvärd fetaost baguette på viskan och sen hem till Mikaela för att skriva arbete.

Kvällen bjöd på got mat, potatisgratäng, fläskfilé och stekta champinjoner.
Lite mys till Let's Dance och en ångest attack när jag insåg att det var en vecka sen morfar lämnade oss.
Speciellt svårt vid just halv elva tiden på kvällen då vi befarar att det hela skedde.
Kollade även ett par avsnitt scrubs, love it.


Lördagen, alla hjärtans, bjöd på en runda på stan och en liten promenad med M.
Det blev aldrig kina mat, vi insåg båda att ingen egentligen var sugen på det.
Så vi experimenterade ihop lite med scampi och det blev otroligt gott!
Kommer att göras igen vill jag lova.
Kollade på melodifestivalen och jag såg i söndags att jag inte var den enda som inte kunde undgå killen i Heat med tights.

Söndagen bjöd på träning faktiskt.
Ska verkligen komma igång ordentligt nu.
Dock blir jag otroligt illamående men det beror väl på den dåliga kondisen.
Sen skrev jag klart det sista av arbetet och skickade in.

Gårdagen bjöd på labb på förmiddagen.
Sen knatade jag hem och sov i princip hela dagen.
Min mage gör ont och den knorrar sig.
Jag vet inte, men jag antar att det beror på allt som hänt senaste tiden.
Har ont i magen i dag med och tur är väl att jag är ledig.
Hoppas att det gått över till imorgon.
Jag försöker kurera den med smörgåsrån och nyponsoppa.


/A

Har sovit otroligt dåligt hela veckan.
Jag vaknar ungefär samma tid varje natt och är pigg och en lärka och bara vrider och vänder på mig för att få somna om.
Jag vet inte om det beror på att jag varit ganska oaktiv i veckan och att jag helt enkelt inte behövt sova så mycket som jag velat.


Vaknade i alla fall upp till ett strålande solsken idag, ååh det är så mysigt med sol!

Egentligen ska det skrivas arbete för fulla muggar idag men vem vill skriva arbete när vädret är såhär?


Imorn är det alla hjärtans dag.
I år tar jag mig lite extra tid att tänka på alla nära och kära.
När någon tas bort från en såhär som morfar har gjorts så får det mig att tänka lite extra mycket på vad viktigt det är att aldrig glömma bort dom där hemma, att visa hur mycket man älskar dem bara genom någon lite gest då och då.


Det blir inget "firande" av dagen för oss. Vi ska beställa hem lite kina mat och mysa lite men inte ge varann presenter och sådana saker.



nej nu ska jag dra på lite lars winnerbäck och ställa mig i duschen och ta en låång härlig dusch.

/A

Jag har varit riktigt effektiv idag. Klockan är ett och jag har;

- Fyllt diskmaskinen och satt igång den.
- Bäddat
- Packat upp min väska som blev ståendes efter helgen. Har inte riktigt orkat ta tag i den tidigare.
- Hängt in kläder som legat i stora högar untomkring i lägenheten
- Plockat undan massa smågrejer så att det inte ser ut som ett bombnedslag här hemma

- Organiserat stickebitar från föreläsningarna
- Organiserat labbarna i en ny pärn och klistrat fast dom bitarna
- Skrivit klart mina delar i vårat arbete om rättvisemärkt.


Jag har hunnit med väldigt mycket på väldigt kort tid. Jag gick upp strax efter halv tio och har inte direkt haft bråttom. Var väl duschad och klar runt halv tolv och sedan dess har jag hunnit med allting.
SKönt att få det undanröjt innan det blir ännu mer att göra.

Arbetet känns skönt att jag är klar. Såklart att Mikaela måste kolla igenom det och säga om det fattas något eller om det är konstigt skrivit osv.
Sen måste vi ju se att våra delar passar ihop och sådär så det är ju en hel del kvar att göra men det är inget som jag kan göra själv i alla fall.


Så nu kan jag med gott samvete få ligga på soffan resten av dagen och känna mig nöjd.
Det känns skönt att komma igång med allt igen nu efter ett par dagars blackout och grinande.

Det är ju inte så att jag inte är ledsen längre för det är jag absolut men det blir på något sätt bättre för varje dag och det är väl för att det har sjunkit in och att jag faktiskt är tvungen att gå vidare. Jag får honom aldrig tillbaka och så är det. Jag får leva med detta tomrum resten av livet och jag vet att det kommer bli enklare för varje dag även om det kommer att komma dagar då det är jobbigare än andra.


Jag tror faktiskt att jag till och med ska ta mig till gymmet senare när Marcus slutat om han vill med.
Kan vara skönt att få trötta ut sig rejält.


Nu ska jag se om det finns något att stoppa i magen.

/A

Det är verkligen redan onsdag trots att dagarna går riktigt långsamt.
Jag stannade hemma från dagens föreläsning och det känns som ett bra beslut.

Jag känner mig helt okej idag och ska försöka att komma igång och skriva på arbetet och få det klart.
Jag har inte riktigt tid att skjuta på det mer nu,


Jag hade svårt att somna i går kväll med, jag antar att det kommer vara så ett tag framöver. Men det känns tryggt att ha Marcus vid min sida, han håller om mig så hårt han kan om nätterna och det är precis vad jag behöver.



Nu ska jag se till att äta frukost, ta en dusch och sen är det bara att börja skriva.

Får se om det kan bli en fika också. Kan behöva träffa lite folk men vi får se vad som hinns med.

/A

Har pratat med min mamma i en timme över telefonen. Det var skönt att bli lite uppdaterad om allt, begravning och allt runtomkring och sådär.
Skönt att få prata lite om morfar också.
Det känns som att det är viktigt att ha en öppen dialog och inte bara låta bli att prata om honom även om det kan vara jobbigt. Det kan vara skönt att få flina lite åt hans tokiga idéer och bestämda åsikter emellanåt.
Det är trotsallt så vi ska minnas morfar sen.


Datumet för begravningen är nu satt och på sätt och vis vill jag bara att den dagen ska vara här så man kan lägga det bakom sig snabbt, men ändå så vill jag aldrig att dagen ska komma.
Men jag behöver få säga hej då.


Jag känner mig lugn i kroppen nu efter att ha fått prata lite med henne och höra att hon har det okej och så.
Men jag vet samtidigt att hon mår nog sämre än vad hon visar, och det är okej. Jag vet att hon reder sig.
Hon behöver nog också sin egen tid ett tag. Nu har hon knappt vart ifred. Hon har ringt fram och tillbaka till sina syskon och även ringt släktingar och bertättat.
Det är inte bara inte när någon går bort.


Jag börjar mer och mer inse att jag har accepterat allt, men jag vill inte släppa taget om sorgen riktigt än heller. Jag är inte riktigt beredd på det. Så jag håller tillbaka accepterandet ett tag till fast jag egentligen vet att det här var oundvikligt och att det var dags nu.


Usch. Jag vill fortfarande att det här bara ska vara en mardröm och att jag snart kan få vakna upp igen.
Ens morfar ska ju leva för alltid!



Vi har köpt semlor för att fira Marcus anställning.
Det känns på något sätt fel att fira men samtidigt kan jag inte glömma bort Marcus och jag måste låta honom vara lycklig och glad och samtidigt visa att jag också är superglad för hans skull.
Marcus står ut med mycket just nu. Han vet inte riktigt hur han ska bete sig mot mig men han är världens bästa och fixar allt som jag inte orkar. Som att gå och handla till exempel. Han är en klippa och jag är glad att han finns vid min sida.
Han tyckte själv att vi kanske skulle vänta ett tag med firandet men varför det egentligen? Han skrev ju på sina papper idag och det finns ingen anledning till att skjuta upp firandet.
Läget är som det är och kommer fortsätta vara så.



Jag känner mig helt okej och jag tror att jag snart är tillbaka i livet så som jag ska.
Jag ger mig själv lite mer tid för jag tror verkligen att jag behöver det men sen är det dags att göra ett ryck och få klart vårt arbete.


Den där duschen har jag fortfarande inte hoppat in i så det börjar bli dags nu.


/A

Jag fick någon konstig panikångestkänsla av att vara i skolan.
Min andning är nu igen svårare och jobbigare.

Jag kommer att stanna hemma från föreläsningen imorgon eftersom vi då är helklass.
Jag tror inte jag klarar det just nu, jag samlar krafter inför nästa vecka istället.
Imorgon är ändå sista lektionen för veckan.
Sen blir det ändå hemmaplugg med att skriva klart vårt arbete.

Labben gick trotsallt bra ändå, trots att huvudet och tankarna inte riktigt hängde med hela tiden.


En bra sak är att M skrev på papper idag. Han är nu fast anställd och slipper oroa sig för att vara tvungen att gå hem pg.a. den pågående krisen och alla ändrade regler för företag och revisorer.
Grattis till honom. Skönt att få bra besked såhär mitt i allt.


Nu ska jag ta en lång varm dusch, igen. Skölja av allt smink och dra på mig mjukisdressen för att sedan hämta kudden och krypa upp i soffan.


/A

Det är svårt att somna på kvällarna och jag sover oroligt.
Jag ser ut som hej-kom-och-hjälp mig med stora påsar under ögonen och en hud torr som fnöske p.g.a. allt salt i tårarna.

Jag börjar sakteliga få bort den där jobbiga känslan i kroppen. Hjärtat kommer nog fortsätta att göra ont ett bra tag framöver men det får det göra. Så länge kroppen inte gör ont och skakar så funkar det.
Jag ska försöka ta mig ned till skolan och genomföra min labb som jag har idag.
Jag vill inte hamna efter i den och jag tror att det kan vara bra att komma ut lite.


Jag känner mig ändå stark.
Jag har valt själv att jag får vara ledsen och nere ett tag men jag känner ändå att jag har allt under kontroll.

Det som för tillfället känns värst är att jag har morfar i huvudet dygnet runt, han är det enda jag tänker på vare sig jag vill det eller inte. Jag antar att det kommer vara så ett tag och att alla tanknar tillslut kommer se ut på ett annat sätt.
Jag har fortfarande svårt att få ur bilden på hur allt hände och hur vi fick reda på det ur huvudet.


Det är tungt, det tänker jag inte hålla undan.
Men på något vis så måste man gå vidare.
Jag vet innerst inne att det var hans tur nu. Han hade levt sitt liv till fullo.
Men i såna här fall så undrar jag varför inte människor kan leva för evigt.
Jag tror också att man aldrig tror att ens mor- eller farföräldrar ska försvinna, dom ska ju alltid finnas där.

Nu får dom för alltid finnas i mitt hjärta och i mina tankar.
Jag kommer aldrig mer ha en fysisk kontakt med dom, men vad gör det när kärleken varit så stark att man orkar leva vidare på minnet av allt.



Jag mår rätt okej idag. Även om jag ibland känner att jag vill lätta lite på trycket och gråta en stund.
Jag tror att tårarna idag kommer hålla sig undan tills ikväll, det är alltid svårast på kvällen.



Nu måste jag försöka äta lite så att jag orkar med dagen.


/A


Tack till er alla som skriver så fina saker genom bloggen, sms. på msn eller på något annat vis.
Det uppskattas verkligen och känns bra att veta att ni ändå tänker lite extra på mig emellanåt.
Tack.

Jag har nu sett till att fylla på magen lite. Det är otroligt viktigt att jag inte går ner mig och slutar äta.


Det börjar sakteliga släppa i kroppen på mig, andningen känns bättre och kroppen känns inte riktigt lika tung.
Jag börjar vänja mig med tanken på att jag snart måste åka hem till värmland igen för en begravning.
Jag bävar mig för den för jag vet att det kommer bli jobbigt, men ändå skönt att få säga hej då tillsammans med alla dom som älskar honom högt.


Mamma undrade om jag ville följa med och se honom men jag tackade nej.
Jag vet att det skulle se ut som att han sov och att det inte är läskigt, jag har sett döda människor förut i jobbet som vårdbiträde och det är inte läskigt på något sätt alls.
Men att mitt sista minne av morfar ska bli i ett rum där han ligger still på en säng, det vill jag inte.
Jag vill att det sista minnet ska vara när vi sa hej då och kramades sist vi sågs.
Jag har aldrig ångrat att jag inte var och kollade och sa hej då till mormor på det sättet och jag tror aldrig jag kommer ångra att jag inte kommer se morfar.
Som sagt vill jag ha minnet av den där kramen och ingenting annat som sista minne av honom.
Det känns som ett bra beslut.


Det går längre och längre mellan tårarna nu och det känns skönt.
Jag kan nu tänka på honomn utan att få den där panikkänslan och forsande tårar.


Jag har förstått att det är som det är nu men jag är inte riktigt villig att acceptera, inte riktigt än.

---

Min morot inför denna terminen i skolan har varit att om jag klarar alla mina tentor på första försöket så ska jag få tatuera mig. Jag har tänkt mycket på vilken av alla tatueringar jag har i åtanke som ska få börja.
Nu vet jag utan tvekan att min nästa tatuering blir mitt bokmärke som mormor gav mig för många, många år sedan.
Det är två duvor som håller i ett hjärta. Dessa duvor har jag alltid sagt att jag ska tatuera den dagen jag inte har mormor och morfar kvar. Den kommer att symbolisera all min kärlek till dem.
Nu är det bara placeringen på kroppen kvar.
Jag tror att det kommer bli ett bra avslut för mig att göra den tatueringen.
Jag kommer kunna titta på dem och veta att de nu är tillsammans och har det bra och att de vakar över oss här nere.

Den kärlek man har till sin mormor och morfar går inte att beskriva. För mig är dom min barndom och kommer alltid betyda så otroligt mycket för mig.

---

Mina tankar och mina känslor går just nu till min älskade mamma.
Om jag mår såhär, hur mår då inte hon?
Äldsta barnet i en skara på sex barn.
Jag avundas dem inte just nu.
De har en tuff resa framför sig med att rensa lägenheten och allt vad det innebär.
Min morfar har kvar en massa saker som var mormors, han hade inte hjärta att ens göra sig av med hennes kläder efter alla år. Så nu kommer många sår rivas upp hos min mamma och hennes syskon när de också kommer få rensa hennes saker.
Tur är att dom har varandra nu.

---

Vi saknar dig "moffa", otroligt mycket.





/A

Jag är trött, otroligt trött, hela tiden.
Stegen är tunga och andningen är svår.
Ögonen svider och orkar knappt vara öppna.

Det är fruktansvärt svårt och saknaden är stor.


Jag har inte ens orkat äta frukost idag.
Ingenting känns längre viktigt.

Livet får ta en liten paus ett tag.
Jag kommer tillbaka, jag behöver bara få ägna min åt alla tankar som snurrar.


Nu ska jag lägga mig i sängen och sova.
Det är enda gången jag inte tänker eller gråter.


/A

Jag vill börja med att säga att jag skriver detta för min egen skull och att jag kommer skriva allt som kommer ur mitt hjärta direkt.
Ingen behöver läsa, det kommer bli jobbiga meningar och konstiga formuleringar.
Jag är bara så himla ledsen och behöver skriva ur mig varenda litet ord för att själv få rätt på alla snurrande tankar.

---

det har tidvis gått bra
tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgon
och gjort det jag ska



Jag har svårt att andas, varje andetag är en strid. Jag tror det är någon slags panikångest.
Det gör ont i hela kroppen och jag kan omöjligt sätta ord på mina känslor.


Jag kämpar fortfarande med att hålla tårarna borta.

Jag orkade inte upp till skolan idag. Jag behöver vara ensam ett tag utan någon annan.
Jag behöver gråta i panik och bara skrika ut allt ont utan att någon ser det.
Jag behöver pendla mellan tårfyllda ögon och djupa andetag i min ensamhet.

Det är svårt att inse att jag aldrig mer kommer få krama om honom.
Jag är på något sätt också lättad, lättad att jag slipper oroa mig så mycket.
Han var allt bra skruttig den senaste tiden och sist jag såg honom somnade jag med tårar i ögonen för att jag visste att den här dagen skulle komma snart.


Allt känns så konstigt.
Han hade vartit runt och hälsat på folk i veckan som han sällan hälsar på.
Han hade ringt människor han inte pratat med på länge.
Frågan är om han på något sätt undermedvetet visste att det snart var dags för honom...


Varför hände det just den här helgen då jag var hemma?
Jag är glad att det var så, jag hade aldrig orkat med att mamma ringde och sa det till mig när jag var i Borås.


Jag kan inte sluta tänka på mina morbröder som var de som hittade honom liggandes på golvet.
Jag kan inte få ur den bilden ur mitt huvud just nu.
Stackars, stackars morfar . . .
Han låg med sin hjärtmedicin i handen.
Jag undrar hur snabbt det gick. Om han ens hann tänka tanken att detta var slutet.
Jag undrar om han var rädd.

Läkaren hade sagt att det gick fort och att eftersom han inte hade tagit emot sig i fallet antagligen redan hade lämnat oss innan fallet.

Jag hoppas så innerligt att allt hände snabbt och att han inte hann tänka någonting.
Det kommer jag aldrig någonsin få veta...

Jag kan inte heller sluta tänka på att jag önskar att han hade hunnit gå och lägga sig. Att han bara hade fått somna in i sin säng.
Jag vet att jag absolut inte ska tänka så men det är omöjligt just nu.


Jag vet inte riktigt hur jag ska orka den här veckan.
Just nu går jag med otroligt tunga steg och allt snurrar runt i huvudet.

Jag vet att det med tiden kommer bli enklare. Just nu handlar det om att acceptera och förstå.
Just nu är det jobbiga tanken på allting.


Jag kommer att försöka rycka upp mig, men nu till en början tror jag att det är viktigt att jag låter mig själv gråta och vara ledsen. Det kommer bli mindre och mindre tårar med tiden det vet jag.
Tiden läker inte alla sår, det vet jag eftersom min mormors bortgång för sju och ett halvt år sedan fortfarande gör otroligt ont. Men det går att leva vidare, man måste det, hur ont det än gör och hur svårt det än kommer att bli. Jag måste bara få vara ledsen när jag behöver det.


Jag har nu varken min älskade mormor eller morfar kvar.
Kvar finns alla fina minnen tillsammans med dom och jag är glad att jag ändå fick många år tillsammans med dom.


Usch. . .  det är så jobbigt och det gör så fruktansvärt ont. . .


/A

090207 19.38

Jag vet inte hur jag har stått ut hela dagen.
När beskedet kom och vi precis anlänt till örebro bet jag bara ihop.
I bilen hem sen kunde jag inte längre hålla emot och lät tårarna rinna.
Det är trotsallt morfars tårar och han är värd varenda en. . .


Just nu känns det bara . . . otroligt tomt.
Jag pendlar mellan tårfyllda ögon och något konstigt vakuum där jag inte riktigt vill acceptera.
Jag pendlar mellan tanken på att han var gammal och att hans tid var kommen, och mellan alla tankar på hur det hände och hur hans egna tankar var.


Jag klarar inte av att skriva något mer, just nu bultar både huvud och hjärta och tårarna bränner i ögonen. . .

Allt jag behöver är en stor fet kram och en massa sömn. Jag är så trött, så otroligt trött.
Troligtvis kommer jag inte sova en blund i natt.


M är på väg hem från Branäs, mot min vilja.
Han är bra han. Han vet att jag egentligen behöver ha honom här, och det gör jag.
Jag behöver någon som kan hålla om mig, och hålla hårt i mig innan jag tappar fotfästet helt . . .


Jag vet att jag klarar mig och att jag måste gå vidare, men först måste jag låta alla tårar rinna och låta alla tankar snurra runt för att bli av med dom och göra om dom till de vackraste minnena.


Nu har du äntligen fått träffa mormor, din älskade fru, igen. . . som du har längtat.
Vi saknar dig redan otroligt mycket. . .
Jag hoppas innerligt att allt gick fort och smärtfritt för dig.
Det kommer bli en tuff tid framför oss här, men jag vet att du finns med oss och hjälper oss på traven.
Tack för att du gav mig nästan 23 år tillsammans med dig.




/A

Jääj, Fredag, om snart bara en timme beger vi oss mot Värmland och Degerfors. Det ska bl skönt att få komma hem ett tag faktiskt, ska gosa sönder mina katter : )

Det jobbiga är dock att det snöat och just nu snöar, alltså inget kul väder att köra i.
Första biten fram till Vårgårda är värst, för sen kommer motorvägen i alla fall, innan är det typ mindre vägar i skogen. Bläää.


Det blev ingen morgonträning idag. Jag ville sova ut och vara pigg inför körningen istället, och dessutom ville jag städa upp lite här hemma innan vi åker. Skönt att komma hem till en städad lägenhet på söndag kväll.


Nu måste jag nog lägga på ett kol ; )


Ha en toppenhelg allihopa!

/A

Labben imorse var riktigt skoj och jag har verkligen fått kläm på det där nu ; )

Starkdagen på skolan var verkligen inte speciellt lyckad enligt mig. Företagen verkade knappt vilja prata med en och man skulle i princip veta precis allt om dom redan för att kunna fråga eller så fick man registrera sig på internet. typ.
Gratis klippningarna var ju också fulla så vi fick inte ut mycket av dagen inte.
Det bäst var kaffet på viskan tillsammans med Mikaela : )


Jag har beslutat mig för att jag ska ha en mysig hemma kväll och struntar i träningen idag.
MEN, imorgon går jag upp i tid för att hinna dit innan vi åker mot Degerfors.
Så jag lär befinna mig där runt 9-10 senast.
Tror ni jag kommer gå dit eller göra som vanligt ? ; )


Jag borde också se till att packa inför hemfärden imorgon så slipper jag göra det imorn.
Ska ha med träningskläder faktiskt, jag och Elin ska spela badminton på söndag, wiiie.


/A

Tvätten är klar, sköönt.
Instuderingsfrågorna är klara och inskickade, ännu skönare!

Vi har ätit min favorätt till middag och den får följa med till matlåda imorgon.,
Efterlyst har börjat igen och jag är bänkad, gjort ansiktsmask och är nyduschad och insmord.

Nu ska jag bädda ner mig och hoppas på en riktigt god natts sömn.

Klockan åtta ska jag labba imorn, med massa stickebitar. haha, önska mig lycka till, sist gick det inget vidare ;)
Efter labben knatar jag upp till Mikaela och käkar min mat innan vi kilar till andra högskolan för att prata med lite företag och försöka få gratis klippning, det behöver jag!


M ska spela badminton med sin arbetskamrat imorn kväll så jag passar nog på att smita till gymmet själv, annars tar jag det fredag morgon innan vi åker till Degerfors. Nu ska jag verkligen vara där MINST två gånger i veckan så, dumt att börja med dålig karaktär då.


Nattinatti med er!

/A

Det är bara onsdag, det känns dock som om denna vecka har varit otroligt lång.
Kanske beror det på att vi spenderade helgen i skolan också.
I alla fall så struntade jag i halva dagen idag. Jag tog mig nätt och jämt upp till trikån imorse.
Har sovit otroligt dåligt i natt, haft ont i magen och huvudet och drömt mardrömmar.
Etiken vi har vid ett känns inte det minsta lockande så jag hoppar den idag. Kanske dumt när det var sista föreläsningen innan vårn redovisning i ämnet men...

Jag ska försöka få klart lite plugg som hänger efter mig nu under dagen.
Först ska jag dock ta mig i väg till göta för att hämta mitt H&M paket = )

Fårn 16-20 ska jag/vi tvätta. Det är ju så himlarns tråkigt men det måste ju göras det med. . .


På Fredag är det dags för Degerfors. Det ska bli skönt att träffa familjen igen.
Myspysa med kissekatterna. Förövrigt ska min gamla missedam till veterinären imorgon och jag känner mig lite nervös.
När jag var hemma över jul kände jag att hon hade en stor knöl under magen och den är tydligen fortfarande kvar så mamma ska ta henne till veterinären i morgon.
Jag hoppas såklart på det bästa. Mamma har i alla fall lovat mig att om det skulle vara allvarligt att jag i alla fall ska få vara med och säga hej då om det skulle bli så...
Min lilla missi...



/A

Idag fyller min allra äldstabästaste vän år, grattis <3


Dagen började mindre bra med att jag drömde jordens mardrömmer om Marcus och mig i natt och vaknade av en riktig olust känsla i hela kroppen. Jag vet att det bara var en dröm men jag hatar när man drömmer och det känns så verkligt.

Sen ringde Marcus vid tio tiden och bad mig följa med till volvo vid elva.
Jag råkade ju köra in i garageporten med våran nya bil när vi var hemma i Degerfors under jul så det var ju bara att snällt följa med för att kolla vad som kan göras och vad det kommert att kosta mig.
10 000 kronor skulle det gå på att fixa den yttepyttelilla bucklan och den otroligt fula revan. Suck.
Vi får ta det på försäkringen vilket betyder 3000 kontant och sen 300kr i månaden extra på försäkringen  = /
Aii caramba, not fun.


Nu sitter jag och väntar in en tråkig föreläsning som börjar ett.
Jag tycker verkligen om kursen men stackars Emma(våran lärare) är verkligen ingen pedagog och hennes föreläsningen är så långtråkiga. Hon läser av powerpointen rad för rad och säger ööhm hela tiden typ. Precis som om någon i våran klass skulle redovisa eller något.
Synd, för hon har bra saker att säga, det har hon.


Träningen igår har gett mig lite träningsvärk.
Jag tog inte direkt ut mig igår eftersom jag mådde fruktansvärt illa när jag kom dit (hade slängt i mig två mackor och ett glas o'boy innan så det var väl inte så konstigt egentligen).
Är lite sugen på att gå dit idag och bara köra en vända på löpbandet men det blir nog inte så. Jag får se efter lektionen sen.


Usch. Denna dagen hade kunnat vara roligare minsann. . .


/A

Dagen började halv nio med trikåteknik, inte kul måndag morgon direkt, men det var så att man klarade av det i alla fall, sen slutade vi runt halv tolv. Mikaela och jag knatade hem till mig och åt lunch och gjorde diskussionsfrågor i etiken. Skönt att det är klart nu. = )
Vädret var alldeles underbart idag så vi tog oss en promenad med en latte-to-go på subway : )
Sen när promenaden var slut blev det visst en kaffe till. haha.

Magen har ju inte riktigt varit min vän den senaste veckan och jag borde egentligen då undvika kaffe, vilket jag gjort men magen har ändå inte gillat mig så därför fick den tillbaka i dag. Det sjuka är att magen börjar kännas bättre. Kanske borde dricka kaffe lite oftare ; )


Har duschat och precis avnjutit en mycket god Marcus-lagad middag.
Nu lockar sängen och att sova sked, då är min kväll komplett.


Idag var en riktigt måbra dag psykiskt. Jag är på ett toppenhumör och det känns riktigt bra.

Imorn tar jag mig en välförtjänt sovmorgon eftersom jag inte fick någon i helgen.
Min enda föreläsning för dagen börjar 13.

Haaai

/A

Att få 100 kronor i timmen för att äta masa godis och prata med lite folk i nio timmar känns heelt okej  = )

Att få 100 kronor i timmen för att äta masa godis och prata med lite folk i nio timmar känns heelt okej  = )