091029 - Torsdag - Frihet
Sådär, nu är sista tentan för denna perioden klar.
Tentan startade 8.30 imorse och 8.50 var jag klar, var tvungen att sitta kvar till tio över dock p.g.a. tentaregler.
Jag säger bara en sak. Det var den lättaste tentan eller provet jag gjort i hela mitt liv. VG på den med andra ord :)
Nu ska jag börja packa inför värmlandshelgen. Nu känner jag verkligen att det ska bli skönt att få komma hem dit ett tag! Även om jag inte kommer träffa min familj så mycket, men Marcus familj är ju min på sätt och vis också så jag ser lika mycket fram emot det.
Jag blir så ledsen och trött på mig själv ibland.
Igår fick jag äntligen tid på vårdcentralen för koll av min hud.
Fick antibiotika utskrivet och jag var glad att någon äntligen tagit mig på allvar.
Läste på lite om det jag fått och insåg att kapslarna är gigantiskt stora och att man absolut inte får dela dem.
Med andra ord, inte ens någon idé att hämta ut dem för mig för det finns inte en chans på jorden att jag ska kunna svälja två såna om dagen i kanske flera månader. Suck och stön, jag som äntligen hade fått upp hoppet om att min hud en gång för alla skulle få bli bra, men inte då.
Idag har jag i alla fall pratat med dem igen och det finns inget annat alternativ i tablettform, det enda som kan erbjudas är krämer av olika slag, vilket jag provat tidigare och vilket läkaren igår tyckte var onödigt att testa på igen.
Men, hellre det än ingenting sa jag så hon i luren skulle rådfråga läkare och se vilka alternativ som finns så skulle hon eventuellt höra av sig igen. Har inte hört något och då skulle jag anta att jag har fått en kräm på recept istället.
Varför ska allt vara så krångligt när det gäller mig? Kan inte jag bara få vara som normala människor och kunna svälja tabletter utan problem? Eller få ha bra hud när man är 23. SUCK!
Aja, nog om det. Det är ju egentligen bara värdsliga problem, jag är inte mindre värd för det.
Så nu ska jag börja packningen!
Ha en fin helg allihopa!
/A
saknad
Det finns ingen som du <3
091026 Måndag
Saknar min lilla misse...
Första tentan för veckan är gjord och den gick ungefär som väntat, åt skogen.
Svarade visserligen på allt men jag är en jävel på att hitta på ;)
Så, omtenta är att vänta men jag kan också haft tur, man vet aldrig.
Nu kommer eftermiddagen och resten av dagarna fram till torsdag bestå av plugg i affärsjuridik, en tenta som känns mycket bättre och intressantare än dagens så det känns inte så fasligt jobbigt.
Det allra bästa är att när tentan är gjord så får jag bege mig hemåt skogarna och jag längtar verkligen.
Jag önskar att jag kunde stanna hemma längre. Hemlängtan har aldrig varit så påtaglig som nu.
Jag vet att tre timmar bort inte är så mycket, men det är tre timmar för mycket ibland.
Jag vill kunna åka över på en fika när jag känner för det.
Har inte ens hälsat på min bror i hans nya lägenhet och det var länge sen han flyttade.
Jag har så knappt om tid när jag är hemma att jag bara hinner med en liten nypa av allt jag vill.
Hinner nästan aldrig med mina vänner, eftersom jag vill spendera tid med familjerna.
Jag vet inte om hemlängtan beror mycket på att vi har börjat prata lite framtid. Om hur det blir när skolan är slut.
Det verkar inte som att vi är riktigt överrens och det är en svår avvägning och svårt val.
Som det ser ut nu så hamnar vi nog inte i Värmland på ett antal år i alla fall.
Men det beror såklart helt och hållet på jobb, jag kan inte direkt tvinga Marcus att bryta från jobbet här och dra. Det måste öppna sig något bra för honom med.
Ibland är det ett helsicke att vara två. Att känna sig fast p.g.a. någon annan.
Det är inte direkt det lättaste att pussla ihop två liv till ett minsann, det är svårt att båda ska vara nöjda.
Jag tror han har det lika jobbigt han med med tanke på att han också längtar hem efter familjen och vill spendera mycket tid med dem. Men jag tror att jobbet betyder för mycket för att bara släppa och dra sådär.
Nu är det väl inget att oroa sig över än på ett och ett halvt år eftersom skolan inte är slut förrän då.
Men om jag hade vetat att vi skulle tillbaka hem då så skulle hemlängtan nu kännas lättare.
Men nu ska jag njuta av en helg med Marcus familj och så får jag se hur mycket tid med min vi får.
Måste se nya badrummet och köket nu när det är färdigt i alla fall, och ett besök till mormor och morfars grav. Något annat är inte att diskutera.
/A
Mommo och moffa
Igår tänkte jag mycket på morfar, det hade varit hans 85e födelsedag om han hade funnits med oss.
Tyvärr fick han aldrig uppleva den, men jag vet att han fanns med oss alla i tankarna under gårdagen och att den faktiskt firades ändå.
Födelsedagar kanske inte är så viktiga egentligen men det är då man verkligen saknar de som inte längre är med oss.
Jag hatar tanken på att vi alla blir äldre och att personer kommer att försvinna ur våra liv.
Vissa alldeles för tidigt och vissa efter att ha levt ett långt och värdigt liv.
Men jag tycker det är lika svårt att tänka på det ändå.
Min stora skräck var att förlora min mormor och morfar och idag har jag ingen av dem kvar.
Jag vet att man lär sig leva med saknaden och att man vänjer sig med tomrummet.
Det gör så ont i hjärtat emellanåt att man inte tror att det är möjligt. När saknaden är så stor att den blir fysisk så är den svår att tackla. Jag är så ledsen att jag vant mig med saknaden, jag vill inte behöva vänja mig med den, jag vill ha dem här, hos mig!
Det värmer gott i hjärtat att veta att kärleken aldrig kommer att kunna försvinna och att saknaden beror på att de betytt mycket för min under mitt liv. Jag lever med tanken på att de faktiskt finns där ute någonstans. Jag kan inte förklara hur men jag vägrar acceptera att döden helt och hållet är slutet, jag tror faktiskt inte det.
De lever vidare hos oss genom alla minnen och genom den otroliga kärlek och dessa starka band vi delade.
Jag kan tycka att det är orättvist att mormor var så ung när hon försvann från oss, och jag kan egoistiskt tycka att morfar borde ha fått blivit äldre. Men tyvärr spelar det ingen roll hur mycket jag önskar att det vore annorlunda, för ingenting kan vrida tiden tillbaka och förhindra att det redan hänt.
Bara för att de inte finns med oss fysiskt så betyder det inte att de är borta.
Allt sker av en orsak, även om orsakerna kan vara omöjliga att hitta eller förstå sig på.
Usch vad jag saknar er!
Nästa helg har jag en varsin present, en försenad 85års present och en just för att det är alla helgon dag.
Jag längtar efter att få lägga dessa på graven, och jag hoppas på innerligt att de kommer få ligga kvar.
Ni finns alltid i mitt hjärta <3
Kärleken blir bara starkare och starkare.
/A
Tenta period
Det har varit tyst från mig ett tag.
Det har berott på främst två saker, jag har mått piss och det är tentaperiod.
Jag har försökt att hålla mig långt från datorer och försökt att hålla mig i viloläge.
Jag har insett att jag visst aldrig blev frisk, huvudvärken har förföljt mig hela veckan.
Till stor del har den varit beroende av tentastressen jag känt, men även då jag sa till mig själv att inte pressa mig och ta det som det kommer så har huvudvärken funnits i bakhuvudet ändå, däremot har kroppen känts lättare.
Imorgon är det dags för tenta i färgeri och beredning med reklamantionshantering.
Låter ungefär lika kul som det är, jag är riktigt less på den kursen och less på hur tentorna ser ut.
Det känns som att hon fokuserar på helt fel saker vad gällande vilken kunskap som är viktig.
Jag tror att jag kommer vara långt ifrån G, men jag försöker ändå, vem vet, turen kan vara på min sida och jag har tre poäng till godo från duggan som kanske kan peta upp mig.
På torsdag är det dags för tenta två för veckan.
Den känns inte så jobbig utan mest intressant och jag har inte ens börjat läsa till den än, det gör jag efter tentan imorgon så då har jag nästan tre dagar på mig och det ska inte vara några problem.
Efter den tentan får jag äntligen bege mig hemåt skogarna.
Jag hade gärna stannat längre, jag längtar efter familjen och jag längtar efter Elin och Lena som jag allt för sällan har tid att se. Tyvärr kommer jag knappt träffa någon av dem eller familjen under helgen.
Kommer dock få träffa Marcus släkt och det ska bli mysigt, Marcus föräldrar har jag inte träffat sen jag flyttade tillbaka till Borås efter sommaren så det var två månader sen.
/A
091022 Torsdag
Har legat utslagen i soffan sen sju imorse, alltså tre timmar.
Tanken var att hoppa in i duschen och bege mig mot bibblan, men stressen har verkligen tagit över min kropp. Jag har ständig huvudvärk, det kan också bero på en massa läsande i dåligt ljus och utan glasögon, men jag vägrar ta på mig glasögonen för det tar ett tag att vänja sig med dem och då kommer jag få huvudvärk av det.
Har tagit tabletter och ska försöka slumra till en stund och hoppas att den är borta när jag vaknar igen.
Jag är nu helt inställd på att detta kommer att bli min första omtenta, men visst är inte det illa pinkat när jag ändå klarade ett helt år utan omtentor?
Jag ska ta riktigt ordentligt nya tag inför nya kurserna, ska jag orka med och klara av det sista företagsekonomi året så gäller det att sätta igång redan nu.
Jag måste säga att jag ibland längtar tills jag är klar med skolan. Det är inte så att jag inte trivs, vi har en härlig klass och jag har underbara vänner. Men jag längtar ändå efter att få sätta igång att jobba, göra det jag vill med mitt liv, tjäna lite pengar. Förhoppningsvis flytta hemåt skogarna igen och bara börja njuta av livet.
Plugga är ingenting för mig, det har aldrig varit det. Det är tråkigt att det är så, men allt passar inte alla, så är det ju bara. Jag är mer en praktiker, jag vill ha händerna fulla och göra saker. Sitta still och läsa är inget som intresserar mig, jag har för många myror i kroppen och för mycket jag vill göra istället. Men samtidigt säger en del av mig att kunskap är makt, och att läsa sånt som intresserar mig gillar jag.
äsch. för många sidospår hela tiden.
Runt två tiden ska jag ned på stan för en fika med Zandra, det var alldeles för längesedan.
Sen ska jag rota lite på stan innan jag beger mig hemåt för en eftermiddag/kväll med plugg.
Passar bra att Marcus kompis kommer och hälsar på, det kommer bli så mycket enklare att hålla sig borta från soffan då.
Imorgon lämnar jag lägenheten redan vid åtta.
Dels för att jag verkligen inte är sugen på att behöva underhålla Marcus kompis när han själv är på jobbet, vi är inte kända för att komma överens, men den största anledningen är att jag verkligen måsta plugga och plugga gör jag bäst på bibblan. Här hemma är det för mycket annat som lockar eller stör.
Sen pricken över i:et som kommer göra min morgon är att grannarna ovanför ska bila i golvet så det kommer att vara ett jäkla liv här. De kommer att göra det under morgonen också. Haha, skadeglädje. Nattgästen får nog ingen god morgon ro ;)
fy vad hemsk jag är ibland...
/A
Jag . vill . inte .
Den här dagen är nog den mest ineffektiva pluggdagen jag någonsin haft.
Jag blir less på vad tråkigt ämnet är, och vad mycket information som skall in i skallen.
Inte nog det ett häfte på 150 sidor, en bok på engelska, dessutom skall det läsas powerpointar, labbar och jag vetfaaaan vad mer. Gissa om jag är trött på det?
Jag skall då nå mitt uppsatta mål idag om jag så skall behöva sitta till midnatt, mål är till för att klaras, sådeså.
Jag läser två sidor, hittar på något annat, kommer på mig själv, läser två sidor, gör något annat osv. osv. osv. osv.
Så ser min dag ut. Inte bättre att jag ska börja med tvätten om en och en halv timme heller.
/A
091021 Onsdag
Jag stannade hemma hela dagen igår med färgeri istället för att bege mig upp till andra skolan för föreläsning.
Kändes som ett bra alternativ faktiskt.
När Marcus kom hem blev det en runda på stan och en fika på viskan, en mycket bra paus från plugget, eller det blev rättare sagt avslutet för dagen ;)
Idag har jag satt upp ett mål för pluggandet och jag får inte ge mig förrän jag nått det, det tror jag är en bra strategi då färgerin verkligen är astråkig att läsa :(
Jag längtar tills nästa vecka är slut, när jag får åka hemåt Värmland med gott samvete för en helg.
Sen längtar jag verkligen efter helgen när Elin kommer!
När hösten kryper sig på så blir hemlängtan lite mer påtaglig.
Jag kom på mig själv häromdagen med att tänka att Borås inte finns med i min framtid.
Jag gillar Borås, det gör jag, men jag ser inte mig bo här resten av mitt liv, det gör jag inte.
Jag vill bo nära min familj.
Jag kommer aldrig kunna bo nära alla de vänner jag har sen tidigare och alla nya jag fått här nere, det är omöjligt. Men jag vet att med så bra vänner så ses man ändå, man behöver inte bo bredvid varandra för att kunna ta sig tiden.
Så viktigast för mig är att ha familjen nära.
2009 har varit ett väldigt tufft år med mycket som hänt och det är verkligen då man inser att man bor lite för långt bort.
Sidospår...
dagen kommer nedast bestå av plugg, plugg och tvätt.
Väldigt kul, inte.
Morgondagen blir det plugg i bibblan och förhoppningsvis en fika som avslut.
Har väldigt mycket omotivation så lite variation behövs.
Pengar på freeedag ;)
/A
091020 Tisdag
Att jag inte är en morgonmänniska, det kan nog de flesta som känner mig skriva under på.
Idag tog dock priset, jag bestämde mig efter dusch och frukost att inte bege mig till skolan i alla fall.
En heldag med redovisningar känns bra onödigt när jag inte ska redovisa något själv, då är det bättre jag lägger tiden på att plugga färgeri och beredning.
Tanken just nu är att gå till skolan efter lunch, då har förhoppningvis de flesta redovisat och då kanske han går igenom lite mer inför tentan, det känns som att det är viktigare än att lyssna till redovisningar som ändå inte har med tentan att göra.
Så nu ska jag hoppa i en tröja och sminka mig så är jag fit for fight för den här dagen.
Tentorna nästa vecka får väldigt gärna vara över redan nu för jag är less på tentaplugg alltså.
/A
Draft: Okt. 19, 2009
Först vill jag klargöra att det jag skrev häromdagen, behöver ingen ta åt sig personligen av, den det gäller har jag pratat med och den vet om det. Vill inte att det ska bli missförstånd för jag vet att jag gärna skriver i gåtor.
Men det är min blogg och för mig känns det bättre att skriva så än att peka ut personer, vissa saker kanske jag behöver få ur mig men inte på andras bekostnad. Så nu vet ni.
Jag har kanske inte kommit närme ett beslut, men jag och den det gäller har startat en diskussion, vi har pratat ut en del, mer behövs, men det börjar ändå kännas som att en lösning kan finnas inom räckhåll. Frågan är egentligen vad båda vill. Vad vill du och vad vill jag?
När det handlar om två personer som i detta fall faktiskt egentligen tycker om varandra innerligt mycket, vet det mesta om varandra och har gått genom mycket i livet tillsammans så är det svårt att släppa taget men det kan också vara otroligt svårt att fortsätta.
Ingen av oss vill fortsätta i samma spår, det är vi överens om.
Vi vet dock inte hur vi ska lösa det. Det kommer krävas mycket av båda två för att komma nånvart. Vi vet faktiskt inte ens om det kan finnas en lösning och hur denna lösning i så fall skulle kunna se ut.
Jag är rädd att vi satt ett för högt pris med våra hjärtan som insats.
För visst vill man inte medvetet såra någon nära, någon man vet allt om?
Vi har en öppen dialog nu och jag hoppas att ingen av oss stänger den när det blir tufft, för tufft kommer det att bli. Det kommer finnas dagar då vi inte har tid, vi lever helt olika liv även om det på många sätt också är lika.
Jag vet fortfarande inte hur framtiden ser ut, om du finns med i den eller inte.
Kommer jag klara ett liv utan en av mina bästa vänner vid min sida?
/A
091019 - Måndag
Det är måndag igen. Ny vecka, nya tag.
Fick migrän i fredags, jag är glad att den kommer allt mer sällan nu för tiden, fick i mig två tabletter och mat så försvann den efter ett par timmar. Fick tokstäda sista minuten innan mamma och Pirkko kom, de kom runt sju ungefär. Sen lagade vi lite mat och kollade på tv och snattrade, mysigt. Blev en rätt tidig kväll eftersom vi planerat att lämna Borås vid sju tiden på lördags morgonen för att åka mot Ullared och Gekås.
Och sagt och gjort, prick sju hoppade vi in i bilen, lite nervösa över hur det skulle se ut när vi väl var framme, skulle det vara massa folk och köer in?
Men som alltid när vi har varit där så hade vi turen på våran sida, ingen kö in, men däremot smockat med folk där inne.
Vi kom väl in runt nio på morgonen skulle jag tro, Marcus och jag knatade ut halv tre, Mamma och Pirkko kom ut vid fyra.
Jag och Marcus tog en fika i väntan på dem och båda var helt slutkörda, min huvudvärk satt i bakhuvudet och gjorde sig påmind, den kom dock aldrig riktigt fram, höll den tillbaka med ett par piller.
Fattigare men med nästan alla julklappar klara, känns otroligt skönt när det är två månader kvar.
Fixade även två födelsedagspresenter :)
Är man student så kan det inte bli bättre än att kunna sprida ut sina klappar lite.
Har bara några småsaker kvar och lite till vänner, men det hinner jag gott och väl med på två månader ;)
Hittade lite skrot till mig själv med, men inte träningskläder som jag var i mest behov av tyvärr.
Helgen har varit toppen och det var så härligt att träffa mamma en stund :)
Tyvärr kom vi fram till att hon jobbar den helgen vi åker hem, och det är enda helgen innan jul vi har planerat att åka. Jäkla skit säger jag. Även om det är tajt om tid med tanke på Ulla-Britts 75års fest så vill jag ju ändå kunna spendera en dag med familjen. Vi får nu se hur det löser sig...
Igår var det en riktigt segdag, för att vara lite av en datanörd så spenderade jag max en timme vid datorn igår. Och det var utspritt på fem-tio minuter åt gången ett par gånger. Känns konstigt men ändå var det riktigt skönt.
Fick njuta av Marcus sällskap istället, vilket inte är fy skam.
Han drog med mig upp till Knalleland för att köpa en jacka, och en snygg en fick han allt tag på.
Jag köpte mig två stora t-shirts att träna i och letade vinterskor. Converse och tygskor känns inte alltför bra i detta väder som råder nu. Tyvärr fanns det inga i min smak och jag kommer nog få gå med kalla fossingar ett tag till.
Idag, och resten av veckan står det plugg på mitt schema, och plugga det ska jag tamejfasen göra, hela dagarna.
Jag har på känn att detta blir min första tenta som jag inte klarar så jag ska göra allt för att det inte ska bli så.
Idag är det en månad kvar tills Elin kommer och hälsar på och vi ska kolla Lars Winnerbäck, gissa om jag LÄNGTAR?! :)
/A
Är det verkligen värt det?
Tog två migräntabletter för en timme sedan med tanke på att jag skulle försöka somna och vakna utan migrän och illamående, men efter natten så inser jag att jag inte kan somna, jag är helt enkelt för pigg.
Tråkigt nog, för jag står inte ut med huvudvärken och sömn är den bästa medicinen (i kombo med tabletterna såklart:) )
Jag är egentligen inte speciellt förvånad över migränen, senaste veckan har tankar och känslor svämmat över i ett enda virrvarr av kaos. Samtidigt som jag varit sjuk och stressar över skolan. Ibland blir allting helt enkelt för mycket.
Jag funderar alldeles för mycket just nu, kanske för mycket för mitt eget bästa.
Men just nu har jag kommit till ett nytt vägskäl i livet.
En sak jag fick höra gjorde fruktansvärt ont i mitt hjärta och jag kan inte riktigt släppa det.
När bör man släppa taget om en kär vän?
Hur länge ska man orka kämpa och försöka när man ändå slutar på ruta ett om och om igen?
Vissa personer växer man helt enkelt ifrån och vissa kanske man egentligen aldrig passade med ens från början.
Men hur vet man det? Hur vet man att det inte bara beror på våra liv och allt annat runtomkring.
När kan man egentligen säga att något inte är värt det längre, speciellt när hjärtat säger att det alltid kommer vara värt det? När tårarna bevisar att personen påverkar en så himla mycket att den är värd att fälla tårar över.
Förnuftet säger helt klart att det är dags att bryta, och det är det som gör mig så himla rädd.
Om jag inte bryter, kommer jag då känna mig såhär resten av mitt liv? Vill jag det? Är personen värd att jag ska må såhär, eller är jag värd någonting annat? Vill jag vara värd någonting annat?
Varför är vissa personer så himla svåra att släppa taget om medans vissa inte är det?
Det enda jag vet just nu är att jag står inför ett svårt beslut och hur jag än kommer att göra så kommer jag må dåligt, för det finns ingen enkel lösning. Antingen mår jag som jag mår nu och fortsätter kämpa för något som kanske kan bli bra eller så kommer det fattas en person i mitt liv som betyder mycket för mig, och båda alternativen är egentligen ganska kassa...
Tänk om man ibland bara kunde vifta med ett trollspö och om allting var som en saga där ingenting ont händer.
Tänk vad enkelt allting var när man var liten, man kunde ena dagen bråka och aldrig mer vilja prata med varann men nästa dag så var man de allra bästaste vännerna igen.
Är inte det vad vänskap och relationer till andra människor egentligen handlar om? Att kunna gå genom livets alla svårigheter hand i hand och ändå fortsätta som vanligt utan bekymmer. Att kunna förlåta ett felsteg eller två.
Överanalyserar vi så kallade vuxna människor andras ord och handlingar alldeles för mycket för vårt eget bästa?
Det känns som att vi hela tiden letar fel i andra utan att inse att felet kanske är i oss själva, eller att man kanske kan blunda för vissa saker istället för att påpeka dem hela tiden?
För vem är egentligen perfekt? Vem är den personen som inte har fel och brister eller som har råkat tagit ett felbeslut någon gång i livet?
Har inte alla rätt till fler chanser, chanser att göra någonting åt det, att förändra sig?
Men är verkligen alla beredda att förändras för någon annans skull, för att få det att fungera?
Frågan är också om jag är beredd att göra det?
Är det värt det?
/A
091016 Första ordentliga snön
Jag vet inte riktigt vad som hände igår... jag skulle bara lägga mig ned och vila ögonen och huvudet en stund efter skoldagen strax efter sex tiden igår eller något, och vaknade upp strax innan tio idag!
Helt sjukt, från att knappt kunna sova alls till att sova, vad blir det, typ sexton timmar?
Vaknade visserligen till lite då och då när Marcus pratade med mig men det var knappt.
Idag vaknade jag med lätt migrän också, och en massa snö utanför fönstret.
Jag gillar snö men jag hoppas verkligen inte att den förstör nu så inte mamma och Pirkko kommer ned ikväll.
Mamma gillar verkligen inte det där med att köra bil när det är halt och liknande och jag tror knappast att de hunnit få på vinterdäck på bilen än...
Planen är Ullared imorgon och julklappsshopping, ska även försöka få tag på träningskläder!
Men, vi får avvakts och se lite, mamma slutar jobbet vid 15 så jag hoppas att det mesta har hunnit försvinna tills dess och att det håller sig till plusgrader, det varnas för underkylt regn dock =/
Planerna för dagen kommer bli att försöka få bort migränen, städa undan och plugga.
Rätt tråkigt egentligen men jag är inte heller direkt sugen på att ge mig utanför dörren med tanke på att jag bara har tygskor för tillfället....
/A
091014 Onsdag
Jag börjar äntligen vakna nu ur min sjukdvala, börjar känna mig piggare.
Har varit sjukt rastlös idag och det är ett gott tecken.
Huvudet känns fortfarande som det är kört i en köttkvarn, har inte huvudvärk men det känns som att allt bara är mos där inne.
Ska ta mig iväg för en heldag i skolan imorgon, är lite nervös inför om jag ska klara det inte. Men när jag väl är där så är det inte mycket jobbigare än att vara hemma. Bara jobbigare ljus och att läraren inte uppskattar om jag ligger ned kanske ;) Ska bli härligt att träffa folk igen, och Mikaela, har varit dåligt med det denna vecka. Sen finns det paket till mina vänner som var här på party för två veckor sen ;)
Ska även se till att ringa vårdcentralen, ringde förra veckan och blev ombedd att ringa igen, så det är nog bäst jag gör det, för min egen skull om inte annat.
Marcus börjar också känna sig bättre, skönt.
Vi har en rolig hel framför oss, mamma och hennes kompis kommer :)
Vill inte att vi ska vara krassliga då ju.
Ska snart sätta ned fötterna i ett fotbad.
Känner mig väldigt sunkig och äcklig, får inte duscha för länge p.g.a. tatueringen så låånga varma duschar med skrubb och sånt får vänta. Så då får jag passa på att ta hand om mina små fossingar.
/A
Finns här.
Ikväll har jag svårt att sova, jag har tänkt mycket på min fina vän under helgen och ägnar henne många tankar än. Jag önskar det fanns något jag kunde göra, något jag kunde säga. Men det finns inga ord, orden har tagit slut.
Jag hoppas att du vet att jag finns här, och att jag ställer upp för dig i alla lägen.
Du är en genuint fin människa, ända inifrån och ut och jag önskar dig allt gott i världen för det är precis vad du är värd just nu, och annars också för del delen.
Du är värdefull, ta tillvara på det.
Jag är glad att jag lärt känna dig och jag hoppas du kommer finnas kvar i mitt liv länge, länge till.
<3
/A
Om jag visste då vad jag vet nu
Två timmar senare, klockan närmar sig två. Fyra sidor skrivande senare.
Huvudet är om möjligt ännu mer mosigt, men jag fick ett bra flow såhär mitt i natten utan någon eller någonting som störde min koncentration. Kanske var det det jag gillade så mycket för nästan tio år sedan då jag satt uppe hela nätterna för mig själv vid datorn. Det kanske var detta otroliga lugn som fick alla tankar på plats även då?
----resten är raderat-----
Waiting for november to arrive.
Trots att jag sovit eller pluggat i stort sett hela dagen, med tonvikten på sovit, så är jag helt utmattad och mår rikitigt illa. Jag känner mig ledsen och nere och kan verkligen inte somna, trots otaliga försök. Ligger mest och vrider och vänder på mig och tankarna irrar bara omkring i skallen på mig och jag får verkligen ingen rätsida på någonting för tillfället.
Så jag har precis tagit täcket och kuddarna, tänt lite lampor, slagit på datorn och bosatt mig i soffan.
Här har jag tänkt att spendera min natt, om jag nu inte kan sova så får jag försöka göra det bästa av situationen, att plugga, på så sätt kan jag kanske fokusera på något annat en stund.
/A
Egentligen finns det en massa jag vill eller rättare sagt behöver skriva såhär i natten, sånt som kommit upp till ytan igen och sånt som jag helst trodde att jag förträngt och gömt längst bak i huvudet, men med risk för att jag säger mer än vad jag egentligen vill delge världen om mig så låter jag det vara. Jag gör som jag alltid gjort och stänger inne det i mig själv, det är nog det bästa för stunden, och alla andra stunderna jag valt att låta bli. Vissa saker kanske är bäst att ha osagda helt enkelt, hur ont dom än gör i mig och hur länge det än förföljt mig.
Det blir bra så, det blir det alltid.
och M, jag älskar dig.
I would do anything
Ett väldigt tydligen tecken på att min stress och att mitt välbefinnande inte är bra är att jag blöder näsblod, utan förvarning. Kanske är det också därför mitt huvud känns som att det blivit kört i en köttkvarn ett hundratals gånger. Nu känns det även som att mitt ena öga håller på att explodera, inifrån.
Jag tolkar det som att min kropp säger ifrån, att jag har alldels för mycket i huvudet än vad jag borde och att jag borde försöka lugna ner min upprivna kropp. Men vila får jag göra efter helgen, jag måste fortsätta pressa mig liite till för att hinna bli klar med allt i tid.
Marcus gick hem från jobbet idag och hoppade direkt ned i sängen för att vila, jag försökte plugga men fick tillslut krypa ned bredvid honom där jag tvärslocknade med en gång. Lite sömn hjälpte inte mycket för när jag väl tog mig i kragen för att handla nödvändigheter så orkade jag knappt det och trodde jag skulle falla ihop nere på maxi.
Jag fryser och vill bara hoppa ned i ett badkar och bygga bo där i ett sekel eller två.
Men istället får jag nöja mig med soffan, en ullfilt, för nu skall det läsas lite mer i juridikfallet för att jag ska ha något nyttigt att komma med imorgon.
/A
091012 Måndag
Jag sitter/halvligger i soffan, fryser och huvudet känns helt kört.
Vaknade halv åtta imorse en kom inte ur sängen förrän efter klockan tio.
Jag yrade riktigt mycket, konstigt nog har jag ingen feber det brukar vara då man yrar.
I alla fall visste jag inte vad som var dröm eller verklighet och jag visste inte ens vart jag bodde.
Riktigt läskigt.
Blev inget samtal till vårdcentralen idag, jag har helt enkelt ingen energi att ta mig utanfört dörren.
Helt och hållet väldigt opassande att bli sjuk just nu, men jag har inte varit sjuk på bra länge så någongång var det väl tvunget att ske. Kunde gärna kommit om en vecka, då är det ändå bara massa tentaplugg och det kan jag göra från sängen. Grupparbeten är lite jävligare att ligga i sängen och göra.
Jag ska i alla fall bädda ner mig lite till nu och se till att läsa in målet vi skriver om i juridiken.
Man kan ju göra nyttiga saker även om man är sjuk, får nog dock ta en lite sovstund emellanåt om jag ska orka.
/A
Årets lugnaste helg.
Den här helgen har verkligen varit den lugnaste på väldigt länge.
Jag kan räkna gångerna jag rest mig ur soffan på en hand, på två dagar.
Har bara rest på mig för mat och toabesök i princip.
Marcus är sjuk och jag tror han har smittat mig, känner mig ungefär som en överkörd grävling.
Men (PEPPAR PEPPAR) så är jag inte snuvig och hostig som han är.
Jag har verkligen inte tid att bli sjuk just nu, det får gärna vänta en vecka.
Har mycket plugg som ska röjas undan med Mickan, med tanke på att det är grupparbeten.
Men det ska ordna sig, det gör det alltid på något vis.
Egentligen är det inte så supermycket att fixa, vi har tre dagar som mål och det är helt överkomligt, även om huvudet är helt mos.
Nu står en kladdkaka ugnen och vi väntar spänt på att få avnjuta den, och hoppas att den ger oss lite energi.
Vad har vi då sysselsatt oss med?
Jo, en massa dåligt på tv och lite filmer.
Men jag måste säga att jag gillar att vara krassliga tillsammans, det är rätt mysigt.
Fast samtidigt otroligt krävande när ingen av oss egentligen orkar göra något, som att laga mat och så.
Men vi har fått det att funka, och nej, vi har inte köpt hämtmat en enda dag. Wiie.
Min tatuering kliar så jag blir galen.
Jag har lite svårt att vänja mig med den verkligen, men varje gång jag ser den i spegeln så blir jag så sjukt nöjd över den, den är verkligen skitsnygg. Jag vänjer mig nog snart, som sagt blev den större än tänkt och jag tror att det är just det jag har svårt att vänja mig med.
Nu börjar det bli dags att vispa ihop lite grädde.
/A
Ny-tatuerad!
Eftersom älskade Björkan inte följde med idag, så tog jag hennes tid, vilket betydde att jag fick komma in två timmar tidigare och slapp vara nervös ytterligare två timmar.
Måste erkänna att när vi diskuterat och han kopierat upp den storlek han tyckte så kände jag stor ångest. Den såg ut att kunna täcka hela min rygg och det ville jag ju inte.
Han ritade om det vi diskuterat tidigare och när det var dags att placera den på kroppen och jag fick kika efter i spegeln så fick jag panik! Bad honom att flytta ned den lite, kollade igen - ångest. Placeringen var dock bra.
Sen var tog han på sig sina handskar och skulle egentligen till att sätta igång precis när jag bad honom göra den mindre, en låång tysnad uppstod och tillslut så sa han javisst, om det verkligen var det jag ville.
Jag hörde på honom att han verkligen inte ville göra den mindre men jag valde att lita på magkänslan och den sa mig att den var alldeles för stor. Så han gick tillbaka och gjorde den något mindre, egentligen inte alls mycket mindre men när jag fick kika i spegeln kändes det mycket bättre.
Så då fick han äntligen sätta igång, när han gjort tre-fyra streck så kände jag ångest igen, då ångrade jag mig och tänkte att jag var en idiot som skulle tatuera mig på ryggen, men jag hade inget val än att låta det fortgå.
En timme tog den och det gick riktigt bra förutom att stolen var obekväm och jag satt precis bredvid dörren och höll på att frysa ihjäl, jag skakade till och med. Jag var förvånad över att det inte gjorde så ont, jag tror tamejtusan att den lilla puman jag har var värre.
Nu när jag kommit hem och har bekantat mig lite med den så känns den riktigt bra, magkänslan är fin och jag är riktigt stolt över den.
Tatueraren var över förväntan och den blev nästan precis som bokmärket, förutom storlek och att vi ändrat om lite i själv bilden och sådär. Grymt resultat och han ska ha mycket beröm.
Det märkes på honom att han var nöjd över den själv, för han tog flera bilder på den efteråt.
Jag försökte tänka på mormor och morfar under hela tiden, men jag tänkte även på min älskade vän som inte var med mig idag. Jag vet att hon var med i tankarna och att jag var med henne också, det kändes bra.
Man vet aldrig hur dagarna ska se ut och man får ta varje tillfälle som det är. Det här blev inte som tänkt, men tatueringen kommer ändå betyda mycket även när det gäller vår vänskap, även om hon inte var med och det inte blev som det var tänkt att det skulle bli.
Det känns riktigt fint att ha gjort tatueringen, som jag velat göra under väldigt många år.
Det är tråkigt att jag har gjort den eftersom det betyder att det fattas två otroligt viktiga och älskade människor i mitt liv, men det kanske kan bli något lättare att leva med saknaden och sorgen när jag varje dag bär med mig deras minne på min kropp.
Jag älskar min mormor och morfar sjukt mycket och jag hoppas att de nånstans ser mig här nere på jorden och att de är stolta över den jag blivit och att de ser tatueringen som en bra sak och ett bevis på att jag beundrat dem och att jag saknar dem av hela mitt hjärta. Förmodligen hade de inte gillat den om de hade varit i livet, men det här är mitt sätt att ta ett steg vidare i livet utan dem.
På något vis önskar jag att den hade gjort ondare än den gjorde, för den smärta jag känner över att dagarna går utan dem går inte att jämföras med något annat. Jag kan verkligen känna det där stora hålet i hjärtat efter dem.
De finns såklart alltid kvar i hjärtat, men hålet efter deras fysiska närvaro kommer aldrig kunna fyllas igen, aldrig någonsin.
Jag kommer att lägga upp bild så småningom, just nu är den inplastad och röd.
Vill bekanta mig lite med den själv och sådär först innan jag medger världen den.
Idag känner jag mycket kärlek i mitt hjärta, på många sätt.
/A
Tung dag.
Idag känns som en riktig tung dag och jag har mått illa och haft en klump i både magen och halsen ända sedan jag vaknade och läste ett sms imorse. Det känns så himla tufft att veta att någon nära ska behöva gå igenom såna här saker, det ska inte existera över huvud taget. Livet är verkligen orättvist, även om man alltid säger att allt sker av en orsak. Men nu är det svårt att finna en vettig orsak till det här, det är bara så fruktansvärt onödigt och jag finner inte längre några ord, inga alls...
Tänker på dig <3
/A
091008 Torsdag
Lite läskigt att jag efter core/spinningen igår kom hem och blödde näsblod.
Visserligen har jag inte känt mig helt hundra ett tag nu med konstig huvudvärk och lite så, kanske är det stress?
I alla fall så var det sjukt skönt att träna och jag hade kunnat gå ut och springa efteråt till och med, fick en sån jädrans energikick av det.
Synd bara att det inte blir någon mer träning på nån vecka nu, tydligen ska man inte det om man nyligen tatuerat sig, och det gör jag ju imorn.
Fatta imorgon, nu är dagen snart kommen som jag längtat efter sen i Februari.
Äntligen ska jag få mormor och morfars tatuering.
Men jag får erkänna att jag är nervös, väldigt nervös, men också förväntansfull:)
Bestämde mig dock igår för att den kommer bli utan färg helt och hållet, något annat är inte jag även om jag allra helst hade velat ha den så lik bokmärket som möjligt. Men jag får tänka på att den kommer sitta på min kropp resten av livet och att jag måste kunna stå för den.
Den som känner mig sen länge och vet att jag ritat mycket i mina dagar, vet också att jag aldrig någonsin färglägger mina teckningar. Att jag alltid ritar med blyerts och skuggar. Har aldrig gillat att färglägga.
Känner mig nöjd med beslutet och tror att jag hade ångrat mig om den blev i färg.
Det är ju ändå deras tatuering, oavsett om den har färg eller inte, jag kommer ju ha kvar bokmärket i färg.
Idag är jag väldigt trött, kanske är det träningen igår, eller så är det detta tråkiga väder.
Tidigare idag strålade solen, och nu? Regn, vad annars?
Nu är sista labben gjord och papprena är inne, känns skönt att bocka av det!
Ska sätta mig och plugga lite nu en stund tror jag.
Mysa ned mig lite i soffan.
Har dock tre Kalle Anka tidningar som jag inte haft tid att börja läsa än.
Kanske får spara dem tills efter tentorna och ta en heldag i sängen med Kalle? ;)
/A
091007 Onsdag
En hel dag som kan sammanfattas som en halv dag med plugg hos Mickan.
Nu känns stressen lite mindre och arbetet i affärsjuridiken känns ändå rätt okej, inte så mycket kvar att göra egentligen. Det känns faktiskt väldigt skönt må jag säga.
Nu myser jag hemma i soffan, magen knorrar och är nervös.
Jag är nervös inför fredag, och jag vet inte längre vad jag vill. Skit!
Vill att klockan ska bli halv sju också, så att jag får gå och träna och avreagera mig lite.
Näääe, jag har inget vettigt i skallen idag inte.
/A
eller jo
GRATTIS ELIN PÅ DIN 20ÅRSDAG!!!
Snabbvisit
Nu har bror och Jessica precis åkt, det vart en snabb kopp kaffe och lite kladdis och såklart en rundtur här hemma. Måste säga att det faktiskt är väldigt härligt att få träffa någon från familjen, om än så för en sån liten stund. Dessutom känns det skönt att veta att de umgås och gör saker ändå, även fast de inte längre bor tillsammans.
Nej, de åkte inte bara hit för en kopp kaffe, de tog vägen förbi här på vägen hem från Ullared och Gekås ; )
Nu är hela lägenheten städat, nästan kliniskt, snacka om skönt.
Nu gäller det bara att jag och min andra hälft håller det såhär så mår jag bra.
På tal om honom undrar jag när han behagar dyka upp, han borde slutat för en halvtimme sen. Visserligen har han en hel den att ta igen efter att ha varit borta i två veckor. (Även om det var p.g.a. jobbet han var borta)
Ska smörja in mitt knä med lite zon salva och ge det lite kärlek. Hade väldigt problem med att bara gå ned för backen och till maxi förut, det gör sjukligt ont och på något sätt är det som om mitt inre skriker och är tillbaka för tio år sedan. Jag slutade med volleybollen just p.g.a. dessa smärtor. Faan alltså. Men jag tänker inte ge upp, jag ska fortsätta kämpa på med träningen, för jag gillar den verkligen. Får se till att välja sånt som är lite mer skonsamt för knäna.
Imorn blir det core/spinning igen, får väl hoppas på ett viktras på 0,9 kilo igen. Haha ;)
Jag har faktiskt hunnit med en hel del plugg idag redan, men nu ska jag krypa upp i soffan för lite till.
Det är tre veckor kvar till tentorna, så det är lika bra att hålla igång.
/A
091006 - Tisdag
Uppe alldeles för tidigt alldeles i onödan, så känns det just nu.
I natt har jag knappt sovit igen, det har varit varmt och trångt och mitt knä och arm har gjort så satans ont att jag bara har velat grina. Huvudvärken har sedan flera timmar varit ett faktum och jag hade mer än hellre legat kvar i sängen. Men nu är sängen bäddad och jag är uppe, sminkad och klar.
Tyvärr blev inte planerna för dagen som de skulle eftersom jag borde varit och pluggat för en timme sedan, men det blir hemmaplugg idag, det fungerar bra det med faktiskt. Ska se till att få riktigt mycket gjort.
Senare i eftermiddag/framåt kvällen får jag kanske finbesök av broder : )
Hoppas verkligen att de har tid att titta förbi, det skulle göra min dag!
Blir man förresten trött på vårdcentralen eller trött på vårdcentraler?
Försök få tid hela morgonen och när jag väl får prata med någon så ber de mig återkomma imorgon eller torsdag igen, dels för att de skulle beställa mina journalen hemifrån men också för att det inte fanns några tider.
Jippeey, jag som verkligen älskar att behöva ringa folk. MORR.
/A
The love of my life
Iiih om ett par timmar så är han äntligen hemma!
Ju närmre klockan slår desto pirrigare i magen blir jag och desto mer inser jag vad jag faktiskt har saknat honom!
Kärlek är verkligen en riktigt speciell känsla och att ha fått tillbringa snart sju år med honom känns verkligen obeskrivligt, mer äkta än så kan jag nog inte få. I år har vi varit förlovade i två år, men jag minns dagen lika klart än. <3
Gårdagen i Göteborg
Jag startade dagen igår klockan nio med att tanka bilen, hämtade upp Mikaela och så for vi mot Göteborg.
Efter några om och men och ett hjärta som rusat i 200 så fick vi parkeringsplats på rätt ställe.
Mötte upp Björkan inne i Nordstan, köpte en kaffe-take-away och Björkan visade oss turister runt i Göteborg.
Hon var en duktig guide även om hon verkade tycka att vi var riktiga lantisar som inte kände till alla ställen hon visade, haha, hon är så söt!
Besteg berg, okej, kanske inte riktigt så, det var ju faktiskt en trappa upp, och njöt av en utsikt som sträckte sig över nästan hela Göteborg.
Vi tog oss ned igen och tog en runda på stan.
Det blev inte så mycket shoppat, men det gjorde inte så mycket. Det var bara så himla mysigt att gå runt i Göteborg med solen som sken och med mina absoluta favoriter som sällskap.
Hemlisen till Marcus blev det inget av. Hade tänkt köpa med en sängstomme hem från IKEA.
Men eftersom Björkan bestämde sig för att följa med oss till IKEA fastän hon inte tänkt det från början så fick den inte plats. Men helt ärligt, så hellre en dag med Björkan än en ny sängstomme. Den får Marcus och jag fixa en annan gång ;) Och tack vare det så fick vi komma och hälsa på hemma hos henne och Daniel i Kinna där det bjöds på knäckemackor, kaffe och delicatobollar, snacka om att bli ompysslade. <3
Jag slog upp dörren här hemma vid nio på kvällen, så det blev verkligen en heeel dag, men tänkt vad dagen gick fort.
SNYGGINGAR! Jag tycker så himla mycket om er. Ni bjuder alltid till härliga skratt och ni bara växer och växer i mitt hjärta för varje dag.
Jag förstår inte hur jag har kunnat haft sån tur att jag hittade inte bara en, utan två riktigt fina vänner som jag har kunnat komma så nära på så kort tid.
Ni vet väl om att ni betyder massor för mig och att ni finns i mitt hjärta för att stanna?
TACK, för en superhärlig och rolig dag tillsammans
Du är inte vad du en gång var och kommer aldrig bli densamma.
Tänk att vakna upp en dag och allt är förändrat.
Att en person man trodde man känt visat sig inte vara just den personen.
Att se personen från en helt annan vinkel och inse att så många pusselbitar fallit på plats, av bara ett endast ord.
Att den personen jag kände sitter fast under ett annat jag, som om den sitter fast i en bur. En personlighet som aldrig tidigare visats.
Jag kan kanske inte påstå att det kommer bli annorlunda nu, eller att jag egentligen bryr mig så himla mycket om det, det är ett avlutat kapitel. Men jag kan ändå känna sympatin och förstå saker som jag tidigare inte förstått, jag känner medlidande och jag är ledsen att det blev som det blev även om jag vet att det inte är något jag kan eller någonsin har kunnat göra något åt, eller någon annan heller för den delen.
Personen är inte vad den en gång var, och det känns ledsamt att veta att den heller aldrig kommer bli densamma, varken i mina ögon, eller någon annans.
Det känns på något sätt skrämmande, en helt ny människa har kommit in i mitt liv som egentligen redan funnits där sen tidigare, mysko känsla.
/A
Mysig kväll hos Mickan
Efter en hel dags slöande/pluggande/mysande här hemma så begav jag mig över till Mikaela nu ikväll. Där bjöds det på nybakade muffins och idol/lyxfällan/snack. Ett mysigt avslut på en annars ganska seg dag.
Imorgon beger vi oss till Götlaborg för att möta upp Björkan. Vi ska på seconhand jakt och bara njuta av varandras sällskap och förhoppningsvis komma hem med lite fynd.
Efter rundan på stan beger vi oss mot Ikea för lite hemlighetsmakeri, ska överraska Marcus tills han kommer hem, mer om det senare ; )
Ska strax krypa ned i sängen och vila upp mig inför imorgon, men idag tänkte jag inte lägga mig så tidigt. Är trött på att ligga i sängen och vrida och vända på mig tills jag somnar så ikväll tänkte jag försöka vara riktigt trött. Dock är jag riktigt pigg nu så jag lär knappast hinna bli trött, kan inte sitta uppe hela natten ju.
Jag är förövrigt riktigt jäkla pepp på träningen nu alltså, så himla mycket roligare att träna tillsammans med någon, speciellt med någon som är lite tävlingsinriktad och som gör mig tävlingsinriktad, ingen vill ju vara sämst liksom : )
Nej, nu får det bli sängen, morgondagen kommer bli toppen och jag behöver all min skönhetssömn!
/A
Open your eyes my friend
se dig om
det är här du bor
där hänger jackan
där står dina skor
vilka öden förde skorna hit
nu är liten stor
nu är himlen vit
se dig om
här är din beskärda del
stor eller liten
trasig eller hel
blev du stärkt av allt eller sårad och öm
vad blir rätt och vad blir fel
när släpper man en dröm
se dig om
är du hungrig eller nöjd
är vägen snårig
eller öppen och röjd
du kan sitta upp nu eller kasta dig av
på väg mot himlens höjd
eller på väg ner i din grav
se dig om
är det nånting du vill ha
är det nåt du har sagt
eller nåt du aldrig sa
ska du rättas in i leden eller söka strid
vad ska du ge vad ska du ta
hur bidar du din tid
se dig om
det är här du står
det är en dag imorgon
det var en dag igår
det mörknar ute snart är natten här
vad du än förutspår
vem du än är
You know I can't smile without you
Oktober är kommen och det är iskallt i vårat vackra land, åtminstone här i Borås.
Bostadsrättföreningen har precis varit osnåla och satt igång värmen, det var verkligen på tiden!
Jag trodde att jag skulle vara hela slut i kroppen idag efter gårdagen men det är jag faktiskt inte.
Dessutom visade vågen -0.9 kg imorse, det gillas mycket, om om det ska vara så lätt så är det jag som är stammis på core/spin varje vecka. Haha. Nu tror jag ju mer på att jag hade turen på min sida just denna morgon, det är ju rätt vanligt att man pendlar något kilo upp och ned hela tiden. Men jag tänker leva gott på det ett litet tag ändå :)
Idag ska jag försöka röja undan lite plugg, det ska bli skönt. Tror jag ska ha en riktig hemmamys dag faktiskt.
Imorgon blir det Götet med mina favoriter och sedan filmkväll:)
/A
(Nu är det bara två dagar tills Marcus kommer hem igen, gissa om jag längtar efter honom, men veckorna har gått otroligt snabbt faktiskt och jag har verkligen haft det bra under tiden.)