AnnaIda

Ledighet är underbart :)
Vaknade halv nio av mig själv, men låg kvar och myste i sängen en timme.
Vi knatade upp, drack kaffe och satt för en gångs skull tillsammans och åt frukost.
Sen gjorde vi oss iordning och tog en tur på stan, sen vidare upp till några affärer på knallen.

Vi har laddat upp med cider, nytt spel till Wii och godis inför kvällen.
Kvällsmaten blir en alldeles underbar sushi.
Med andra ord är denna dagen ladda med mys till tusen!



Jag lyssnar på Cornelis Vreeswijk och Lars Winnerbäck samtidigt som jag njuter.
Bredvid mig ligger högar av suddludd som vittnar om min sysselsättning.
Jag är klar med ett litet projekt, eller grunden. Nästkommande projekt blir att färglägga, jag är livrädd. Jag har aldrig gillat att sätta färg på mina teckningar. Jag tycker om känslan det svart-vita för med sig. Men för att få fram den känslan jag vill av det här så behöver den sin färg. Jag kan tyvärr inget mer säga än så.
Jag är självkritisk och är inte alls så nöjd som jag hoppades, men egentligen så behöver det aldrig bli perfekt. Det är väl det som är charmen när man gör något där ens hjärta är  med i utformningen? Att det sen syns att det inte är en datareproduktion och att jag faktiskt lagt ned ett par timmar förstärker det hela.


Nej nu ska jag mysa över mig i soffan för lite spel.

Ha en mysig helg!


/A

Marcus är utan att överdriva helt klart bäst.
Vi kröp ned i sängen tillsammans igår och varken han eller jag kunde somna på direkten.
Jag är väl inte förvånad över att jag inte kunde det men han brukar somna så fort huvudet landar på kudden, ibland tror jag till och med att han somnar på väg ned.

I alla fall, efter några timmars försök att somna så orkade jag inte mer, flyttade över mig till soffan och bröt ihop. Det fanns ingen hejd på tårarna. En stund senare kommer Marcus ut och sätter sig bredvid och håller om mig. Han är lika hjälplös som jag och han kunde egentligen inte säga något för att göra det bättre men ändå så satt han där med mig, mitt i natten, fast han skulle upp tidigt.
Tillslut fick han med mig in till sovrummet och sängen igen i ett försök att få mig att somna. 
Han kliande mig i håret och på ryggen sådär mysigt ända fram till att jag somnade, och jag somnade nog inte på en timme. Han är min klippa!


Jag blir så ledsen och frustrerad och tyvärr går det ut över honom. Den här veckan har han spenderat ett par nätter ensam i sängen medan jag försökt somna i soffan.

Igår kände jag för första gången på många, många år att jag aldrig tidigare mått så himla dåligt.
Det är psykiskt jobbigt att inte sova, det blir fysiskt jobbigt för att jag är trött hela tiden och får huvudvärk. Jag orkar inte med ett socialt liv och ännu mindre har jag lust att ta mig iväg och träna fast jag egentligen tycker det är så himla roligt. Men det är inte roligt när jag har huvudvärk eller är som en zombie. Det är heller inte roligt att jag skäms så över hyn att jag inte vill visa mig där svettig med smink som inte täcker längre.
Min hy är så jäkla crappy att jag inte ens vill se mig i spegeln och ännu mindre vill jag att någon annan tittar på mig. Jag känner inte igen känslan och maktlösheten. Det känns som jag testat det mesta nu.
Allt blir ju såklart en enda ond cirkel, hyn är säkert dålig för att jag inte sover ut ordentligt någon gång och jag sover dåligt för att jag mår dåligt över hyn. Men vart i cirkeln ska jag börja?


Ibland skrattar jag bara åt det. Det känns som att jag sov ut ordentligt som tonåring och fram tills för ett par år sedan. För nu sover jag knappt alls. Jag vet inte om det kanske beror på att jag inte behöver tio timmars sömn, men fem känns då alldeles för litet.
Jag ska försöka ta tag i det till veckan, om jag hinner med innan jag åker till Lena, annars får det bli veckan efter.
Kila iväg och prata med någon på vårdcentralen om vad som kan hjälpa mig.
Jag har alltid trott att jag har kunnat klara ut problem på egen hand, men jag märker nu att det inte längre är hållbart.



Tack för att du finns M, du är bäst! ♥

  

Är det inte typiskt att på sin lediga dag åka på en huvudvärk som inte är av denna värld? En huvudvärk som tenderar att gå över till migrän vilket sekund som helst och som gör att ögonen tåras. Gaaah.
Jag orkar egentligen varken titta på tv eller sitta vid datorn men något kul måste jag ju få göra ;)
Jag har tagit tablett och fyllt på med kaffe så jag hoppas att huvudvärken bestämmer sig för att bege sig iväg snart.
Klockan är tre och det känns som att hela dagen snart är slut, jag som hade massa roligt att fixa.
Har med andra ord inte gjort något utav det alls. Fast jag har ju helgen på mig också så det är inte hela världen.


Jag längtar fruktansvärt mycket efter onsdag för då beger jag mig med tåg upp till Örebro för att spendera ett par dagar hos min ängel. Lena och jag var oskiljaktiga sedan vi träffades på ett mellanstadie disco :)
Under högstadietiden tog tog vi sällskap till skolan varje dag, sågs på varje rast, tog sällskap hem oavsett om vi inte slutade samtidigt, sa hej då vid hennes dörr och direkt när jag kom hem till mig så tog vi upp telefonen och ringde varandra. Våra föräldrar blev galna på oss! :)
Vi har gått igenom mycket här i livet tillsammans även om vi under många år gjort det på varsitt håll. Vissa vänskapsband är omöjliga att klippa sönder och det kan låta töntigt men på något sätt bär jag ändå med mig henne varje dag. Jag har flera skokartonger fulla med små brev och lappar vi skrev till varandra när vi inte sågs. Alla kärleksproblem eller familjebekymmer som vi har avverkade finns sparade. Lena är helt klart en väldigt speciell och kär vän för mig och även om vi knappt ses eller pratar med varandra så är vi ändå delaktiga i varandras liv på något sätt och jag hoppas att det alltid kommer att förbli så ♥

Senast vi sågs var i påskas då jag tog bilen över till Örebro över en dag så nu är det verkligen på tiden att vi tar igen lite förlorad tid. Så jag bor hos henne onsdag till fredag. Hade gärna stannat längre men det är absolut bättre än inga dagar alls :) Det nästan pirrar i magen på mig så förväntansfull är jag!


/A

 
OBS! Inte jag som ritat ;)

Jag är trött, tröttare, tröttast just nu och ögonlocken känns så tunga att det krävs rejäla kraftansträngningar för att hålla dem öppna. Har sällan längtat så mycket efter att få bädda ner mig som nu. Jag längtar lite extra mycket eftersom jag är ledig från skolan imorgon och kommer att få skrota runt här hemma ensam under dagen och göra precis ingenting. Det ska bli himmelskt!
Jag har dock några saker på agendan, två viktiga, och j o b b i g a, samtal som jag måste ta tag i imorgon.
Sedan ska jag slå en ett stoort paket. Jag ska rita två, eller kanske rentutav fyra födelsedagskort, wiie.

Jag kanske borde lägga upp lite av mina alster emellanåt?
Jag har sagt det tidigare men säger det igen, jag ångrar gruvligt mycket att jag inte har hållit i mina kunskaper inom teckning eller för den delen tagit tillvara på min talang. Jag måste hela tiden underhålla det för att vara bra. Det tar en tid att öva upp sig igen, men jag vet ju att det finns inom mig.
Sen, finns det något mer rogivande än att ta fram sina papper och pennor och börja teckna? Sitta i sin egna värld med musik i bakgrunden och bara låta kreativiteten flöda fritt?
Tack morfar, jag har ärv min talang från dig och jag tänker inte låta den gå förlorad.♥

Nu ska jag hämta upp och vika den sista tvätten för dagen, sen dusch och sen S Ä N G E N :)


/A

Det blev onekligen en lång dag i skolan idag, 9-17.30, men det får det vara värt eftersom vi blev klara med ett av två arbeten. Jeaay! Min kropp vittnar om en kall lokal med rätt dålig luft vilket innebär att jag känner mig febrig och hängig. Det kan även bero på att jag inte kunde somna i natt.
Nu börjar jag komma till insikt om att det inte ens ör värt att försöka att somna de nätter som är runt fullmånen. Jag har somnat som en klubbad säl hela veckan men i lördags gick det bara inte hur trött jag än var, och igår såg jag varför, det var fullmåne. Konstigt hur kroppen kan påverkas på ett sådant sätt, men det är tydligen ett vanligt fenomen och jag är inte ensam om det, fast det är egentligen inte tröst för mig.

Helgen spenderade med svärföräldrarna på besök, och det var mysigt att ha dem här. Har knappt träffat dem i höst nu eftersom vi "gått om varandra" där hemma.


Nu ska jag snart mysa ner mig lite i soffan, det är en låång pluggdag som ligger framför oss imorgon igen då arbete nummer två måste bli klart. Tur att jag har såna härliga människor att arbeta med, det gör det hela mycket lättare faktiskt!


/A

Jag är så fruktansvärt trött, det känns som att jag går runt i en ständig dimma och jag har nästintill tunnelseende. Det kan kanske förklara varför jag vaknade med huvudvärk i morse, som jag trodde skulle bli bättre men som istället utvecklades till migrän efter en stunds plugg på bibblan, en tablett och en halvliter vatten senare var jag åter på banan.
Efter en förmiddag med intensivt plugg och en eftermiddag med för en gångs skull en helt okej och vettig föreläsning så har jag tömt hela min kropp på energi, huvudvärken har nästlat sig tillbaka och jag vetetusan om jag orkar röra mig ur soffan mer idag.

Just nu vill jag mysa ner mig i soffan med lite god mat framför något bra på tv med M.
Men jag vet att när han kommer hem så sätter han igång med städningen, fy tusan vad han är bra. Det bäst är att jag dessutom fått lov att lata mig och titta på när han städar. Dock har jag varit snäll och plockat allt så han behöver "bara" damma av allt, dammsuga och våttorka. Han påpekade faktiskt själv igår att det behövdes, dels för att han såg att det är dammigt här hemma men också för att han märkt på mig att jag börjat bli snuvig. Kan inte vistas i miljöer som är dammiga, en stund går såklart bra men att bo i damm är inte det bästa för mina luftvägar. Han är för go ibland faktiskt.

Men, jag behöver nog slänga ett par ögonkast ner i Sköldbergs poetiska logik inför seminariet imorgon, känner att jag just nu har noll koll och blandar ihop allt. Gaah.


Vi tog oss en välbehövlig pluggvila imorgon, vilket innebär SOVMORGON!
Eller, pluggvila är fel, hemmaplugg är mer rätt. Vi bestämde oss för att inte ses för att vi alla är i rejält behov av att få sova ut lite efter intensiva pluggdagar. Verkligen inte mig emot.


Idag kom Ms julklapp, dock vet jag inte vart jag ska gömma undan den så länge utan att han hittar den.


/A

Jag har fått in vanan att direkt när jag kommer hem och innanför dörren så tvättar jag bort allt smink så att mitt ansikte får vila, sedan sätter jag mig på min plats vid köksbordet och pluggar fram tills att jag inte orkar mer eller inte har något mer att göra. En god vana om du frågar mig.
Idag blev jag klar tidigt och det känns riktigt skönt att få mysa ner sig i soffan och titta på förkväll.

Nu står potatisen och puttrar på spisen och alldeles strax är det dags att panera lite rödspätta filéer för att sedan steka på och avnjutas - MUMS!
Är det något i matväg som jag verkligen älskar så är det fisk, av alla dess slag.

Efter maten är det dags att mysa ner sig i soffan igen, med bästa sällskapet ♥
Jag har känt mig nykär ett bra tag nu och det pirrar sådär härligt i magen.


/A

Jag är en planeringsmänniska, och har nog alltid varit. Oftast har jag dock varit alldeles för dålig på att planera mig tid på optimalast sätt, men jag tror jag nu börjar lära mig.

Jag lovade mig själv, efter en dyrbar present, att jag skulle ta skolan mer på allvar nu och nog har jag gjort det allt. Är det något jag prioriterar i första hand nu så är det skolan och inget slår nog känslan av att bli klar med plugget i tid och kanske till och med vara klar i god tid innan vilket jag faktiskt har gjort de senate veckorna.
Med andra ord så är mina helger precis så som de ska vara, pluggfria, istället planerar jag in allt plugg under veckorna och inte softar i soffan där jag annars brukar hamna under vardagarna. För visst är det bra mycket mysigare att krypa ned i soffan när kvällen kommer tillsammans med M istället för att sitta där och jäsa hela dagen.

Tummen upp för mig :)

Jag är sedan en timme tillbaka faktiskt klar med dagens måsten och har inväntat att Marcus ska komma hem. När han kliver innan för dörren ska vi bege oss mot friskis, jag ska förnya mitt medlemsskap och han ska skaffa ett. Nu är det slut på ursäkter framöver.
Jag kommer dock inte ha nåra specialla mål med träningen, det blir mest ett stressmoment för mig då, utan jag ska gå när jag känner för det och inte känna att jag måste gå dit.
Den här terminen kommer det bli mycket gym också, förra året/termninen besökte jag inte den delen en ända gång.


Nu borde hjärtat snart komma :)


/A

Okej, okej, okej, jag vet, jag är den sämsta bloggerskan (jag vet inte ens om det är något jag vill kalla mig, vad säger ni om er själva?) i världen.

Fast, min otroligt tunna uppdatering har sin förklaring.
Det är så att jag har prioriterat plugget framför allt annat ett tag nu, men däremellan dök det upp något som jag har klurat, filurat och funderat på.

Jag fick ett jobberbjudande, ett som egentligen passade in på mig lika bra som handen i handsken. Jag har alla kriterier och det passade utmärkt med min utbildning och det är dessutom i den stad där jag hoppas att vi en dag hamnar.

M e n efter långa överväganden av plus och minus sidor så tror jag att minussidan vann.
Jag är helt enkelt inte redo att hoppa av skolan, bege mig från Borås, inte än.
Jag hade aldrig tvekat om det skulle ha varit om ett år, eller kanske inte ens om ett halvår, men nu är för tidigt. Jag hade kanske heller aldrig tvekat om det inte vore så att mitt beslut även påverkar en till, det påverkar Marcus egentligen mer än det påverkar mig i nuläget. Det är svårt att säga, jag kan egentligen inte tala om hur jag hade resonerat om jag varit singel.

Så, jag har helt enkelt vridit ut och in på mig själv för att veta vad jag vill och försöka ta hänsyn till alla aspekter och i slutändan nu tror jag att jag är nöjd med mitt val. Magen och hjärtat känns lugnare och jag tror inte att jag är riktigt färdig med Borås än.


Jag lever med tanken på att allt sker av en orsak och det som är menat, det är menat.
Så med andra ord så kanske det väntar något ännu bättre runt hörnet, vem vet?


Det är i alla fall så läget har varit det senaste.


/A

Idag har jag haft den mest effektiva och längsta pluggdagen på länge faktiskt.
Klev upp åtta imorse och har sedan dess läst om Human Resource Management, renskrivit anteckningar till Björkis och Julia, lyssnat på och skrivit av en av intervjuerna vi gjorde och spelade in häromdagen.
Nu tänker jag faktiskt lägga ned för dagen och njuta av kvällen och faktiskt känna mig riktigt nöjd över att känna mig rätt klar med veckans plugg hemma och det är bara tisdag, wiie :)


Helgens bravader och maskerad återkommer jag med någon annan dag, är rätt trött på att sitta vid datorn just nu så jag lägger även ned det för kvällen.




Alla mina tankar går till en kär vän idag, jag önskar så att jag kunde göra något för dig ♥



/A

Jag hade svårt att sova i natt, men för en gångsskull så brydde jag mig inte så mycket om det.
Jag tittade på ett par avsnitt från säsong två av Satc och jag låg där i våran stora säng ensam med ett riktigt fånigt leende på läpparna.

Kärlek är allt annat än lätt, och speciellt när man varit ett par så pass länge att man kan varandra utan och innan och den där nyförälskelsen sen länge dragit sig tillbaka. Det krävs mycket energi från båda håll och det kanske inte alltid är så lätt att visa den uppskattning man bör.
Det som ändå gör det hela värt det, det är att jag faktiskt har möjlighet att emellanåt känna den där pirrande nyförälskelsen och fjärilarna i magen även efter åtta år.

Det är galet när jag tänker på det, åtta år. Åtta underbara år med Marcus och det kan nog inte kännas mer rätt än så. Vi har våra upp- och nedgångar, och dessväre fler av de nedåtgående men det är också det vi måste jobba på och jag tror att vi äntligen har kommit till den insikten båda två.

För tänk, denna vecka har varit som på rosa fluffiga moln, vi har kramats och pussats sådär töntigt och inte velat släppa taget om varandra och det är ju hundramiljoner gånger bättre än att vara sura på varandra för små världsliga ting. För visst är väl ändå kärleken störst av allt?

Marcus har sagt många fina saker till mig under veckans gång och det är nog därför jag har det där fåniga leendet på läpparna, så länge jag vet att det är varandra vi ser oss med i framtiden så kommer vi att fixa allt.
Det låter som en klyscha men jag känner mig inte hel utan honom, varje gång jag är ensam hemma så känns det som att en del av mig är borta. Mind hand passar bäst i din, vi är som skapta för varandra.


Jag längtar efter saker jag aldrig trodde jag skulle längta efter för ett par år sedan.

Du är mitt allt, den största kärleken av dem alla.
Du är värd att dö för.
♥

/A

Oj vad jag har varit sämst på att uppdatera.

Släktträffen i helgen var otroligt rolig och alla mostrar/morbröder var på plats, plus ett par kusiner också.
Lärde känna "nya" morbror och en av hans söner.
Det var läskigt att han påminde mycket om morfar, inte direkt till utseendet men hans kroppspråk och sättet han rörde på sig eller hur han bara satt. Jag fick nästan rysningar av det. Att någon som aldrig träffat sin egen pappa kan föra sig på exakt samma vis, det är rätt läbbigt.


Det var ett kärt återseende att få träffa M igen efter en vecka utan varandra.
Det märks att vi båda funderat på det vi pratade om innan ha reste för de senaste dagarna har varit helt underbara, det är som att vara nykär igen.
Ikväll är jag ensam hemma igen och det känns tråkigt när han nyss varit borta men å andra sidan så är det bara fär en natt så jag ska försöka njuta av en kväll för mig själv och pyssla med lite saker inför helgen.


I helgen vankas det maskerad och firande av Elin som blir 21 idag :)
allt har klaffat till det bästa så nu är hela outfiten plus hatt fixad! Whopidooo :)


Nu ska jag faktiskt plugga lite, känns mer som regel än undantag nu för tiden men om man tar lite varje dag istället så blir det inte så tufft i slutändan sen.


Det var allt för nu.

/A

Jag känner mig otroligt glad. Jag har velat fram och tillbaka om huruvida jag ska hoppa av skolan och jobba eller fortsätta läsa kurser som inte riktigt ger mig det jag vill eller behöver bara för att få ut en kandidatexamen.
Men från mötet igår och min kursregistrering idag så känns allt så mycket bättre. I vår kommer jag att läsa Redovisningens grunder och tekniker och det är precis vad jag vill och behöver, vilket gör att hela den här hösttermninen helt plötsligt känns värt allt slit. Feel's good! Jag får äntligen lite ro i sinnet och nu känns det som att jag gör rätt.


Klockan tickar och det börjar närma sig hemåtfärd. Väskan är packad och står färdig i hallen. Nu inväntar jag bara ett samtal från mitt resesällskap om att jag ska hämta upp dem. Det blir dock om en eller två timmar så jag vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med under tiden.


Tog en snabb runda på stan förut men kom inte hem med något annat än 9 par örhängen för ynka 29,50 :)
Spanade in dem igår när jag och Björkis var på H&M men det blev bråttom därifrån för att hinna med buss, så jag köpte dem idag istället. Jag vet att de knappast lär hålla speciellt länge, men för det priset så kan det verkligen få vara slit och släng. Ska preparera dem med lite genomskinligt nagellack så kanske de håller liite längre, om inte annat mår mina öron bättre av det.

Annars lyckas jag rätt okej med att hålla i mina pengar denna månad, det finns inget i affärerna som intresserar mig och jag har köpt lite små saker för småsummor så shoppingbegäret blir åtminstone stillat.
Det enda jag egentligen behöver skaffa nu är grejer inför Elins maskerad nästa helg, framförallt en hatt! Att vara the mad hatter från Alice i underlandet utan att ha en hatt är ju helt enkelt inte riktigt okej så jag ska spana runt på loppisar framöver. Lite ont om tid dock, får se om någon har öppet hemikring i helgen.





nej usch vad jag bara babblar, jag vill åka nuuuu ;)


/A

Det pirrar i magen på mig idag, kanske för att jag ska hem till Degerfors ikväll men kanske också för att jag vet att nästa gång jag kliver innanför dörren här hemma så är jag inte längre ensam och jag möts av en förhoppningsvis varm famn.
På sätt och vis ångrar jag att jag ska åka hem för jag hade verkligen velat vara hemma när Marcus kommer imorgon, men å andra sidan, vad gör en dag mer för skillnad i det stora hela?
Dessutom så ser jag fram emot släktträffen som stundar på lördag.

Jag längtar tills nästa onsdag eftermiddag, då har plugget lugnat sig en aning och två semninarier har gått av stapeln. Jag behöver ha lite lugna pluggdagar hemma så att jag kan slippa sminka mig och försöka ta hand om min hy lite.
Den blir bara värre och värre, antingen beror det på att det blossat upp tack vare vitaminerna jag äter och förhoppningsvis går över sen, annars beror det på att hösten är här och då behöver jag nog boka in ett besök hos vårdcentralen så att de kan hjälpa mig få bukt på det här.

nej nu ska jag packa och ta en runda på stan för att se om jag hittar något fint att ha på mig på lördag.

/A