AnnaIda

Jag har en mindre bra kväll nu känner jag. Inombords är det kaos av förvirrade känslor och tankar. Det är nog så att man inte är byggd för för snabba förändringar i livet. Det tar ett tag att komma in i nya vanor och nya mönster - helt klart. Att dessutom bli lämnad ensam ännu en vecka är ju inte direkt något som underlättar.

Jag har svårt att sätta ord på virrvarret inom mig. Jag vet egentligen inte vad det beror på. Jag oroar mig helt klart för hösten, hur det blir med jobb och allt. Dessutom finns det vissa förvirrade känslor vad gällande andra saker också. Något som jag faktiskt inte riktigt trodde på innan.

Något som är ännu svårare är att sätta ord på är andras känslor och tankar. Det är rent av omöjlig. Dock är jag bra på att läsa av andra, många gånger är det bra men lika många är det mindre bra. Jag vet inte hur det är i just det här fallet. Vad gör man när man tror att ord bara är ord utan någon mening? Hur tar man egentligen reda på om det som sägs är sanningen eller om det är den enklaste utvägen? Är vi sådana vanemänniskor att vi hellre är olyckliga och trygga än att försöka våga och finna lyckan? Är vi så dumma? Eller är det rent av så att vi tror på det vi gör så innerligt att något annat inte finns som ens en möjlighet? Frågetecknen är fruktansvärt många ikväll, dessvärre tror jag inte att de kommer att någonsin kunna rätas ut helt och hållet heller. Kanske är det lika bra - vad vet jag?

Vad följer man. Hjärtat och den lilla pirrande känslan eller förnuftet och magen. De säger sällan samma sak och vill ännu mer sällan gå samma väg tillsammans. Hur gör jag för att de båda ska komma överens? Det är nämligen där jag vill hamna, det är då jag tror att jag funnit min livsväg. Så länge jag har både hjärtat och magen med mig i det jag gör - då kommer jag vara trygg i mina beslut.


/A

Jag tänker inte ens be om ursäkt för den extremt dåliga uppdateringen. Senaste veckan har jag både fått hem Marcus och sett honom åka iväg igen. Nu är han i Frankrike och lever loppan, jag unnar honom det men det är verkligen tomt här hemma. Det är bara en lägenhet utan honom, med honom är det ett hem. Han är som ett riktigt yrväder här hemma och nu har stormen lagt sig.

Vi börjar få ordning i lägenheten, den är långt ifrån klar men sovrummet är min tillflyktort nu, innan ville jag inte ens sova där inne och nu skulle jag vilja ligga där i sängen hela dagarna. Tänk vad lite nya möbler kan göra.

Annars då? Mitt mående har gått upp och ned och en dag fick jag till och med gå hem från jobbet för att jag mådde fruktansvärt dåligt. Jag känner mig inte helt hundra än, mitt hjärta slår konstiga slag emellanåt och det skrämmer livet ur mig.

Jag jobbar nästan varje dag. Jag har nu jobbat fem dagar i rad, är ledig idag och sen blir det sju dagar på rad. Intensivt kan man verkligen säga, jag får hoppas att det kommer synas på kontot sen i alla fall. Min allra första ikea-lön kommer på måndag, den kommer inte vara så stor men varmt välkommen.

Min och Elins resa börjar närma sig, snart bara tre veckor kvar. Jag längtar fruktansvärt mycket efter den! Hela jag behöver lite sol, värme, bad men framförallt ledighet! Det är tufft att gå från heltidsstudier till att jobba heltid på ett jobb där jag står och går heeela dagarna och samtidigt ska ha servicekänsla från topp till tå. Mina knän har tagit hårt på det, speciellt det ena. I förrgår kunde jag knappt gå, igår använde jag knäskydd vilket underlättade. Idag ska jag försöka vila benen ordentligt.


Jag har många tankar och funderingar som snurrar i huvudet hela, hela tiden. Det är snart dags att ta hand om dem på riktigt och vissa beslut måste snart fattas. Jag kan inte dra ut på det längre, det mår ingen bättre av.

/A

Jag kan inte med ord beskriva hur mycket det pirrar i magen på mig, om tre-fyra timmar kommer Marcus HEM! Jag har nu "provat på" att flytta och bo ensam och visst har det varit skönt att vara ensam vissa stunder men inget slår att ha någon att dela hem med. Jag skulle ljuga om jag sa att jag bara ser fram emot det, det är faktiskt med lite blandade känslor också, mest för att han åker iväg för en vecka igen nästa helg. Det känns lite som att få kakan och sen förlora den igen. Förra sommaren var en av de bästa på länge och tyvärr kommer den här kännas som en av de sämre. Det enda jag har att se fram emot i sommar är min och Elins resa och hade det inte varit för den hade jag nog deppat ihop helt!

Nu tänker jag antingen lägga mig ned och sova lite eller gå ned på stan en sväng. Det lutar mest åt det förstnämda, det är inget vidare kul att gå på stan själv ändå. Imorgon blir det en lång dag på jobbet men det ska bli härligt att ha någon hemma som väntar när jag kommer hem istället för en tom lägenhet.
I helgen ska det spenderas pengar och skruvas möbler tills knogarna blöder.


/A

Jag bestämde mig för att inte åka över till Degerfors och det har visat sig vara ett bra beslut. Migränen kom tillbaka och jag har mest legat däckad på soffan, halvt sovande halvt vaken. Så mer lajbans än så har inte min dag varit direkt. Tråkigt nog så skiner solen nu och det ser riktigt härligt ut ute. Imorgon kommer äntligen M och jag slipper vara ensam mer. Det känns ju verkligen mer påtagligt att jag är ensam och inte känner någon i Karlstad när det är fint väder och man helst skulle sitta i en park och hänga nånstans med sällskap. Behöver jag ens påpeka att jag är blekare än på många, många år? Jag är nästintill genomskinlig nu, och det är juli!

Mitt humör är inte riktigt på topp idag och det kan ju såklart bero på att jag inte mår bra och känner mig otroligt sällskapssjuk. Dessutom är jag otroligt sugen på att ta fram ritblocket och rita men har inget bra ställe att sitta på. Istället filurar jag på en blivande tatuering, jag som inte skulle ha någon mer - vem försöker jag lura?

Det är många tankar som snurrar också och det finns ett beslut jag måste ta snart och jag försöker väga för och nackdelar och tänka förnuftigt. Jag vet dock inte om jag har tillräckligt under fötterna för att ens fatta det här beslutet.


/A
 

Idag är jag ledig, klockan är strax efter tolv och jag sitter fortfarande i nattlinnet. Igår var jag en trött tjej på jobbet, kände mig riktigt sliten och sista timmen började huvudvärken förvarna. Senare igårkväll så kom migränen och jag har tampats med den nu på morgonen. Just nu har jag den under kontroll i alla fall. Antar att jobba sex dagar i sträck samtidigt som det är kaos inombords och i lägenheten spelar in en hel del i måendet.

Just nu är jag i valet och kvalet om jag ska ta bussen till mor och far senare idag eller inte. Det var tänkt så, fram tills för någon timme sedan då min date för morgondagen ställde in. Eftersom både mor och far jobbar under morgondagen känns det inte så spännande att åka dit och sitta där själv, då jag kan lika gärna skrota runt i pyjamasen här hemma och vänta på mitt hjärta som kommer HEM imorgon! ♥

Jag får helt enkelt se, vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med under två dagar ensam i Karlstad. Det suger att jag inte känner någon här!

Nej. Jag ska nog kanske ta mig en dusch och tvätta mitt flottiga hår. På tal om hår är jag i stort behov av en förändring! Funderar på att lägga i några tunna ljusa slingor för att få det lite sommarfräscht. Kommer ju ändå aldrig ut i solen så att det får chans att blekas naturligt. Jag är också sugen på att kapa av det. Dock vet jag inte riktigt om jag verkligen vill det eller om det bara är stundens invigelse eftersom jag är så trött på mitt tråkiga hår. Aja, det tåls att funderas på.

Någon som vet nån bra frisör i Karlstad? ;)

/A

Förkylningen försvann lika snabbt som den kom, inte mig helt emot. Jag känner mig helt bra igen förutom en näsa som är lite rinnigare än vanligt - kunde vart värre.

Inom mig bor ett kaos som heter duga, känslor och tankar är i ett enda virrvarr och jag går från att studsa på moln med en pirrande känsla i magen till att känna mig minst på jorden och väldigt, väldigt ensam. Att det dessutom råder ett mindre kaos i lägenheten som jag inte har tid att få ordning på gör inte direkt något för att hjälpa mitt välbefinnande.

Jag har sovit ute på soffan de senaste nätterna, vilket visade sig vare ett ganska bra val. Här ute har jag i alla fall somnat relativt snabbt och sovit ganska så gott. I sovrummet sov jag knappt alls.

Idag tog jag tag i hallen och vardagsrummet direkt när jag kom hem från jobbet. I hallen har jag till och med lagt på mattor, allt för att det ska kännas välkomnande när jag kommer hem om dagarna.
Ur vardagsrummet kastade jag lådor och annat strunt som stått här i en vecka, det är där jag spenderar mest tid om dagarna när jag är hemma eftersom det numer är mitt sovrum också.

Det tredje rummet stänger jag dörren till när helst jag kan för att slippa se alla kartonger överbelamrade med saker och ting. OM det ska bli skönt att M kommer hem till veckan och att ett besök på IKEA (som kund) är inplanerat till lördag. Dags att få ordning ordentligt med skrivbord och allt.

Det ska bli fint att M kommer hem av andra anledningar också. Just nu känns det som att det är jag som har flyttat ensam faktiskt. En känsla som känns väldigt surrealistisk. Det är inte det att jag inte klarar mig ensam, för det har jag fått bevisat för mig att jag faktiskt gör. Det är det att han inte bara är min fästman utan också en av mina allra bästaste vänner, det är tomt utan hans tokerier bredvid mig i soffan. Även om vi kan gnälla på varandra och gå varandra på nerverna ibland. Vår kärlek har många sidor, både bra och dåliga, och vi är nu inne på vårat nionde år tillsammans. Klart att det då känns en aning tomt.


/A