AnnaIda

 

Vad jag däremot inte ens för mitt liv kunde tro då var att det skulle kännas såhär nu. Att våran dag den första juni tvåtusentretton skulle bli den bästa dagen i mitt liv. Inte bara för att det är våran bröllopsdag utan också för att den på något vis satte punkt för en del saker i vårat liv men framförallt för att det känns som startskottet på resten av livet tillsammans. Den obeskrivliga lycka som bubblar inom mig är enorm, jag trodde inte man kunde bli mer kär eller ens kunna älska någon mer för varje dag som går - det kan man!

 

Jag kommer inte återberätta alla detaljer kring dagen, heller inte alla känslor.

Det jag tänker skriva är att jag är så himla överväldigad över alla som var där och delade all kärlek med oss -  fantastiska vänner och familjer. Hur jag bet mig hårt i läppen för att inte gråta när min allra bästa vän Lena och min kusin Tommy sjöng "utan dina andetag" i kyrkan. Hur alla grattiskramar värmde ända in i själen. Hur gott min brudbukett doftade och hur vacker den var.  Att vi hade fantastiska människor som ställde upp och hjälpte till med både middag och bar. Att Peter gav oss en djup mening av låten "För dig" (Lars Winnerbäck) när han spelade den på middagen. Hur härligt det var att se alla gäster skratta och prata runt oss och att de fortsatte in på sena natten utan oss där.

 

 

 

 

 

Börjar inte förrän ett på jobbet idag, vilket innebär att jag just nu sitter och försöker strukturera upp mitt liv, min träning och allt vad det innebär.
Ryggen är riktigt trött och jag vaknar med värk redan på morgonen. Däremot känner jag att jag faktiskt är riktigt svag kring skadan och att det faktiskt behövs byggas upp igen. Så det ska blir skönt att få tag tag i mina övningar och rycka upp mig igen. Jag orkar inte vare en trasig 27åring längre. 

 

Jag försöker också rannsaka mitt inre lite. Tid sätter perspektiv på saker och ting samtidigt som att tiden inte läker några sår. Ju längre tiden går desto ondare gör det. Ju fler minuter som tickar på, desto mindre känner jag igen dig. Däremot orkar jag inte, jag orkar inte fortsätta vara stark åt någon som aldrig ger något tillbaka. Någon som tar energi från varenda liten cell i min kropp för att jag egentligen bryr mig alldeles för mycket för att orka strunta i dig. Jag är ledsen men jag behöver mig energi nu, jag behöver den för att bygga upp mig själv, för att orka vara människa när jag allra helst vill gömma mig under ett täcke och bara skrika ut all frustration och smärta. Jag behöver den till att orka se ljuset där framme och för att orka hela vägen dit - för dit ska jag och resan början NU!

 

 

/A

 

Veckan innan bröllopet brakade jag ihop, jag gick hem från jobbet med en ryggvärk utav h-vete och blev sedan sjukskriven två veckor. De två veckorna var bra för mig att få, men direkt tillbaka på jobbet så smyger sig värken på igen. Jag vet varken ut eller in. Jag VILL INTE vara hemma och sjukskriven för det gör mig bara deprimerad och i slutändan är det nog ännu värre för ett tillfrisknande. Samtidigt som jag inte orkar gå och ha såhär ont varje, varje dag. Nu hoppas jag på att få hjälp från företagshälsovården, jag hoppas också på en ortopedremiss som Marcus fick tjata fram åt mig tillsammans med sjukskrivningen. 

 

Det är en jäkla resa jag har framför mig nu och jag har världens bästa som peppar mig. Jag måste komma igång med träningen igen, jag måste få struktur på det och börja älska det igen. Jag är rädd att det blir svårt till en början eftersom träningen oftast innebär en hel del extra smärta men nu fan är jag på krigsstigen! Jag är trött på att inte bli tagen på allvar och jag är livrädd att detta övergår i något mer allvarligt som diskbråck. 

 

Jag ska sätta mig ner och göra upp en träningsplan för mig själv tillsammans med jobbschemat. Innan eller efter jobbet, minst varannan dag någon form av träningspass, tillsammans med ryggövningar från sjukgymnasten. 

 

Mitt nya motto är att; den som inte tar sig tid för att träna kommer så småningom behöva ta sig tid för att vara sjuk. Valet för mig är inte så svårt egentligen, jag älskar att träna och hatar att vara hemma hjälplös! 

 

Snälla - peppa mig. Det är inte så enkelt till en början, men jag har ett tydligt mål och jag kommer också att klara det!

 

 

/A

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Två veckor har gått sedan vi stod där framme vid altaret och lovade att älska varandra tills döden skiljer oss åt.

Många frågar hur det känns att nu vara fru, jag svarar allt för ofta att det känns helknasigt - jag fru? Sedan tillägger jag att det inte är nån större skillnad mer än två ringar fler på fingret och en annan status på pappret.

 

Men... det är mer än så. Vi hade en fantastisk bröllopsdag (kommer att försöka pränta ned den en annan dag), vi åkte på en härlig resa till Barcelona, men jag måste ändå säga att jag älskar att vara tillbaka i vardagen. Jag älskar att vara ledig en vardag och längta efter M som är på jobbet, jag älskar hans stinkande fotbollsväska som han lämnar innanför dörren och låter stå lite för länge, jag älskar att sitta bredvid honom i soffan och titta på något värdelöst på tv för att sedan borsta tänderna och krypa ner nära, nära tillsammans i våran säng.

 

Vad är det egentligen jag älskar med allt detta? Jo, att det är vårat liv, våran vardag tillsammans. En vardag som vi nu lovat varandra att alltid dela. Det är nog det vackraste utav allt, bara tanken på att vi kommer att fortsätta leva tillsammans genom den gråa trista vardagen och även dela alla härliga äventyr framöver. Jag älskar det faktum att jag kikar på honom i smyg med sitt rufsiga hår och mjukiskläder och känner de där fjärilarna i magen som dök upp första gången jag såg honom för nästan elva år sedan. Det är så himla häftigt att en människa kan få mig att känna såna här känslor så länge.

 

På något vis vill jag nog påstå att allt är förändrat och samtidigt inte. 

 

Dessa tio månader av planering har bara bevisat hur starka vi är tillsammans. De har också visat oss vilka människor runt om oss vi verkligen kan lita på när det gäller. Vi är så tacksamma för all oväntad hjälp dom dykt upp och hur mycket kärlek det finns runt oss. 

 

Störst av allt är kärleken och jag längtar efter varje minut jag delar med dig ♥

 

 

/A