AnnaIda

Det är ett helsike att vara ensam hemma i en ny stad och ny lägenhet när man samtidigt är sjuk och inte orkar något.
Man ältar saker i huvudet om och om igen och jag vältrar mig verkligen i min egen självömkan.

Men det är slut med det, jag ska försöka att istället vända situtationen till något bättre, jag ska istället för att tycka synd om mig och min nuvarande situation försöka tänka kritiskt och försöka komma fram till vem jag är och vem jag vill bli.

Jag tror inte att jag riktigt har hunnit fundera på det under tiden, allt gick fort och vips nu är jag Boråsare och studerar vid en högskola! Jag tror inte riktigt att jag har förstått vad mycket det krävs av mig.

På min föreläsning igår kändes allt mest dimmigt med tanke på mitt mående, men ändå så insåg jag där och då att detta handlar om min framtid. Vartenda litet ord han sade igår är något jag ska vårda ömt och aldrig glömma.

Det här är verkligheten, det handlar inte längre om att ha kul, det handlar om att förverkliga mina drömmar.
Det handlar om min framtid.

För första gången i mitt liv så känner jag att jag vet vart jag är på väg.
Kan ni förstå den känslan?

Jag vore inte här utan min andra hälft, jag skulle ljuga om jag sa något annat men ändå är jag sjukt stolt över att jag tog detta steg och jag ska försöka att aldrig glömma varför jag är här.


Jag ska inte låta något hindra mig från att nå mina drömmar...


ni hänger väl med mig under tiden?

/A