AnnaIda

Ibland stannar jag upp, tar ett kliv tillbaka och inser att jag står kvar och trampar med ena foten beredd att ta nästa kliv. Jag tar det aldrig, istället står jag kvar. Jag vet inte vad det är jag så frenetiskt håller kvar mig men jag vet att det äter upp mig. Jag ska inte ångra mina val, man ska aldrig ångra något man gjort men jag har en ångest jag inte blir av med. Jag har en känsla som återkommer, gång på gång på gång. Den kommer som ett slag i magen, när jag som minst är beredd. Jag går från hundra till noll på mindre än en sekund och jag hatar det. Ögonen svider och magen gör ont, hjärtat har börjat slå orytmiskt igen och jag vet inte hur länge jag orkar bära upp mig. Det är fel att säga att livet är orättvist mot mig, för det är det egentligen inte, men ibland känns det som att livet spottar mig i ansiktet. Jag har alltid trott på Karma men jag vetetusan, om det stämde borde jag gjort något riktigt hemskt i mitt liv för att förtjäna alla bakslag. Jag trodde att gör man gott får man gott tillbaka, att om jag lyssnar blir jag också lyssnad på - jag hade fel.

Jag vet egentligen inte vad som är värst. Att alltid känna mig upp som en sol och platt som en pannkaka eller att ständigt gå runt i ett dis av känslor. Jag har aldrig trott att jag var en känslomänniska men jag inser mer och mer att jag är det. Jag känner så himla mycket - hela tiden. Jag känner så mycket att jag inte hinner med att ta itu med ens hälften av känslorna som svämmar över.

/A

Idag blir jag tjugosex år - idag börjar jag skriva på en ny sida av mitt livskapitel.

En lögn blir lätt en sanning när den kommer inifrån.

Internet har i princip legat nere sedan vi flyttade och av någon anledning så har det inte brytt mig så mycket. Dock saknar jag bloggen :)


Igår tog jag mina sista Tetralysal - jag har nu ätit 448 stycken det senaste halvåret och jag hoppas innerligt att jag slipper en ny kur. Resultatet? Ansiktet har blivit fint, inga stora kratrar som tidigare. Helt bra är jag absolut inte men jämfört med ett år sedan är det tusen ggr bättre så jag är nöjd!
Nu är jag mest rädd att det kommer tillbaka som ett brev på posten... Det återstår dock att se... Har köpt mig Dermalogica som hudvård och hoppas att det hjälper. Börjar det komma tillbaka så överväger jag att börja sola solarium, solning har alltid varit det som hjälpt bäst. Annars får jag kontakta min läkare igen och hoppas på remiss tull hud.


Annars? Jag har varit hemma snart två veckor - en ofrivillig semester. Det känns som att ryggen gått av och jag har varit på sämst humör tack vare all jäkla smärta! M har varit en klippa och jag vet inte hur jag skulle klarat mig utan honom. Jag har fortfarande ont men måste börja jobba imorgon igen. Det är inte utan att jag är orolig för om ryggen håller... Huua.

Ta hand om er
/A