Det är med dofter precis som med musik - bara den når näsan förflyttas jag många, många år tillbaka i tiden. Sedan mormor och morfar lämnade oss är jag övertygad om att de ibland är med oss och tittar till oss. Idag är jag mer övertygad än någonsin på att jag har min morfar med mig. Jag känner en stark doft som bara är han. Kanske är han med mig för att han vet att jag hatar att vara ensam och att Marcus är borta tills på fredag. Han vill kanske att jag ska känna mig trygg ändå.

Jag låter kanske som någon som håller på att bli tokig men jag vet vad jag vet och vad jag känner. Stark kärlek och saknad gör sig påmind på alla möjliga vis. Kanske är det bara ett väldigt starkt doftminne som helt plötsligt dyker upp och helt ärligt ger jag blanka sjutton i varför jag känner doften - jag bara gör det och det fyller mig med något slags lugn (samtidigt som att jag faktiskt har gåshud). Det kommer aldrig sluta göra ont, det kommer alltid vara en del av mig som fattas - en del jag aldrig kan få tillbaka. Däremot har jag lärt mig så mycket - kärlek tar inte slut bara för att någon inte längre är med oss. Jag känner deras kärlek fortfarande.

Ni saknas mig varje dag - dygnets alla minuter ♥


/A

♥

Äntligen en ledig dag då jag vaknar upp och solen skiner - att dessutom somnat på världens bästa humör efter en riktigt härlig volleybollträning gör ju det hela mycket bättre.

Jag säger det varje år - jag måste börja träna. Nu mer än någonsin. Absolut inte för formens skull eller något sådant, men nu börjar det kännas i kroppen hur tungt arbete jag egentligen har. Att knappt orka böja sig för att sätta på sig strumporna för att ryggen gör så jäkla ont det är ju bara helt fel.

Efter träningen igår var jag så himla hög på endorfiner att det gav mersmak! Jag älskar ju att träna! Det är skönt att det börjar gå mot vår nu, jag sa till Marcus igår att i år ska jag KÄMPA för att orka springa. Det har varit en dröm länge och det här året ska jag tamejtusan inte ge upp!

Vad annars då? Det händer inte mycket mer än jobb i mitt liv just nu. Dagarna lunkar på. Jag har en månad kvar på mitt vikariat och nu börjar jag faktiskt bli lite orolig för hur det ser ut efter det gått ut. Jag kan ju inte påstå att de har så himla bra framförhållning med tjänsten eller så. Jag tänker faktiskt börja kolla runt efter annat nu, mest för min egen skull faktiskt.


Vi har fått ett erbjudande som jag egentligen inte kan tacka nej till, tyvärr kommer erbjudandet ett par år för tidigt men ååh vad det kliar i mina fingrar! Trissvinst på ett par miljoner - ja tack!

Idag är jag ledig och jag ska bara njuuta. Ska försöka ta mig ut lite i det härliga vädret också och ikväll blir det en tur till Marcus mormor i Kristinehamn. Är sugen på att baka något också.

/A

Usch, jag känner mig som en sån himla dålig människa just nu. Ringe precis och sjukanmälde mig för idag och på något vis tror man alltid att man är oumbärlig och får så himla dåligt samvete. För sjutton. Jag har varit hängig till och från sedan innan nyår och senaste dagarna har jag haft en aning feber. Jag jobbade igår fast jag inte kände mig helt hundra och visst hade jag kunnat göra det idag med. Det jag dock måste sätta först i tankarna är att jag aldrig kommer att bli frisk om jag inte vilar så... idag är jag hemma och imorgon är jag ledig så jag får i alla fall två vilodagar innan jag sätter igång med en sju-dagars-vecka på jobbet. Det blir nog bra så för nu är jag hiskeligt trött på att vara hängig.

Det regnar utanför fönstren idag och det gör det hela liite enklare att bädda ner mig i soffan hela dagen. Idag slår jag antingen på några av mina Disneyfilmer eller så andra säsongen av Glee. Det hade vart fantastiskt med lite sällskap av Ben&Jerry eller något annat gottit, men jag tänker inte ge mig ut i det här vädret.

Dock hade jag gärna kilat till närbutiken här i området för att hämta ut mina hudprodukter från Dermalogica. Har äntligen fått tummen ur och beställt ett startkit, jag tror starkt på dessa produkter och även om de är dyra så hoppas jag att de funkar bra för min hy - det är såå värt det i alla fall.

Nej. Nu ska jag peta i mig lite mer frukost och njuta av min kaffekopp. Ska nog byta ut morgonrocken mot onepiecen också :)


/A

Det var en skön känsla att stämpla ut 12.00 från jobbet och möta dagsljus, kommer knappt ihåg när det hände sist. Jag njöt av dagen till fullo och tog min en tur på stan. På så vis är det verkligen inte helt fel att ha gått ned i tid på jobbet. Jag jobbar lika imorgon och det ska bli skönt.


Dagen började inget vidare med att jag 6.30 imorse sprättade upp en del av handen på ett trasigt glas på jobbet. Av ren rutin hämtade jag bara papper och lindade stenhårt runt och fortsatte fylla på. Efter ett tag insåg jag att jag kanske borde gå och säga till vpf-ledaren så hon fick hjälpa mig och plåstra om. Det var nog tur det för det hade inte slutat att blöda då. Nu gör det ont men det blev inte särskilt stort, bara djupt. Så tokigt det kan bli ;)

Imorgon eftermiddag ska vi till nya lägenheten och mäta lite, wiie. Vi ska be min morbror om ett prisförslag till att göra om badrummet. Det var det enda rummet i lägenheten som inte var helt nyrenoverat.

Nu ska jag snart sätta igång med tvätt, som vanligt när jag är ledig. Egentligen hade jag helst lagt mig i ett bad. Får göra det när M kommer hem sen istället.

/A

Jag vaknade när M klev upp sju imorse, efter att ha legat i en halvtimme och inte kunde somna om så klev jag upp och gjorde honom sällskap vid frukostbordet. Sedan dess har jag suttit med kaffekoppen och datorn i soffan. Jag kommer inte ens ihåg när jag hade en sådan morgon sist. Jag har kikat på hur morgonen och mörkret har förvandlats till ljus och dag.

Det är nytt år och känslan jag har i mig är fantastisk. Jag är nykär och det spritter i kroppen på mig. Jag kan lura mig själv hur mycket jag vill men innerst inne så har jag många förhoppningar på det här året. Samtidigt som att jag tänker ta en dag i taget nu. Jag ska lära mig att leva mer i nuet och försöka att inte oroa mig för mycket för framtiden - den kommer ändå.

Jag tänker mycket på oss, ibland har jag bara velat ge upp när det varit för motigt. Vi älskar varandra högt men när vi båda är uppe i varv och inte mår bra så hatar vi nästan varandra. Egentligen älskar vi varandra så mycket att vi ibland inte vet hur vi ska visa det. Det är rätt fantastiskt egentligen, vi snurrar in på ett kommande tio-års-jubileum. Har vi klarat tio år, varav puberteter och kliv in i vuxenvärlden - ja då klarar vi allt!


Jag är ledig idag och det känns riktigt gôtt. Om någon timme får jag besök av älskade Elin och hennes Jonatan - spännande :) Tyvärr har jag blivit lurad på hennes julklapp som fortfarande inte har kommit. Morr! Jag som hade hittat världens bästa grej!


Nu ska jag hoppa ur onepiecen och in i duschen. Ska städa upp lite innan de kommer också.


/A

Jag har en diger att-göra-lista idag. Nu börjar jag faktiskt närma mig slutet på den. Jag har klippt mig, hunnit med en tur på stan för lite välbehövligheter, hämtat paket, fixat julkort, skrivit klart min essä och skrivit CV/sökt jobb. Nu har jag lite mindre akuta grejer kvar att göra. Dock skippar jag nog träningen idag för att städa och packa inför stockholm. Skulle vilja baka lite julgodis och fixa julkskinkan också. Julgodiset kanske dock är bäst att vänta med till i veckan så att det är fräsch på jul. Vi får se...

Jag fick en liten uppenbarelse igår, därför sökte jag precis jobbet jag skrev om igår. Nu låter jag karma eller vad det nu kan vara bestämma om jag blir kvar på IKEA, får det här eller om jag helt enkelt står där utan något alls. Allt sker av en mening så det är bara att gilla läget och vänta. Ska jag vara ärlig så vet jag inte vilket jag helst vill, eller jo. Egentligen det jag sökte idag, dock innebär det nog lite ändrade planer i sådana fall och jag vet inte om det är det jag vill? Svårt och kryptiskt, jag vet. Tänkt er då hur tankarna rullar i mitt huvud?

Nej, nu är det dags att rensa upp i röran - både huvudet och lägenheten.

/A

Upp på hästen igen. Bryt ihop och kom igen. Det känns som att det är vardag nu. Igår orkade jag inte riktigt mer och kroppen sa ifrån både med huvudvärk och en magvärk från helvetet. Det innebar att jag kastade mig i ett bad när jag kom hem och sen i säng. I en säng utan sängkläder. Någon gång i natt har M bäddat sängen med mig liggandes i den - gose ♥ Idag känns det som att jag har sprungit i full fart in i en vägg. Tur att jag är ledig imorgon i alla fall.

Jag fick mig ett riktigt huvudbry nu på morgonen. Hittade två jobb som jag verkligen kan tänka mig, men jag känner mig alldeles för trogen mot min nuvarande chef och vill inte lämna henne i sticket nu när hon verkligen vill ha mig där. Det som dock talar för att söka jobben är ju såklart att jag inte i nuläget ens vet om jag blir kvar på tjänsten eller inte och jag jobbar ju bara fram till nyår. Vet inte om jag kanske ska prata med henne om det och se hur hon ställer sig till det hela, kanske blir det lite mera fart på dem då.
Egentligen så är det här jobbet som jag hittat något jag velat göra länge och något som ligger mig varmt om hjärtat och kanske till och med det jag helst gör resten av livet. Dock vet jag ju inte eftersom jag inte testat på jobbet innan. Jag trivs ju så himla bra på ikea men avdelningen är så tung så det är nog inget jag kommer stanna på mer än fyra-fem år kanske.

Jag hatar att jag egentligen har så jäkla svårt att tänka på mig själv i alla situationer.

Imorgon ska jag klippa mig, jag vet fortfarande inte hur!
Sen måste jag hinna med en tur på stan, hämta paket, slå in paket, skriva klart min essä och volleybollträning. Jag skulle även vilja klämma in lite julbak eftersom jag inte hunnit det än. 
I helgen blir det ju en tur till Stockholm för att se Bounce's streetversion av Svansjön - min 25års present från bästaste Elin. Det ska blir helt fantastiskt! Egentligen är det bästa med hela resan att få umgås lite med henne, jag saknar henne så att det gör ont!  

Fullspäckad imorgon  med andra ord.


/A

Jag har nu ätit Tetralysal för huden i sex veckor, vilket innebär att jag ska gå från att ha tagit fyra tabletter om dagen till två. Det känns fint och jag är så jäkla stolt över mig själv att jag nästan fått i mig tvåhundra tabletter de senaste veckorna och jag har faktiskt klarat det utan större problem. Det är ett stort steg för mig som annars har superproblem att svälja något helt.
Jag är nu lite orolig att problemen ska komma tillbaka när dosen halveras, men jag ska fortsätta att ta dem i fem månader till så jag hoppas verkligen att det hjälper. Jag har ju redan sett en stor förändring i huden. Jag åkte till och med till Ica Maxi utan puder eller täckstift på mig en dag i veckan, det vet jag inte när det hände senast. Går ju väldigt ogärna ut utan det "skyddet". Så åt rätt håll går det verkligen.


Något som inte går åt rätt håll är min jobbsituation. Det känns som att jag sitter lite i kläm mellan en bestämt ledning och en chef som mer än gärna vill ha kvar mig. Ledningen vill inte gå ut med tjänsten medans min chef behöver mig. Det kan bli så att jag får förlänga víkariatet medans de försöker komma överrens och förhandlar om tjänsten och det är ju bra. Men hallå, det är tre veckor kvar för mig på schema, jag kanske behöver ha lite mer framförhållning än så?

Jag och M har pratat lite mer om framtiden nu och framförallt min framtid inom yrkeslivet. Det känns bra att ha någon att bara prata om det om. Jag tror jag har en plan för framtiden nu och det känns fint. Jag tror att den är helt genomförbar och kommer ge något bra.

På tal om framtid när jag ändå är inne på det. Vi har bestämt oss för att vi vill köpa något eget nu istället för denna hyreslägenhet. Vi trivs inte riktigt i den, ingen av oss har känslan av "hem" när vi kommer innanför dörren vilket är fel. Kanske kan det bero på att vi faktiskt inte riktigt har energin att göra det här till vårat och att det hela tiden känts ganska tillfälligt.
Nu är det bara att bestämma sig för hur vi vill göra. Vill vi köpa en lägenhet för nära miljonen här med tre rum eller är det mer värt att ha ett hus för de pengarna men att flytta tillbaka till Kristinehamn? Det är helt klart för och nackdelar med båda valen och det är det som gör det svårt att välja. Båda vill ju egentligen ha hus, men vi behöver det inte (nej, inga planer på barn på många år så ni behöver inte ens tänka tanken) samtidigt som att vi inte är lägenhetsmänniskor direkt. Då måste vi verkligen hitta den som har DET, och efter tre fyra lägenhetsvisningar senaste tiden så verkar inte det vara det lättaste. Jakten går vidare.


/A

Måndag morgon och det var mer än svårt att komma ur den där varma sängen. Idag tror jag bestämt att solen inte kommer att stiga upp alls. Tänk om jag slapp det med.

Det blev en skön helg men samtidigt väldigt omtumlande. Igår besökte vi hjärtkliniken här i Karlstad och inte bara en person utan två, med bara ett rum emellan. Hur är det ens möjligt att två personer inom samma släkt ska få hjärtinfarkt samma helg?! Orättvist kan även tyckas men samtidigt så går det inte att vara bitter, det är inte rättvist vem det än händer för. Det var i alla fall en surrealistisk känsla att vandra där emellan rummen och försöka hålla humöret uppe för allas skull.

Nu får det väl ändå vara slut på allt elände? Snälla, det är tamejtusan det enda jag önskar i julklapp. Ingen mer oro och frustration, tack.

Ja, det mesta går lite på sparlåga just nu. Man försöker uppskatta de där små sakerna nu istället och kanske bör vi tänka efter ett par gånger innan man brusar upp sig för en småsak. Vad är det i det stora hela egentligen?

/A