Du min vän i livet.
2010-02-09 | 10:20:09
för att jag aldrig nämnde
att det du gör är bra
och att jag är lika vilsen
och för att jag aldrig sa
Somna inte osams med dig själv.
2010-02-09 | 10:18:27
Blääää!
Jag vet att ni är trötta på att läsa om min ständiga huvudvärk och då ska ni bara veta vad jag är trött på att ha den!!! Imorse vaknade jag halv sju av migrän( börjar tio i skolan så alltså alldeles för tidigt). Jag trodde jag skulle bryta ihop, jag blir så jäkla frustrerad av det. Marcus tyckte väldigt synd om mig när tårarna nästan började rinna och jag ser hur dåligt han mår av att inte kunna göra något för mig.
Nu börjar den avta efter en tablett men istället så är min mage helt i uppror. Gaah.
Jag hoppar i alla fall min första lektion idag, läraren brukar aldrig ha något vettigt att komma med och jag orkar inte riktigt ödsla min energi på den lektionen. Ska istället koncentrera mig på att orka till labben i eftermiddag. Den är mycket viktigare och dessutom mycket roligare, mönsterkonstruktion :)
Jag har kollat upp lite optiker ett par dagar nu för det är verkligen mitt sista hopp om att huvudvärken ska ge sig.
Har bestämt mig för smarteyes, de verkar ha bäst priser på progressiva vilket jag nu kommer att välja ifall jag behöver glasögon. Ångrar fortfarande att jag inte tog det när jag fick mina andra för 1½ år sedan så nu tänker jag stå på mig i den frågan. Det skulle underlätta väldigt mycket för mig tror jag.
Dessutom har jag kommit på hur jag ska ha råd med glasögonen om det blir aktuellt med nya.
Marcus och jag är duktiga på att sätta in för mycket pengar till vårt servicekonto varje månad (det kontot som lägenhets-/bilånet dras ifrån varje månad) så nu finns det en ganska stor summa där. Vilket är bra ifall något skulle gå sönder här hemma - typ spis eller kylskåp.
Men nu har jag tänkt att jag kanske kan hoppa över att betala in en månad, vilket skulle ge mig hälften av glasögonen i alla fall. En mycket bra idé om ni frågar mig och jag tror att Marcus går med på det också.
Vi pratade om att jag kanske kunde börja betala in lite mindre varje månad eftersom ekonomin är ganska knapp, men jag valde att fortsätta med samma belopp så länge jag känner att det ändå går runt. Det känns liksom tryggt att ha pengar över där ifall något skulle hända som sagt.
Nu ska jag forsöka att ta tag i dagens föreläsning som finns som powerpoint, är jag inte där kan jag ju i alla fall försöka göra något på egen hand.
/A
Monday you can hold your head
2010-02-08 | 11:17:13
Det var segt att komma upp imorse, hade ställt klockan på 8 fast jag är "ledig" från skolan idag.
I 40 minuter snoozade jag innan jag kom ur sängen, den är alldeles för varm och go på morgonen.
Hittills har jag faktiskt hunnit med mycket, ibland är det inte så tokigt att komma upp i tid minsann.
Jag har hunnit plugga, färdigställa och finslipa labbarna som ska in i dag och just nu sitter jag i träningskläderna redo för dagens spinningpass som börjar om 45 minuter.
Från och med idag trotsar jag huvudvärken (ja, den är fortfarande kvar) och tänker låtsas att den inte finns, den ska inte få hindra mig mer och med tanke på helgens vila som inte hjälpte ett dugg så finner jag ingen annan lösning än att utmana den istället.
Har faktiskt inga andra större planer för resten av dagen än plugg faktiskt, men det känns ändå rätt okej.
Ska ner en snabbis till skolan och lämna in labbuppgiften för rättning också.
That's my day.
/A
Ett år sedan - Time to say goodbye
2010-02-06 | 12:52:39
Idag är det ett år sedan. Ett år sedan du lämnade oss. Jag kommer aldrig glömma rädslan och paniken jag kände när vi började förstå att något hade hänt den där dagen. Att allt inte riktigt stod rätt till. Att jag innerst inne visste att du redan lämnat oss men att hoppet ändå fanns kvar. Ett år av en evig saknad och sorg. Känslan sitter kvar fortfarande och jag tror att den aldrig kommer att släppa taget om mig helt.
Jag vet inte om det var ett rent sammanträffande eller om det var din förtjänst att jag just idag av alla dagar såg en reklam med denna låt, som Tommy spelade på din begravning. Jag väljer att tro att det var du.
Idag ska jag tända ljus i dina ljusstakar som jag tog hem från dig, eftersom jag inte kan tända något på graven idag.
Det går inte att få ned i ord hur mycket du och mormor har betytt i mitt liv, det går verkligen inte. Det går heller inte att beskriva hur ont det gör eller hur mycket jag saknar er varje dag.
Jag ser fram emot den dagen vi möts igen, för på något sätt så tror jag att vi gör det och tills dess så vet jag att ni är med mig, varje dag, och att ni ser efter mig när jag behöver det.
Den här är för er
Jag älskar och saknar er!
Det finns inga ord för det, på det här jävla språket
2010-02-05 | 12:02:26
Idag har jag tappat orken och lusten helt.
Jag vaknar varje dag med huvudvärk och allt jag vill är att ligga kvar och slippa gå upp.
Men jag gick ändå upp idag, hur gärna jag än ville ligga kvar. Avbokade dagens spinningpass som jag sett fram emot hela veckan. Men nu har jag bestämt mig för att hela den här helgen bara ska vara riktigt lugn och avkopplande.
Jag ska koppla bort plugget (Hur lätt det nu är när man inväntar ett tentaresultat som borde kommit för längesen!) och jag ska bara ta hand om mig själv och ladda om alla mina batterier till nästa vecka. Ska ta en lång härlig dusch med inpackning, skrubb och ansiktsmask, sen ska jag kanske baka lite gott bröd och bara skrota runt här hemma och ha det gott. Kanske till och med tar en liten promenad, men nu har den där underbara solen som sken in i sovrummet imorse försvunnit, men det är skönt att få lite frisk luft en stund.
Till veckan tänker jag trotsa huvudvärken om den hänger kvar, för då ska det tränas igen.
Jag märker hur väl det sätter sig på humöret att gå och ha sådär småont precis hela tiden. Det är otroligt krävande och jag hoppas varje kväll när jag somnar att den är borta när jag vaknar och jag blir lika frustrerad varje morgon när den inte är borta. En jävla ond cirkel känner jag.
Nu har jag i alla fall gått till läkaren och hon kunde/ville inte göra något åt det för tillfället. Tabletterna jag fick utskrivna hjälper inte alls tyvärr så jag får glädja mig åt att högkostnadsskyddet gjorde att de inte kostade mig så mycket.
Ska försöka boka in en synundersökning till veckan. Egentligen har jag inte råd till det denna månad men jag får ta från det jag sparat till Londonresan. Hälsan får väl faktiskt gå före och om det är så enkelt som att synen har blivit sämre sen jag gjorde undersökningen sist för 1½ år sedan så får det vara värt det. Bara jag slipper denna jälva huvudvärk någon gång!
Så nu jag fått klaga en stund, nu ska jag bara fokusera på allt bra.
Som att det faktiskt är helg och ledigt :)
/A
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
2010-02-03 | 21:08:12
Jag drömde om morfar i natt, kommer inte ihåg längre vad drömmen handlade om men den kändes fin och på något vis så harmoniskt och lugn.
Jag läste för ett par dagar sedan att när man drömmer om någon som gått bort så är det deras sätt att hälsa på, eftersom de inte längre fysiskt kan göra det.
Jag väljer faktiskt att tro på det, och jag hälsar att du är välkommen tillbaka morfar, mer än gärna, jag gillar ditt sällskap <3
På lördag är det ett helt år sedan...
Ibland känns det som att jag fortfarande inte kan förstå det. Häromkvällen tänkte jag på den dagen och alla minnesbilder flög upp i huvudet igen, det är så himla svårt att tänka på det och jag saknar dig så himla mycket! Jag saknar dig för det mesta med fina minnesbilder men ibland det blir alldeles för överväldigande och leendena och glädjen förvandlas till ett hav av tårar. Jag tror aldrig att tårarna kan ta slut när det gäller mormor och morfar, och jag tror faktiskt inte att jag vill att de ska ta helt slut. Det känns på något sätt bra att få fälla ett par tårar för dem ibland.
Dagarna lunkar på i vanlig takt men livet kan aldrig mer bli sig likt. Det betyder inte att det inte är bra, men det kommer alltid att fattas något hos mig. Ett tomrum som ingen annan någonsin kan fylla...
Jag måste säga att min tatuering till mormor och morfars minne gör precis vad jag trodde för mig.
Varje morgon och kväll när jag ser den i spegeln fylls jag av sådan värme och kärlek och jag ler av det. Jag är stolt över den och jag älskar att den står för så himla mycket kärlek för mig. Det känns på något vis som att jag bär med mig deras kärlek hela dagarna, och det var precis det jag ville när jag gjorde den.
Jag älskar er!
En enda sak är givet, du bär min luft i ditt bröst
2010-02-03 | 20:14:09
Idag har varit en omtumlande dag.
Tog mitt mod tillfånga och fixade läkartid under dagen, som jag först helt mixade ihop tiden med och fick ringa upp och dubbelkolla, vilket vart tur eftersom jag tog fel på två timmar. Jag har inte riktigt huvudet med mig nu för tiden. Lite skrämmande för mig som alltid brukar ha koll på saker och ting.
I alla fall. Läkarbesöket gav mig en del att lura på.
Huvudvärken eller näsblodet var inget att oroa sig för, om det inte är så att det blir värre. Då ska jag ringa direkt igen och då sätter de igång en rejäl utredning.
De tog ett par rör blod för vissa prover och hon ansåg att mitt blodtryck var för högt för min ålder och att jag borde hålla koll på det framöver. Mitt hjärta slår också för fort. Båda kan höra ihop och kanske bara kunde bero på att jag var orolig, annars kan det ha något med min sköldkörtel att göra (ett av proven de tog).
Frågade om det var ärftligt att ha fel på den då min far har fel på sin och jag fick ett ja till svar. Med andra ord är jag lite nervös över att även jag kommer få medicin mot det. Inte nervös mot själva medicineringen såklart, det är ju bara bra om man får om det nu är fel. Jag är mer nervös över att jag är "sjuk". Tycker det räcker med astma och allergi som förstör tillräckligt i mitt liv, men man ska väl vara glad att det i så fall inte är värre.
Men med tanke på att "sjukdomen" gör att min pappa inte väger allt för många fler kilon än vad jag gör, gör det hela förstås lite mer oroande.
Ni vet nog hur det är, väntan är det värsta och man bygger upp de värsta scenarierna i huvudet och googlar gärna symptom och inser att man nog nästan borde vara halvt död vid denna tidpunkt.
Så jag har bestämt mig för att inte googla någonting och bara lugnt invänta mina provsvar, sen får jag se hur jag ska ställa mig efter det.
Tackar i alla fall Mikaela för fikastunden efteråt, det kändes skönt att få prata lite med någon direkt och ventilera ut det värsta.
Just nu är jag ensam hemma, Marcus tränar, och det känns väldigt skönt.
Har lite att rensa huvudet på och huvudvärken som jag haft senaste veckorna ligger förstås i bakhuvudet och gnyr, enda "trösten" är väl att den bara finns där p.g.a. oro och stress och inte att det finns något annat elakt i huvudet som bara förstör.
Fick lite tabletter som jag ska hämta ut och preparera mig med ett par dagar, hoppas på det bästa av det.
Fick i alla fall klartecken om att det är helt okej att träna, bara jag tar det lite lugnt, så det kändes väldigt skönt att höra. Så finns det plats är det step som gäller imorgon :)
Sen lunchspinning på fredag är redan inbokad.
Jag börjar känna mig lite lugn inombords. Vissa saker har varit sköna att ventilera ut med några personer och jag känner att detta kanske kan vända. Börjar känna den där varma känslan i magen igen och jag har saknat den.
Jag ska försöka att lära mig att glädjas åt nuet och ta varje dag som den kommer. Jag har underbara vänner och jag har ett härligt hem som jag delar med en person som jag kan se en helt framtid med, det borde räcka och bli över av glädje, eller hur?
Nu ska jag börja fixa med lite mat, rårapport till examensarbetet och sen är det EFTERLYST =)
/A
Lösenordskyddat
2010-02-02 | 14:40:23
Jag har länge tänkt på att börja med lösenordskyddade inlägg, sånt som jag vill ha ur mig men som jag kanske inte vill dela med alla. Så detta ska jag nu testa på ett tag. Om jag kommer skriva många såna inlägg får tiden utvisa.
- Du brände alla skepp tills ingen orkade vara din vän
2010-02-02 | 14:30:45
Jag har haft en härlig start på dagen ändå och mitt beslut att strunta i marknadsföringen känns riktigt bra. Beslutade mig för att rensa tankarna och tog en promenad på lite drygt en timme med det bästa sällskapet i öronen - Lasse. Mina fötter är inte riktigt glada åt beslutet att ha springskorna på i denna snö så nu efter en riktigt lång varm dusch och sockor så börjar de sakteliga bli glada och varma igen om än väldigt röda.
Har fått ett mail som gav ett bra besked inför examensarbetet, detta samarbete tror jag kan bli riktigt bra, men ska förstås inte ropa hej innan vi har bokat tid och varit där på en pratstund förstås. Men det känns hoppfullt. Och det var precis vad jag behövde eftersom den här uppsatsen har oroat mig sen jag började utbildningen.
Jag ska strax springa ned till tvättstugan för att se om någon har tiden innan oss, om inte sätter jag igång med tvätten direkt så blir jag förhoppningsvis klar lite tidigare ikväll.
Ikväll ska bli en riktigt myskväll eftersom vi spenderade den gångna helgen på varsitt håll.
Jag är i stort behov av en varm och go famn, kanske blir det lite super mario på det också :)
Jag vet att han alltid kommer vara en av mina allra bästaste vänner oavsett vart livet bär i väg med oss, det känns fint.
Lasse gör mig även sällskap här hemma nu, hans musik får mig allt som oftast på bra humör och hans texter är värda att lyssna på, han är klok den där Lasse ibland.
Nepp, nu är min paus slut för denna gången, dags att hugga tag i dagens arbete.
Tack för att du finns . . .
/A
100202 - Tisdag
2010-02-02 | 11:28:44
Tillbaka i Borås, och det är precis likadant varje gång, blandade känslor.
Det känns så härligt att komma innanför dörren och ta ett djupt andetag och känna sig riktigt hemma, men det känns samtidigt lite tomt och det känns jobbigt att inte riktigt veta när det bär iväg med oss till Värmland igen.
Familjetid är verkligen toppen emellanåt, det laddar batterierna lite.
Idag orkar jag inte riktigt, jag sitter i morgonrocken med min kopp te, skolan börjar om en och en halv timme, men jag har redan sen jag slog upp ögonen lite för sent i morse bestämt mig för att stanna hemma. Mest bara för att jag är i behov av lite lugn och ensamhet en stund. Komma i kapp mig själv lite.
Men, bara för att jag stannar hemma så betyder det inte att jag är sysslolös, i eftermiddag är det ett berg av tvätt som ska tvättas och det ska jag varva med lite marknasföring.
Jag skulle egentligen ha tagit upp telefonen och ringt vårdcentralen imorse, men det tog emot, som alltid.
Ibland känner man sig som en hydokondriker som ingen ändå tror på. Sen är jag ganska bra på att fläkta bort allt som att det inte är så farligt. Men efter påtryckningar från mina närmsta är det nog dags att ta tag i det en gång för alla, om inte för min så för deras skull.
Jag måste säga att jag är lite trött på att snön bara faller och faller om dagarna, samtidigt som jag älskar det. Det är något med vintern som gör mig glad. Det är kallt och luften är frisk. Alla härliga minnen från när man var mindre, alla pulkaåkningar, alla röda ben som sved när man kom in i värmen. Åh det känns så härligt.
/A
Mental breakdown.
2010-01-30 | 19:29:41
Jag är nu hemma i Degerfors och super in den friska skogsluften tillsammans med ett underbart väder. Det är sådär riktigt kallt igen och jag var inte riktigt förberedd på det och fryser mest, men på något vis är det ganska härligt ändå. Jag saknar Degerfors mer än jag vill erkänna ibland faktiskt, jag vet att jag aldrig kommer att komma tillbaka hit för att bo, men det är ändå en speciell känsla när man åker in i Degerfors och kliver in i sitt barndomshem. Det finns många minnen runt den här bruksorten och den kommer alltid ha en plats i hjärtat.
Helgen blev inte alls som planerat, men jag borde vara van vid det här laget och jag tror inte ens att jag är besviken denna gången. Det är mycket som snurrar i mitt huvud och jag känner att jag inte orkar bli påverkad av andras dumhet längre, det tar för mycket energi från mig.
Ikväll ska jag och min brorsdotter mysa framför Robinson finalen tillsammans med min mamma och pappa, sedan ska vi bädda ner oss i min bäddsoffa här och ha myskväll. Jag har lovat att hon ska få sova bredvid mig och inte kan man väl säga nej till en tjej på fyra och ett halvt år som älskar att sova länge på morgonen precis som sin faster? ;) Jag anar nog redan att Emma somnar innan finalen ens är avgjord och att jag kommer spendera kvällen i soffan med henne snarkandes bredvid. Det har sin charm det med :)
Ibland önskar jag att jag inte vore såhär kall som jag blivit, att jag inte är så likgiltig mot mina egna känslor. Jag undrar om det inte vore bättre att bryta ihop och gråta ut allt istället för att bygga upp det och stänga in det så långt inne som jag gör. Eller har jag helt enkelt börjat växa upp och insett att vissa saker inte är värda att lägga energi på, att man kanske inte alltid kan följa hjärtat till punkt och pricka?
Det enda jag egentligen vet just nu är att jag behöver en riktigt tjejkväll med goda vänner. En kväll utan några måsten och bara gott sällskap som värmer. Veta att man har varandra utan att man egentligen ens behöver prata om det.
Vad jag också verkligen behöver är tid för mig själv, få lite utrymme för mina känslor och också kanske få bryta ihop och bygga upp mig igen. Det är så himla mycket i mitt huvud nu att jag nog egentligen inte ens vet själv vart jag ska börja för att trassla upp allt. Den enda som också skulle behöva lyssna gör det inte. Jag måste börja ta tag i mig själv nu för såhär tänker jag inte låta det fortsätta.
Nu ska jag lägga mig i ett varmt bad, sen är det robinson finalen, den har jag sett fram emot hela veckan!
/A
100128 - Torsdag
2010-01-28 | 17:58:18
Slutade tidigt idag, skulle ha slutat halv fem men redan kvart i tre var jag klar med det som skulle göras.
Så jag och Camilla tog oss en liten fika eftersom hon skulle träna vid fem och jag möta upp en tjej och sälja textile science då. Det var mys. Och gissa om jag är glad att vara av med den där jäkla boken?
Sitter nedmyst i soffan just nu och försöker slappna av. Min kropp har svårt att varva ned och mår jag inte bättre efter helgen så ska jag slå en pling till farbror doktorn och se om han har något klokt råd till mig.
Marcus är och tränar så jag är ensam och det känns riktigt skönt. Värdesätter min egentid eftersom man sällan få sådana när man är sambo.
Jag älskar verkligen våra lektioner i textil produktanalys.
Idag ritade vi och klippte ut en byxa i barnmodell som vi senare ska sy.
Tyget som jag köpt är verkligen så himla snyggt så jag ska lägga ner min själ i sömnaden sen och verkligen få till ett par riktigt snygga byxor även om jag inte har någon att ge dem till för tillfället.
Jag och Camilla pratade lite om olika val vi gjort i livet.
Och jag ångrar verkligen ett val jag gjorde, men jag känner samtidigt att saker och ting hade inte varit som det är idag om jag valt annorlunda, så det är verkligen en delad tanke.
Jag har nu bestämt mig angående en sak som jag mått rikigt dåligt över ett tag nu och jag är nöjd över mitt beslut. Jag tänker inte ta någon mer skit, jag är värd så mycket mer och du är absolut inte så viktig att det är värt det. Magkänslan säger att jag gör rätt, fast hjärtat kämpar fortfarande emot, men det går över.
Jag överväger emellanåt att stanna i Borås över helgen. Få vara helt ensam och bara ta det lugnt och vila upp. Det har varit fullt upp både med det ena och det andra de senaste veckorna och jag börjar känna mig riktigt utsliten. En resa hem och sen tillbaka hit och sen att umgås frenetiskt med familj och vänner för att hinna med så många som möjligt på kort tid är ett stressmoment som jag faktiskt inte behöver just nu.
Samtidigt längtar jag hem så himla mycket att jag vet att jag faktiskt kommer att åka hem ändå.
Jag tror jag ska försöka "övertala" Elin att ha sushikväll med mig imorgon och känner jag henne rätt så behövs ingen vidare övertalning heller ; ) Behöver dig vännen.
Nu ska jag gosa ner mig ytterligare och slänga filten över mig och kolla lite på förkväll.
Ikväll blir det pannkakor, grädde och bär framför robinson karibien med min andra halva, härlig torsdagskväll! <3
/A
It's all coming back to me now
2010-01-27 | 22:13:58
Vilket pirrande avslut på dagen det blev.
När jag klickade in mig i ren tristess på facebook som det ändå aldrig händer något på så ser jag ett mail. Jag får aldrig mail, och om jag får det är oftast något massutskick, men inte denna gång.
Denna gång var det en försiktig förfrågan om jag var jag och om jag var den person han känt en gång för en herrans massa år sedan. Jag har sett fram emot detta. Jag har länge letat runt efter denna person i försök att återfå en kontakt, men helt utan att lyckas. Men på något vis har han nu lyckats få tag på mig, om det var med mening eller bara av en ren slump, det vet jag inte. Men det är lite spännande, en person som varit försvunnen länge ur mitt liv, men absolut aldrig glömd.
Lite tankar om min träning och astma.
2010-01-27 | 09:52:37
Har träningsvärk idag, men det känns riktigt skönt.
Spinning i lördags, Step i måndags och spinning igår.
Jag gillar känslan av att vara igång igen.
Även om det går riktigt trögt till en början så känns det riktigt bra att jag kan pressa mig själv igen.
Min astma slog ned mig rejält när jag fick diagnosen för sju år sedan och jag skyllde allt på den tillslut.
Jag blev riktigt ledsen till en början och trodde att jag aldrig skulle kunna vara den där sportiga igen.
Idag har jag vänt det, jag vet att astman inte är boven i dramat, det är fortfarande min egen inställning som ställer till det. Astman gör det bara lite svårare och tar lite längre tid, men den största boven är min dåliga kondition och ingenting annat. Jag har mediciner och jag vet att det allra viktigaste är att fokusera på andningen när jag tränar, gör jag det så klarar jag allt.
Jag känner mig inte längre sjuk, och jag är det inte heller. Jag får se astman som ett litet hinder på vägen till att nå mina mål, och jag vet att jag fått astman för att jag kommer att klara det ändå, jag fick bara lite mer utmaning i livet och egentligen är väl det något bra?
Jag känner mig glad över att jag hittat en träningsform som passar just nu, att man kan variera sig för varje vecka med olika pass utefter humöret och lusten. Det känns också riktigt kul att Mikaela får träna spinning nu också, för visst är det roligare att träna med en vän så man kan puscha varandra lite. Dessutom är spinning verkligen något som bättrar på konditionen och det är nog mitt största mål med träningen. Sen gör det ju inget om kroppen blir lite fit igen eller ; )
/A
100127 - Onsdag
2010-01-27 | 09:46:54
Dagarna går och jag vet inte vart dom för mig riktigt.
Det finns saker och ting som jag trodde var utrett men som jag märker inte är det.
Varje dag går jag från hopp till nederlag, dagarna är som en berg-och-dalbana från början till slut.
Jag har lovat mig själv att detta år ska bli mitt år, men det har inte riktigt börjat som jag tänkt.
Ju mer jag tänker så är jag inte så främmande för vissa saker som jag varit helt främmande för förut. Vet inte om det är bra eller dåligt egentligen men på sätt och vis så lugnar tanken mig. Som en reservplan eller så.
Jag har i alla fall börjat inse att allt handlar om ens egen inställning.
Jag mår lite mindre bra idag men jag tänker vända på det och tänka på allt bra som sker under dagen.
Jag ska hämta ut mina böcker! (Även kurslitteratur).
Sen ska jag till skolan och fixa biljetter till Modemässan Köpenhamn med mina solstrålar, sen är det labb i den roligaste kursen under dessa två år på textilhögskolan.
Jag tänker försöka ignorera att det börjat snöa som tusan igen, vad nu det ska vara bra för?!
På fredag bär det iväg hem. Jag måste säga att det känns skönt. Det var inte så längesen vi var hemma sist men jag känner ett starkt behov av att träffa familjen och på fredagkväll är med mys med Elin. Det var inte igår direkt, hon är alltid så upptagen men nu har hon avsatt en hel kväll åt mig :) Jag ser verkligen fram emot det. Hon är som den syster jag aldrig fick och vi har känt varandra så länge att vi kan varandra utan och innan utan att ens behöva säga något.
Något som verkligen har höjt mitt humör och till och med gett mig ett par härliga tårar av glädje är två saker som posten kom med till mig.
Det första var ett fint kort med ett litet handskrivet brev i från en kär vän. Det sätter sig rakt in i hjärtat att få något sådant, att veta att någon tänker på mig.
Det andra var en fin present från min bror, en tavla eller hur man ska förklara den. Jag får nog istället ta en bild. Men det kändes också väldigt fint att öppna och se.
Varför skickar man inte fler vanliga handskrivna brev idag?
Något mer personligt och hjärtligt är nog svårt att få idag när tekniken härskar.
/A
