jag skulle vakna i min ensamhet igen
Come to mama!
Idag blev det inte mycket skolarbete gjort, inte mer än handledning på en och en halv timme, men det kändes skönt att få en dag att bara snacka lite strunt och en runda på stan. Det känns ändå som att vi ligger rätt bra till i tiden så ibland får man unna sig.
Känner mig inte helt hundra idag. Vissa saker som man gömmer undan så väl kommer upp till ytan ibland av minsta lilla. Jag hatar att känna mig så maktlös och jag gillar inte den där känslan som fortfarande finns kvar i magen. Ibland är hoppet det enda man har kvar och ibland är det också så det känns.
/A
Knäck
Det märks att vi har haft det slött dessa två år på högskolan, för dessa veckor med exjobb tar kål på mig. Jag är ständigt trött, sover dåligt och är bara helt borta i skallen om kvällarna (och dagarna med emellanåt).
Man får kanske se det som en försmak av hur tredje året kommer bli, för mer intensivt än på textilhögskolan kommer det definitivt att bli.
Idag regnar det och är otroligt trist ute också, blää.
Men, ensam hemma som vanligt, så det får bli en låång dusch med inpackning och massa gos och sen mysa ner mig i soffan. Kanske med Bounce filmen, eller något annat skojs.
Annars lockar sängen ovanligt mycket faktiskt...
/A
lycklig.tjej.se ?
BOUNCE. DET ÄR SÅ JÄVLA GRYMT!!!
BOUNCE. DET ÄR SÅ JÄVLA GRYMT!!!
status...
Statusen på nacken efter ett varmt bad är... ännu värre.
Nacken gör bara mer och mer ont och jag känner mig mer och mer stel. Fasiken också!
Filurar på om jag ska klä på mig och ta en promenad ner till apoteket för att se om där finns någon bra smärtlindring för just nacken, för såhär kan jag inte ha det!
Det värsta just idag är att jag behöver dra igång min lilla dator och fixa det sista på exjobbet som ska vara klart till efter helgen men jag vete sjutton hur jag ska klara det idag...men jag får ta det sakta men säkert och lite i taget så ska det nog fixa sig. I allra värsta fall så får jag sätta mig på söndag kväll efter Stockholm, så jag har ju alternativ i alla fall.
Nu börjar faktiskt solen titta fram lite också så en promenad kanske inte är så dumt ändå.
/A
Det är inte sant!
Det är tamejtusan inte sant.
Jag har haft nackspärr en gång i mitt liv och det var under första terminen på högskolan, snart alltså två år sedan.
Och idag. . .
Kände mig stel i nacken redan igår men tänkte att det var eftersom jag suttit fem timmar i bilen och tänkte inte mer på det. I natt har jag vaknat ett par gånger och trott att jag legat konstigt med nacken för den kändes öm.
När jag vaknade strax innan åtta kände jag lite småpanik, jag kunde inte vrida huvudet för då kände jag att det skulle knäcka till rejält. Tog mig efter ett par om och men ändå upp ur sängen och nu har jag smörjt med en bedövande salva och har letat upp en halsduk. Än har inte nackspärren fått ordentligt fäste, men jag är livrädd att det ska bli som sist för då var jag helt orörlig i nacken i över en vecka och smärtan var outhärlig!
Snacka om att det kommer vid helt fel tillfälle, ska ju för sjutton till Stockholm imorgon, kan ju inte gå runt där och ha ont och se ut som ett missfoster som inte kan röra huvudet!
Nej jag får helt enkelt hoppas att det är falsk alarm och att det inte blir värre än såhär.
Undrar om ett varmt bad hjälper?
/A
"Några vanliga orsaker till en akut nackspärr:
- Köra bil med öppet fönster eller med luftkonditioneringen på.
- Psykisk stress som gradvis bygger upp spänningar i kroppens muskler, ofta utan att vi märker det tills nackspärr är ett faktum
- Dålig sovställning - kudde utan tillräckligt stöd för din nacke eller för hög kudde"
(och detta var bara det som stämde in på mig . . .)
Det är något med Degerfors alltså. Som al...
Det är något med Degerfors alltså. Som alltid när jag ser Degerfors-skylten så suckar jag sådär lättnat som man kan göra ibland. Men ändå är det en himla hatkärlek jag känner för det här samhället. Om tiden finns, med andra ord om jag pluggar på bra imorgon, så ska jag ta en lång promenad genom Degerfors. Jag ska på förbi mina allra bästa ställen och platser där jag skapat många fina minnen. Ibland så känner jag att jag inte hade kunnat växa upp på ett bättre ställe, att den här jäkla hålan har gett mig så himla mycket att spara i hjärtat. Sen så kommer familjetiden alltid vara lika ovärdelig och jag hoppas att få återuppleva missegoset på bilden under morgondagen. Fy sjutton vad jag önskar att han kunde följa med mig till borås... Nu blir det bara massa onödigt babbel så jag säger god natt nu :-)
<3
Free fallin
Det går framåt och bakåt med exjobbet, men idag så slog vi nog huvudet på spiken och nu känns det riktigt bra igen. Imorgon är det bara att sätta igång att skriva så att fingrarna glöder ;)
Har för första gången på väldigt länge åkt på jordens magont (magkatarr??). Kan knappt sitta upp för att det gör så djävulskt ont. Provade att äta lite men det gjorde saken bara ännu värre. Gaah. Tur att jag snodde åt mig lite av pappas "magmedicin" senast jag var hemma så nu har jag tuggat i mig ett par såna och hoppas att det ger sig.
Det är märkligt ändå vad kroppen reagerar på olika sätt på olika sorters stress. Jag har mina aningar om varför magen är som den är just nu. Det är alltid när man börjar pusta ut och se ljuset i tunneln igen som den kommer. Det är på något sätt som att kroppen stålsatt sig så otroligt mycket innan för att skydda sig att när man sänker garden igen så orkar inte kroppen längre med.
Jag hoppas i alla fall att jag är bra till imorgon, det är liksom rätt helt fel att åka på sånt här nu.
Jag kan knappt fatta att denna helgen som kommer snart är här. Vi har längtat efter den helgen sen November! På Lördag blir det Elin, det blir Stockholm och det blir BOUNCE! Det ska bli så himla kul och otroligt välbehövligt att få ett litet break från verkligheten.
Nej nu har jag nog varit nog duktig med skolarbete för idag så jag ska bädda ner mig i soffan och hoppas att magen är snällare snart och att Marcus snart kommer hem och fixar lite mat åt mig ;)
/A
And I'm on my own, looking for the answer
Efter en runda på stan i Göteborg och sen en tur till IKEA Kållered för ett rent impulsköp av både garderob och en ursmart bänk till hallen är jag nu helt slut.
Är det okej att lägga sig nio en lördagskväll?
Marcus är iväg och grillar och bastar med ett kompisgäng och jag unnar honom verkligen det. Eventuellt skulle det bli utgång sen efter också.
Men, jag blev alltså ensam hemma, med två bacardi breezer mango. Redan efter en nu är jag redo för sängen. Jag orkar inte ens koncentrera mig på filmen jag slagit på, så antingen slumrar jag här i soffan ett par timmar, eller så bäddar jag ner mig i sängen redan nu. Det känns lite lockande med risk att bli kallas gammal ;)
Men det har varit en sjukt lång och krävande vecka som jag nu ska försöka att lägga bakom mig, med förhoppningar om att det vänder. Så lite sömn skulle inte sitta helt fel faktiskt.
/A
More than a feeling
Idag känner jag mig bättre än igår kväll, och mot alla odds så vaknade jag imorse och hade inte vaknat en enda gång under hela natten och jag somnade snabbt för att vara mig. Skönt! Vaknade innan nio av mig själv och gick upp. Det är det allra bästa sättet att starta dagen på, att slippa vakna av en klocka som jag ändå snoozar med i över en timme.
Jag har läst lite till exjobbet, tänkte lägga mig på balkongen och njuta lite av solen som igår men idag ser det ganska kallt ut och det är betydligt fler moln på himlen så jag struntade i det idag. Istället myser jag inne i soffan och det funkar allt bra det med.
Jag längtar efter Marcus. Känner mig lite sällskapssjuk idag. Kanske för att det alltid känns bättre att ha någon att prata lite med, eller att han får mig att tänka på annat.
Kvällen kommer att spenderas med Mario på wii, kanske lite mariokart till och med. I love it!
/A
When you say nothing at all
Det har varit en jobbig kväll och jag har känt flera gånger att tårarna har varit nära.
Ibland kommer verkligheten ikapp mig och det är jobbigt att behöva ta itu med det.
Jag undrar hur länge det ska kännas såhär. När kan jag börja bearbeta det ordentligt?
Det är så mycket jag vill ha sagt men jag hittar inte orden.
Mer än så tänker jag nog inte delge mig, jag kommer nog vara ganska instabil ett tag framöver.
Nu behöver jag nog sova lite, om jag kan. Har haft sjukt svårt att sova ordentligt.
Ska jag vara ärlig kommer jag inte ens ihåg när jag sov gott en hel natt senast.
Det har säkerligen inte hänt i år än.
För att inte bara låta så negativ så kan jag meddela att jag nu officielt har klarat alla mina tentor.
Det betyder att jag bara har exjobbet kvar, sen är jag klar med skolan om jag vill :)
/A
Himlen är oskyldigt blå
Att våren har kommit har nog ingen gått miste om. Jag älskar våren och jag älskar den där härliga pirriga magkänslan som brukar infinna sig just den här årstiden.
Men i år var våren sen, och likaså min magkänsla. Jag har andra magkänslor nu som jag kämpar med att få bort, hur vet jag inte riktigt men jag erkänner att solens strålar gör ett gott jobb.
Utan vissa personer hade jag nog gått under vid det här laget, jag hade gett med mig för den jobbiga magkänslan och inte riktigt orkat ta tag i mig själv och allt annat. Men tack vare ett otroligt starkt stöd så känner jag mig ändå väldigt stark. Magkänslan kanske tar lång tid att få bort men jag tänker inte glömma det faktum att jag ändå är väldigt lycklig, att jag är mer säker än någonsin på vissa saker och att livet allt kan vara bra härligt.
Med det sagt tänker jag nu ta med mig diverse böcker ut på balkongen och läsa igenom lite inför exjobbet.
Jag hoppas kunna få på mig lite färg också, men jag antar att jag mest kommer se ut som en kräfta ikväll, men det får det väl vara värt ;)
Tack för att ni finns
/A
Today is the day
Nu har det lossnat för oss i exjobbet och jag är riktigt taggad på att få det bra.
Dagen var riktigt givande och det kommer att bli riktigt roligt att skriva detta.
Imorgon har vi handledning och sen är det bara köra på så det ryker.
Jag vaknade med migrän imorse, huvudvärken från igår ville inte lämna mig, under dagen och efter fyra tabletter så försvann den igen. Skönt. Det känns som att det räcker med huvudbry ändå, behöver inte ha huvudvärk på det också.
Nu ska jag dricka upp mitt cola glas och försöka njuta lite.
Idag måste det nog bli en promenad i det härliga vädret, även en tur till rusta för att fylla på med mitt balsam som bara verkar finnas där.
/A
Sluta blogga?
Jag sov en timme ungefär på balkongen, eller sov är nog fel ordval, jag slumrade mest, funderade och lyssnade på musik.
Sen var huvudvärken ett faktum och jag har sedan jag kom in därifrån sovit på soffan, tyvärr hjälpte inte det, det minsta för huvudvärken utan den bultar riktigt ilsket.
Jag orkar inte riktigt ens bry mig om den just nu. Det finns mycket jag inte riktigt orkar ta tag i.
Mycket jag inte vet hur jag ska ta tag i också för den delen.
Jag kanske inte kommer att skriva lika aktivt här ett tag framöver, eller i alla fall så kommer det bli mest allmäna inlägg, inga speciellt djupa. De inläggen skriver jag på en annan blogg under en annan adress för att fortsätta kunna skriva precis vad som huvudet behöver ha ur sig men som inte alla behöver veta.
Det kommer kanske finnas ett par förtroliga som får den adressen, men än har jag inte bestämt mig om det.
/A
Så länge du är med mig
Det var ingen bra dag för varken mig eller Björkis idag så vi tog "ledigt" resten av dagen.
Ibland kan det vara lika bra istället för att försöka tvinga fram saker när huvudet ändå är fullt av något annat.
Vi fick gjort det viktigaste för dagen och det var huvudsaken i alla fall, sen får vi ta igen den förlorade tiden någon annan gång istället, men det grejar vi.
Innan vi sa hejdå avnjöt vi vårens första glass på viskantrappan i solen, det är helt underbart!
Tänk vad lite sol kan göra för humöret. Ska alldeles strax sätta mig ute på balkongen och njuta, eller rent av lägga mig och sova en stund där. Idag är jag riktigt trött men det är kanske inte så konstigt efter ett par nätter med otroligt dålig sömn och mardrömmar.
Vi säger så så länge tror jag.
/A
när vi andas, känner samma sak.
Jag tror inte att jag riktigt har återhämtat mig än efter helgens händelse, det är ingenting jag kommer att gå in närmre på än så, jag vet heller inte om jag någonsin kommer att återhämta mig helt från det heller.
Jag är fortfarande illamående och har fruktansvärt ont i magen, kanske är det chocken, paniken och stressen som börjar lämna kroppen.
Jag och Marcus tog en liten promenad och köpte med kaffe för att sätta oss i stadsparken en stund i solen. Det var välbehövligt och vi hade en lång och bra pratstund. Solens strålar värmde och jag sköljdes över av känslan att man måste ta tillvara på sådana dagar. Man kan inte längre ta dem för givet. Man kan inte längre ta någonting alls för givet. . .
Eftermiddagen tänker jag spendera i soffan, kanske framför lite super mario på wii, annars med någon bra film.
Jag behöver all återhämtning jag kan få just nu, sen blir det nya tag i skolan imorgon.
/A
Det finns inga ord
Att fånga en fjäril
Efter en stund i solen på balkongen med den ljuvaste musiken i öronen och många tankar i huvudet tog jag steget.
Nu är det endast ödet/slumpen eller vad man nu väljer att tro på som får visa vad framtiden bär iväg med mig. Det känns lite läskigt, jag är van att alltid ha planer för mitt liv och att ha en trygghet. Jag gillar inte tanken på att framtiden ligger i någon annans händer än mina egna. Men det kanske är så det är att vara vuxen, man har inte samma trygghet längre och får lita till att livet vill ens ett bästa. Allt sker av en mening. Jag vet att det bästa finns framför mig, hur lång tid det än tar att komma dit.
Det nästan pirrar i magen på mig redan.
/A
Vi ska åt samma håll
Jag kan inte riktigt få ut alla ord som bubblar inom mig.
Idag är en alldeles underbar dag, solen strålar utanför fönstren och jag går här hemma i något slags lyckorus.
Marcus är hemma igen och det var den härligaste känslan på länge att somna i hans famn igen.
Jag tror att jag ska sätta mig en stund på balkongen och suga åt mig av vårens härliga värme och låta solstrålarna få nå min nästan genomskinliga hy för en stund, sitta där och drömma mig bort och längta.
För det är något som jag verkligen är bra på.
/A
Don´t tell me it's over
Det har varit en intressant dag må jag säga.
Från 0 till 100 på ett kick och sedan lika långt ner på noll igen, MEN, vi reser oss ;)
Nej, men man kan väl sammanfatta dagen med att kommunikation inte är något som alla människor kan och att det tyvärr blivit vi som blivit drabbade.
Får väl ändå ta och säga att dagen ändå varit väldigt givande, började dagen med ett möte med en person som verkligen var till stor hjälp och ett fortsatt samarbete hade varit toppen.
Avslutade dock med ett handledarmöte som satte lite förvirring tillbaka i huvudet.
Fast jag tror stenhårt på vår idé och att vi kommer att fixa det, vi är ett bra team!
Nu ska vi bara bevisa det för Martin sen sjösätter vi det hela igen.
Björkis och jag bestämde oss ändå att inte ses imorgon, vilket betyder lite ledig tid och det känns inte helt fel om jag ska vara ärlig. Nya tag på måndag igen och kanske har man hunnit filura lite till tills dess.
Snart är det dags att dammsuga lite och sen ska jag bädda i nya fräscha lakan i sängarna.
Endast det bästa är gott nog för min älskling och idag kommer han äntligen hem!
Ska även fixa iordning lite god mat och sen är kvällen uppbokad med massa kramar, tror inte att jag kommer att släppa taget.
Måste säga att det har varit lite skönt att vara ifrån varandra för ett tag, man får lite perspektiv på livet och när man varje kväll känt att det saknats någon bredvid en så vet man att det man har är det allra bästa.
Det gäller att ta tillvara på dessa lärdomar och tänka på det när vardagslivet satts igång igen. Alla är vi vanemänniskor och fastnar så lätt i gamla spår. Man får aldrig, och jag menar verkligen aldrig, ta någon förgiven.
Nu ska jag börja sammanställa lite enkäter innan jag drar fram dammsugaren.
/A
Honey...I'm home!
Bilen rullade, och jag med den, mot Borås redan halv åtta imorse, var framme runt halv elva.
Jag måste erkänna att tårarna verkligen brände bakom ögonlocken och magen ville nästan vända sig ut och in när jag rullade i väg. Det tog mig nog närmre en timme innan tårarna inte längre ville falla.
Jag vet inte vad det var men det tog emot riktigt jäkla mycket att åka tillbaka den här gången, det var riktigt tungt och den känslan har jag inte haft förut.
Nu väl hemma i soffan efter en dag med lite exjobb med Björkis så känns det knappt som att man varit borta över huvud taget. Det känns fint att Borås känns så himla hemma.
Nu fattas bara att min andre hälft ska komma hem, imorgon!
Ska bli liite skönt att ha kväll för mig själv i soffan. Ska kanske lacka lite naglar om jag orkar, eller så myser jag bara ner mig och äter mitt påskgodis :D
Däremot bannlös jag precis det okända som annars brukar vara mitt onsdags nöje, men med tanke på den senase veckan dåliga sömn så är det nog inte bästa programmet att titta på när man ska sova ensam.
Nej, lägga ifrån mig datorn ska jag i vilket fall göra.
/A
Med tanke på vad klockan är så borde ja...
Med tanke på vad klockan är så borde jag somnat för länge sedan nu, men som alltid när man behöver som mest sömn så är det som allra svårast att somna. Det ska bli skönt att komma hem till sitt eget imorgon men det känns samtidigt riktigt jobbigt att åka. Nästan så att tårarna ligger nära. Har haft en underbar långhelg i mitt barndomshem och jag har tänkt tillbaka mycket på gamla tider. Vissa saker är jag glad att kunna lämna bakom mig medans det samtidigt finns vissa saker som jag vill ha tillbaka och uppleva igen. Jag vet att jag aldrig får eller kan det. Men det är härliga minnen som ligger varmt om hjärtat. Det ska bli härligt att träffa både mikaela och sandra igen. Det går alldeles för många dagar mellan vi ses ibland. Det ska också bli härligt att komma tillbaka till träningen och jag älskar det faktum att våren kommit längre än här. Men samtidigt känns det som att man lämnar för mycket bakom sig varje gång man åker... Man lämnar en trygghet som funnits i så många år. Dock är jag snart tillbaka igen, minst två resor är inplanerade redan och det känns bra att kunna ha det att se fram emot. Ligger och filurar på framtiden och har en liten önskning. Om allt går som jag tänkt ikväll och som jag hoppas så har jag precis en alldeles underbar plan utstakad för framtiden och jag kan knappt bärga mig tills marcus är hemma igen för att få berätta det för honom. Det får nog bli mina sista ord för ikväll, men tankarna spinner vidare... Nattinatt
Lördag 3e april.
Lördag 3e april. Förmiddagen var verkligen mer än man kan önska av en förmiddag. Det var strålande sol med klarblå himmel i örebro och fyra timmar med lena kändes som två minuter. Det är härligt att ha en vän som hon. Som man gått igenom halva livet med och som man vet kommer att fortsätta livsresan med en, oavsett vart i världen vi än är eller hur många mil vi har emellan oss. Det är rätt sjukt och jag är otroligt tacksam för att jag har haft den turen att ha en vän som hon i mitt liv. Du ÄR kärlek Lena! Resten av eftermiddagen spenderades med alla familjemedlemmar med påskmat, och man har ätit sig mätt så att det räcker och blir över! Nu ikväll tog jag med mig en bok och bosatte mig i badkaret. När jag klev upp hade mitt varma vatten blivit kallt och känslan av en inre ro börjar infinna sig i min kropp. Jag ligger just nu i min lilla bädd här på Aspstigen och funderar över livet. Kanske var det boken som berörde mig mer än jag först trodde, jag slukade den på ett par timmar, eller så är det helt enkelt så att jag nu åter fått tid att få ord på mina tankar, men det känns ganska bra och röran i huvudet börjar trassla upp sig. Jag saknar marcus men tror att den här veckan kan bli något som blir avgörande för resten av livet nu och att det kanske är precis det vi behöver. Jag är nu mer än någonsin övertygad om att allt sker av en mening, det kanske bara är otroligt svårt att förstå och hitta meningen...
Bloggar från mobilen. Klockan är sex och...
Bloggar från mobilen. Klockan är sex och jag har precis kommit hem efter att ha skjutsat min andra hälft till sin samling, nu ses vi inte igen förrän på torsdag. Det känns lite extra i hjärtat och magen när man kommer hem till en alldeles tom lägenhet. Jag känner nu att jag gör helt rätt i att åka hem till familjen. Jag hade aldrig orkat en vecka helt ensam. Har börjat sova så himla dåligt igen så det ska bli skönt att alltid ha någon i huset. Nu sitter jag och gottar mig med en stor baguette och kaffe framför en riktig nostalgifilm som råkade vara på tv denna tid på dygnet - allt eller inget. Sen om någon timme tänkte jag börja min färd hemåt till skogarna. Jag hoppas kaffet gör mig pigg, annars kan det bli en riktigt jobbig tur...
time to
Jag tror att jag ibland tänker för mycket och glömmer bort att leva i nuet. Men jag har nog alltid varit en sån person som vill veta vart livet ska ta mig, jag gillar inte riktigt osäkerheten.
Just nu gnabbas det i mitt inre. Jag vill vara kvar i Borås samtidigt som att jag inte vill det. Jag har så himla fina vänner här som jag inte vill lämna, men samtidigt så vet jag att de vänner som man verkligen står nära kommer man alltid har kvar oavsett vart i världen man än är.
Jag kan nog inte riktigt förstå att jag faktiskt är klar i skolan snart. Jag behöver ju egentligen inte läsa ett år till om jag inte vill det. För jag har min utbildning och det tredje året kan jag läsa när jag vill om jag ens vill det senare i livet.
Samtidigt vill jag inte riktigt att det ska ta slut, det är en trygghet att veta vad man gör ett år framöver också.
Klurigt. Men som min visa vän sa, det kommer att visa sig vad som är meningen för mig, och jag tror nog att det är så också.
Vem säger att man måste läsa tre år när utbildningen jag gått bara är på två? Ingen mer än jag själv egentligen.
Klurigt är ordet.
Jag bävar mig lite inför att åka hem själv med bilen imorgon. Inte för att jag på något sätt tvivlar på min egen förmåga att framföra bilen utan jag mer för att jag inte litar på andras (o)förmågor. Dessutom är tre timmar ensam i en bil otroligt långtråkigt. Det bästa är väl att jag får lyssna på vilken musik jag vill och hur högt jag vill ;)
Kommer stanna antingen i Skara (ungefär halvvägs hem) eller i Mariestad för en McDonalds fika, så jag får sträcka lite på benen och sådär. Sen ska det ju bli himla skönt att komma hem och gosa sönder Alfonz lite och att få umgås lite med familjen utan att känna sig stressad eller vara på väg någonstans.
Sen får jag ju träffa både Lena och Elin under helgen och det väger väldigt tungt i mitt hjärta :)
Jag borde väl egentligen ta hand om packningen eftersom den inte blivit av än.
Lär också ta av mig mina pisseblöta kläder eftersom det tokregnade/haglade när jag traskade hemåt från stan tidigare.
Ciaoo och glad påsk ifall jag är dålig på att uppdatera mig under helgen. Bloggen har ju legat lite på is under en väldigt lång tid.
Det känns på något sätt tråkigt att skriva här, för det betyder att ni inte hör av er lika ofta eftersom ni redan vet hur jag mår och vad jag har för mig... tål att tänkas på va?
/A