AnnaIda

Jag drömde om morfar i natt, kommer inte ihåg längre vad drömmen handlade om men den kändes fin och på något vis så harmoniskt och lugn.
Jag läste för ett par dagar sedan att när man drömmer om någon som gått bort så är det deras sätt att hälsa på, eftersom de inte längre fysiskt kan göra det.
Jag väljer faktiskt att tro på det, och jag hälsar att du är välkommen tillbaka morfar, mer än gärna, jag gillar ditt sällskap <3

På lördag är det ett helt år sedan...
Ibland känns det som att jag fortfarande inte kan förstå det. Häromkvällen tänkte jag på den dagen och alla minnesbilder flög upp i huvudet igen, det är så himla svårt att tänka på det och jag saknar dig så himla mycket! Jag saknar dig för det mesta med fina minnesbilder men ibland det blir alldeles för överväldigande och leendena och glädjen förvandlas till ett hav av tårar. Jag tror aldrig att tårarna kan ta slut när det gäller mormor och morfar, och jag tror faktiskt inte att jag vill att de ska ta helt slut. Det känns på något sätt bra att få fälla ett par tårar för dem ibland.

Dagarna lunkar på i vanlig takt men livet kan aldrig mer bli sig likt. Det betyder inte att det inte är bra, men det kommer alltid att fattas något hos mig. Ett tomrum som ingen annan någonsin kan fylla...


Jag måste säga att min tatuering till mormor och morfars minne gör precis vad jag trodde för mig.
Varje morgon och kväll när jag ser den i spegeln fylls jag av sådan värme och kärlek och jag ler av det. Jag är stolt över den och jag älskar att den står för så himla mycket kärlek för mig. Det känns på något vis som att jag bär med mig deras kärlek hela dagarna, och det var precis det jag ville när jag gjorde den.



Jag älskar er!