<3
Jag försöker suga åt mig av varenda lite energipartikel jag kan hitta. Jag har sovit otroligt dåligt i natt och vaknade av ett samtal jag allra helst inte ville ha. Senare idag slänger vi oss i bilen upp mot värmland. Det kommer inte bli en lätt helg alls men jag behöver vara den starka. Jag behöver vara den vars axel man får gråta hos, vars armar alltid är öppna. Även om det är en del av livets resa så blir det inte enklare att gå igenom för det. Jag tror att jag är rädd, jag vet vad det innebär att gå igenom en sådan här sak, jag har gjort det två gånger. Det gör ont i mig att veta hur det kommer vara framöver för min M, hur tomt hans hjärta kommer att kännas. Det är nog det värsta. Hur förnuftigt man än ser på livet och döden så värker hjärtat desto mer, det är oundvikligt. Ge mig styrka att bära, det är allt jag begär. ♥
/A
<3