AnnaIda

Min tidigare kreativitet ligger gömd långt långt inne någonstans och jag har svårt att ta fram den! Då och då kommer dock ett ENORMT sug efter att skapa. Jag är besviken på att jag inte trodde på mig själv. En gång i tiden hade jag glöden och jag ritade ständigt, sedan kom livet, dans, volleyboll, pojkvänner och allt sådant ivägen och någonstans på vägen glömde jag den. Jag vet ju att jag har det i mig någonstans och det räcker långt att tänka på att det var morfar som lärde mig att rita hästar.

Jag har alltid sagt att; "när jag har ett riktigt kontor - då ska jag börja igen". Nu sitter jag här med ett stort tredje rum med två skrivbord. Ett för datorn och ett för symaskinen/skapande. Men har jag börjat? Nej. Det handlar nog egentligen inte om vilket utrymme jag har - det handlar om min tro. Jag ser den där symaskinen stå där - jag köper massvis med tecknarsaker, penslar - ja allt, men ändå vågar jag inte ta steget. Jag har svårt att tro på mig, det har jag alltid. Jag blev generad om någon sa att mina teckningar var fina - vadå, alla kan ju rita. Tänk om jag istället sugit åt mig av det och bara fortsatt.

En dag. Då ska jag bannemig göra lika fina tavlor som denna kvinna! (Bilderna är lånade från hemsidan!)