Att känna dofter från en förlorad tid
Det är med dofter precis som med musik - bara den når näsan förflyttas jag många, många år tillbaka i tiden. Sedan mormor och morfar lämnade oss är jag övertygad om att de ibland är med oss och tittar till oss. Idag är jag mer övertygad än någonsin på att jag har min morfar med mig. Jag känner en stark doft som bara är han. Kanske är han med mig för att han vet att jag hatar att vara ensam och att Marcus är borta tills på fredag. Han vill kanske att jag ska känna mig trygg ändå.
Jag låter kanske som någon som håller på att bli tokig men jag vet vad jag vet och vad jag känner. Stark kärlek och saknad gör sig påmind på alla möjliga vis. Kanske är det bara ett väldigt starkt doftminne som helt plötsligt dyker upp och helt ärligt ger jag blanka sjutton i varför jag känner doften - jag bara gör det och det fyller mig med något slags lugn (samtidigt som att jag faktiskt har gåshud). Det kommer aldrig sluta göra ont, det kommer alltid vara en del av mig som fattas - en del jag aldrig kan få tillbaka. Däremot har jag lärt mig så mycket - kärlek tar inte slut bara för att någon inte längre är med oss. Jag känner deras kärlek fortfarande.
Ni saknas mig varje dag - dygnets alla minuter ♥
/A
ja, dofter kan verkligen få fram superstarka minnen och känslor!
SVAR : skrivaren är köpt på siba nere i välsviken för 900 spänn! samsung ML-1865W heter den. :)
Svar: Eller hur! När det är skitigt när man går för dagen tänker man att städarna inte gjort ett bra jobb men det är ju personalen som smutsat ner under dagen och skulle det vara att dem struntade i att dyka upp en vecka skulle det var omöjligt att arbete i den miljön.