AnnaIda

 

 

Det är väl lite märkligt det här med tid ändå.

Å ena sidan känns det som att dagarna bara springer iväg från mig samtidigt som det känns som att tiden står helt still och ingenting händer. Det är väl också lite så att jag på något vis vill bromsa tiden lite, det är så mycket jag vill göra - samtidigt som jag längtar fruktansvärt mycket efter den 1a juni!

 

Dagarna är inte helt olika varadra det senaste året. Jobb, volleyboll och sömn - men jag trivs. Visserligen är jag ständigt trött. Kanske beror det på kosten? (och mina oregelbundna arbetstider såklart...)

 

Däremot börjar verkligen min längtan efter hus göra mig galen. Det är så mycket jag vill på samma gång.

Det är inte direkt ett lätt beslut heller - vart vill vi bo? Är det värt 1-2 miljoner för att bo kvar i Karlstad eller är det mer värt att flytta till Kristinehamn och få ett lika fint hus till hälften av priset? Däremot förlorar vi istället en del tid på pendling. M har det rätt enkelt, han kan hoppa på tåget och det tar 20 minuter. För mig innebär det typ en och en halvtimmes busstur eller så får jag pendla med bil (dyrt!). Dock har jag filurat på ett alternativ... ställa någon ful gammal moppe på tågstationen och kunna hoppa på den ut till Bergvik. Kan funka  ; )

 

Nej. Nu vill jag nog mest skruva fram tiden lite, vill ha vår, sista bröllopsplaneringen och bara massa kärlek.